Tag Archives: Coop Forum

Man kan visst äta kakan och ha den kvar

13 Mar

Idag är jag på så dåligt humör att det inte är sant. Inte blir det bättre av att solen strålar. Snarare värre.

Till viss del beror nog humöret på att jag inte är riktigt utsövd. Plus några andra vardagliga irritationsmoment.

Men den största delen av surheten kan sammanfattas i två ord som fastnat i min skalle. Yttrade av två vänner vid två olika tillfällen.

Det ena ordet är ”präktiga” och det andra är ”crazyness”.

I förra veckan ringde en kompis jag lärt känna i Seoul. Hon har bott hemma i Sverige i tre år nu med familjen. Och det har väl varit bra, men de har längtat ut i vida världen igen. Nu är det dock så att om man har barn kastar man sig inte ut på vinst och förlust bara så där. Det får ju ändå vara under ordnade förhållanden, och såna möjligheter växer inte på träd, speciellt inte i dagsläget. Men. Nu har mannen fått ett bra erbjudande, och i höst drar de till Kina.

”Jag är så glad”, säger vännen. ”Jag är så trött på ekorrhjulet och på alla präktiga radhusgrannar med sina piffiga renoveringar och nytvättade bilar som håller stenkoll på varandra hela tiden, och som inte kan begripa att man kan ha andra mål i livet”.

Sen har vi den andra vännen, henne lärde jag känna här i Tyskland. Hon har flyttat världen runt sen barnsben och bott i jag-vet-inte-hur-många asiatiska länder. För några veckor sedan bar det iväg igen, denna gång till Indien (dock inte Mumbai…). Vi har tidigare pratat om hur det kan kännas att återvända till Europa efter några år i en annan kultur. Känslan av ”platt fall”. Av att luften liksom går ur en. I morse kommenterade hon en bild från Mumbai jag lagt upp på FB med orden:

”Det är crazynessen som är så härlig med Indien”

Ja. Präktighet och crazyness, som sagt. Inte för att jag blåögt vill romantisera vilka galenskaper som helst. Eller vill racka ner på radhusliv. (Jag ser ju faktiskt alltid fram emot mitt svenska radhusliv på skolloven, men grejen är att det är i lagom doser då…nu har jag ju idkat radhusliv på heltid i Tyskland med, och ibland ter det sig om möjligt ännu präktigare än i Sverige.). Men. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda här i världen som inte trivs med gamla hjulspår, med att ha framtiden utstakad och förutsägbar, med att hänge mig åt The Medelsvensson Dream.

Det är gott med Bregott på mackorna. Men understundom vill jag äta något annat. Det är trevligt med På spåret, Antikrundan och Allsång på Skansen. Men jag kan också tänka mig ett antal månader om året med Bollywoodfilmer som brölas ut på diverse TV-kanaler. Det är skönt med tysta nätter och krispig morgondagg, men jag bryter gärna av med mångmiljonstadens oljud, tutande och böneutrop ett tag.  Det är underbart att hasa omkring på Coop Forum och hitta allt jag letar efter, men jag tassar även hjärtans gärna omkring i minimala, dammiga diversehandlar, köper kryddpåsar som jag inte har en aning om vad jag ska göra med, och fnissar åt konservburkar vars bäst före-datum var för typ tre år sen. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill äta kakan men ha lite kvar, och det verkar tack och lov inte helt omöjligt.

Felfelfelfelfel

4 Aug

Coop Forum, Burlöv Center.

*ryyyyyyyys*

Fy, fy, fy!

Fy, fy, fy!

%d bloggare gillar detta: