Träningsvärk och röj

Ett rejält snötäcke och tio minusgrader i Düsseldorf i morse – den ni med smör på! Det knirrknarrade högljutt när skolbarnen pulsade förbi på trottoaren för en stund sedan.

Igår fick jag helt ofrivilligt en kickstart på mitt halvljumma nyårslöfte om att ta tag i träningsbiten igen. Snötäcket som gnistrar och glimmar idag föll nämligen natten mellan söndag och måndag. Så när dottern hasat sig iväg till skolan var det bara att kasta sig ut och skotta uppfarten, gången fram till huset och trottoarbiten utanför. Eftersom man vill göra ett gott intryck i främmande land, istället för att göra sig känd som ”den där ansvarslösa svensken”, både skottade jag OCH sopade. Efter någon timme ringde en av grannarna på och undrade om de kunde få låna vår snöskyffel. Jomenvisst! Intet är väl som prima svensk kvalitet, det är kanske inte så vanligt med aggremanger av den kalibern här där väder av den här typen nästan aldrig infinner sig.

Så idag har jag en mördande träningsvärk i ryggen efter skottningen. Men det känns nyttigt och bra.

Det blev ingen anstormning av jobb igår direkt, så idag ska jag ägna mig åt lite uppröjning här hemma. Det är lite för rörigt för min smak och tyvärr måste jag erkänna att mitt ordningssinne inte har varit vad det borde på sistone. Jag är i grunden en ganska oorganiserad person, men oftast försedd med stor självdisciplin, vilket gör att det sällan grottar igen runt mig. Under hösten har dock orken och gnistan varit den allra bästa, men nu känner jag mig motiverad av att det är ett nytt år, så jag ska försöka skärpa till mig igen.

Tittade runt lite på Flylady-sajten, men det där med att börja städa med baby steps föll på första försöket. Första bäbissteget är nämligen ”shine your sink”. Men det kan jag inte, för vår diskho är av något märkligt bakelit- eller plastmaterial. Suck.