Tag Archives: feber

Den här febern är kanske inte bara av ondo

13 Dec

”Jamen LÄGG AV med att tjata om den där fördömda restaurangen! Du tycker ju inte ens själv att den är något vidare! Varför gaggar du hela tiden om att jag ska gå dit då?”

”Nej men, jag tycker ju bara…du kanske skulle testa…de flesta som bor här brukar ju…”

”JAMEN ÄR DET NÅGON ÖVERHUVUDTAGET SOM TYCKER DEN ÄR NÅGOT VIDARE?!?”

”Hrmmm, nja, alltså…..”

”ARRRGHHHHH!!!”

Jag har feber. Den har pendlat mellan 38,5 och 39,5 i tre dagar nu. Första febernatten vaknade jag kallsvettig och HELT UTPUMPAD av att ha drömt samma dröm tre gånger. I denna dröm står jag och råskäller på min snälla koreanska granne. Vad jag kan minnas har hon IRL aldrig någonsin gaggat med mig om någon halvtaskig restaurang hon tycker jag ska testa. Jag förstår verkligen inte vad den här drömmen kommer ifrån.

Men! I morse, ska ni veta. Då vaknade jag upp ur en helt annan, väldigt bisarr och surrealistisk, febrig dröm. Öppnade sakta ögonen och plirade mot det dämpade, grå morgonljuset som letade sig in genom gardinerna. Hörde regnet trumma mot fönstret.

Och sedan bara log jag så stort. För denna dröm! Lite kuslig, lite mystisk, lite knäpp och faktiskt lite rolig….denna dröm – skulle den inte kunna vara inledningen på en…roman?

I drömmen figurerar fyra personer som är väldigt olika varandra, och som möts helt oväntat på ett ställe dit de tagit sig av olika anledningar. Ett gudsförgätet ställe på den skånska landsbygden, en plats dit ingen normalt funtad människa vill bege sig till frivilligt.

Och dessa fyra människor…jag tycker om dem. Jag har aldrig träffat dem i verkliga livet, men jag ser dem tydligt framför mig. De bär på olika bördor, har fått sina törnar i livet, men är i grunden sympatiska och kan uträtta de mest märkliga ting, bara de får tillbaka lite tro på sig själva.

Jag är nyfiken på dessa fyra personer. Vill gärna lära känna dem mer. Och det enda sättet jag kan göra det på är ju genom att skriva om dem.

Jag vågar knappt tänka tanken…men okej då..ponera att denna feberdröm faktiskt är mer än bara ”sedvanligt dröm-mischmasch”. Ponera att det är meningen att den ska bli en berättelse. Och att det är jag som ska skriva den.

Jag ska försöka. Jag ska börja. När jag är feberfri. För just nu orkar jag knappt något alls.

Mitt i allt fräsande, nässprayande, hostande och iprenande – så barnsligt glad, förväntansfull och uppspelt jag är 🙂

Här har det gått hett till

12 Feb

Urrrrk. I tisdags efter lunch ringde skolsköterskan och bad mig hämta hem dottern, som hade frossa och mådde skit. När jag fått hem henne och bäddat ner henne dröjde det inte länge innan termometerna visade 38,5. Det går en massa skit nu, men så är det ju speciellt på vintern. Dock verkar vinterkräksjukan inte alls vara lika samhällsförlamande som i Sverige. Jag har inte hört talats om några större kräkepedemier, varken förra vintern eller nu.

Hursomhelst, igår var det inte mycket med Den Lilla, hon hade 39,5 i genomsnitt under dagen och tyckte ERBARMLIGT synd om sig själv. ”Mamma….varför ska man överhuvudtaget LE-HE-HEEEEEVAAAA när man mår så här dåligt?!?!”, hulkade hon från soffhörnet. Och så blev det ett par rundor med ”buäääääähhhh, varför är min pappa inte HE-HE-HEEEEEEEMMMAAAAA, jag saknar min PA-HA-PAAAA-PAAAAA”. Och som kronan på verket förtäljde hon att nån lärare på skolan berättat att hennes man fick influensa för något år sedan och att det liksom satte sig i hjärnan och att han blev handikappad för livet. ”Tänk om det händer mig med, mamma, buähhhhhhhhhh…”. Men VARFÖR I HELA FRIDEN berättar man sånt för för barn?!?

Ja, det här gjorde ju inte mitt eget humör bättre, dessutom var tajmningen inte så himla lyckad, med tanke på att dottern är bjuden på födelsedagsparty med övernattning i morgon kväll, och att skolpjäsen, där hon spelar en av rollerna, ska spelas upp på söndag….

I morse noterade vi dock 37,7 på termometern, samt en betydligt gladare och företagsammare dotter.  Hon har till och med suttit och gjort matteläxan, ifall hon skulle kunna återvända till skolan i morgon. Fast först exploderade hon, för matteläxan var ”räkna med bråk”, och hon kom inte riktigt ihåg hur läraren sagt att hon skulle göra, och när jag försökte förklara hur man gör blev det gråt och tandagnisslan, för ”det låter inte aaaaalls som när Mr. S. förklarade det”. Suck. Dubbelsuck. Till slut enades vi om att att mejla till Mr. S. för att säkerställa bråkförfarandet. Under lunchrasten mejlade han snällt tillbaka med en pedagogisk förklaring. Varpå dottern med glatt humör tog itu med bråkeländet.

Nu håller jag tummarna för ett feberfritt tillstånd i morgon, så Den Lilla kan återvända till livet till fullo. Och för att jag inte ska ha blivit smittad. Jag får bara inte vara sjuk nästa fredag.

%d bloggare gillar detta: