Träningsvärk och röj

Ett rejält snötäcke och tio minusgrader i Düsseldorf i morse – den ni med smör på! Det knirrknarrade högljutt när skolbarnen pulsade förbi på trottoaren för en stund sedan.

Igår fick jag helt ofrivilligt en kickstart på mitt halvljumma nyårslöfte om att ta tag i träningsbiten igen. Snötäcket som gnistrar och glimmar idag föll nämligen natten mellan söndag och måndag. Så när dottern hasat sig iväg till skolan var det bara att kasta sig ut och skotta uppfarten, gången fram till huset och trottoarbiten utanför. Eftersom man vill göra ett gott intryck i främmande land, istället för att göra sig känd som ”den där ansvarslösa svensken”, både skottade jag OCH sopade. Efter någon timme ringde en av grannarna på och undrade om de kunde få låna vår snöskyffel. Jomenvisst! Intet är väl som prima svensk kvalitet, det är kanske inte så vanligt med aggremanger av den kalibern här där väder av den här typen nästan aldrig infinner sig.

Så idag har jag en mördande träningsvärk i ryggen efter skottningen. Men det känns nyttigt och bra.

Det blev ingen anstormning av jobb igår direkt, så idag ska jag ägna mig åt lite uppröjning här hemma. Det är lite för rörigt för min smak och tyvärr måste jag erkänna att mitt ordningssinne inte har varit vad det borde på sistone. Jag är i grunden en ganska oorganiserad person, men oftast försedd med stor självdisciplin, vilket gör att det sällan grottar igen runt mig. Under hösten har dock orken och gnistan varit den allra bästa, men nu känner jag mig motiverad av att det är ett nytt år, så jag ska försöka skärpa till mig igen.

Tittade runt lite på Flylady-sajten, men det där med att börja städa med baby steps föll på första försöket. Första bäbissteget är nämligen ”shine your sink”. Men det kan jag inte, för vår diskho är av något märkligt bakelit- eller plastmaterial. Suck.

Winter Wonderland of Duesseldorf

Ja, jädrar i min lilla låda, people. Undrens tid är ICKE förbi. Sent på söndagseftermiddagen började det snöa här i Düsseldorf-trakten. Och! Det var inte bara några enstaka snöflingor! Och! Snön ligger kvar än, nu sent på kvällen! Det kan till och med bli mer snö i natt…

….vilket i så fall kommer att innebära totalt trafikkaos, vilket i sin tur kan innebära att dotterns skola stänger och att maken inte kan ta sig till jobbet, utan får jobba hemifrån.

Dottern fick stanna uppe extra länge ikväll. Vi var bortbjudna, kom inte hem förrän i kvällningen, och så klart ville hon ut i trädgården och bygga snögubbe. Och så klart fick hon göra det – när allt kommer omkring kan detta vara årets första OCH sista dag med en snöprydd trädgård.

Nästan som hemma

”Was kommt denn auf uns zu?!?” (”vad är det om är på gång?”), utropade nyhetsankaret på TV-kanalen RTL igår kväll. Och så såg han ganska bekymrad ut. Han snackade inte om lågkonjunkturen utan om vädret. För här ska det bli skitväder, minsann. I morse hade vi blåst och hällregn, blåsten ska tillta och sen ska det bli snö i eftermiddag/kväll, enligt prognosen. Snö i Düsseldorf?!?

När regnet slog mot fönsterrutan i morse, och blåsten ven, då kändes det som om en helt normal novemberdag i Skåne. Kände mig riktigt hemmastadd!

Idag känner jag mig ”bara” jätteförkyld, jag mår inte illa som igår. Alltid något.

Tårar

Har börjat dagen med att böla i duschen. (Tycker det är ett bra ställe att böla på, man behöver ju inte bekymra sig om att mascaran rinner…)

Det började igår kväll. När maken frågade: ”ska det bli kul att åka iväg nu då?”.

Då var det som om en ventil börjad lossna lite inom mig. Något började pysa ut lite försiktigt. Och i morse lossnade väl den ventilen helt, och flög ut som en projektil.

Grejen är, förstår ni, att jag inte kan fatta det. Att jag under en hel vecka bara ska göra grejer som jag själv vill, och inte har någon att ta ansvar för, förutom mig själv. Vet inte när det hände senast? Det känns så STORT. Helt jävla osannolikt. Pardon my language.

Och så blir jag rörd till tårar när jag tänker på att jag har en så snäll man som kommer på idén att jag ska åka iväg för mig själv, och ger mig sina gratis flygpoäng till detta. För det var faktiskt hans idé, inte min.

Den här resan kommer vid rätt tidpunkt, känns det som. Av olika orsaker mår jag inte särskilt bra för tillfället. Dels känner jag mig kroppsligen sliten – slemsäcksinflammationen i höften, golfarm i högerarmen (och jag som inte ens golfar?!?) samt en ihopkrampad muskel i vänster axel. Dels hände det mig något för en månad sedan som jag tog illa vid mig av (vad det var har jag ingen lust att skriva om här och nu), och till slut KAN det hända något som jag grubblar mycket över (vad det är kan jag inte skriva något om här och nu, dock är det inget jag tar illa vid mig av). En osäkerhetsfaktor. Vänta och se. Usch, jag vill ha klarhet nu!

Därav duschbölandet i morse. Nu känns det bättre, och jag är redo att ta itu med dagen. Måste fakturera innan jag åker, packa och städa lite (svärföräldrarna ska vara här när jag yrar runt i Seoul, och det är ju trevligt om de möts av en någotsånär sanitär bostad).

Förresten så åskade det och haglade här i Düsseldorf. Idag är himlen blå och solen skiner.

Varmare och varmare

Tillbaka till Tyskland är vi, och jag konstaterar att höstfärgerna är lika vackra här som hemma. Jag tog en timslång morgonpromenad vid Rhen, gula löv täcker promenadvägen i ett tjockt täcke. Det är lite varmare än i Skåne. Enligt väderleksrapporten ska det bli 20 grader idag. Kvällsmörkret lägrar sig inte lika tidigt här, så trots allt känns det inte riktigt lika höstligt.

Nu ska jag packa upp resväskan, men bära ner den i källaren ska jag inte. På lördag är det ju dags igen – avfärd till Seoul! Eftersom jag tvättade alla kläder innan vi for från Sverige skulle jag i och för sig kunna strunta i att packa upp, haha, men det verkar vara varmare i Seoul än här, så jag får nog byta ut lite klädesplagg…

Blixtar och dunder

Efter en helg med temperaturer runt 30 grader brakade det loss på söndagskvällen. Ett mäktigt skådespel!