Och nu blir det reklam…

…ja, lite textreklam, eller ska jag kanske säga bildreklam?

För jag har startat en tredje blogg: The world through my eyes…

…det låter kanske helt INSANE att köra igång ännu en, men grejen är den att jag försöker diversifiera mig. I den här bloggen, Annieverse, blir det osorterat trams i en himla röra. I En roman blir till kör jag, som titeln antyder, reflektioner kring mitt romanskrivande…och The world through my eyes, det blir min fotoblogg. I den mån text förekommer där, så kommer den att vara på engelska, eftersom jag tror att mina bilder kan vara intressanta även för icke-svensktalande.

Att jag startat en fotoblogg kommer för övrigt icke att innebära att denna blogg blir en enda grå, tungrodd textmassa. Ack nej då. Det blir en och annan bild här med. Men mer seriösa (?!?) och längre bildreportage, dem kommer att höra fotobloggen till.

Egentligen tror jag inte att jag kommer att ägna så himla mycket mer tid åt bloggandet än vad jag gör i dagsläget, men det känns på något sätt bra att sortera upp mina tre huvudsakliga intresseområden på tre enskilda platser.

God ny vecka, alla!

Host, happy birthday och en massa hö

Nu börjar förkylningen ÄNTLIGEN ge sig, men hu vad segt det har varit, och oj vad kraftlös jag känt mig i en dryg vecka! Jag hostar och snorar fortfarande avsevärt, men blir piggare och piggare. Är mycket lycklig över att ha kunnat ta mig igenom dotterns födelsedagspartajande, och att dottern själv och hennes ömme fader inte verkar ha smittats av mina bacillusker.

Som förälder är man väl sällan så nöjd och lättad som efter ett lyckat barnkalas. De hade SÅ roligt på hästgården, töserna. Förutom ridning fick de gosa med kaniner, mata getter och grisar och hoppa hejvilt i höloftet. De var tämligen trötta när de åkte hem med håret fullt av hö efter tre timmar. Jag tycker det är roligt att se att dessa 9-10-åringar fortfarande är barn, med benen fulla av spring och lagom tokroliga. Ibland träffar jag på flickor i den här åldern som liksom är ”små damer” som så väldigt gärna vill vara vuxna och lite tufft blasé (och absolut inte vill skita ner sig). Men jag antar att dottern väljer att umgås med polare som är lika barnsliga som hon är.

Tänk att hon har fyllt tio! Jag kommer ihåg när jag började skriva den här bloggen, då gick hon under beteckningen ”sexåringen”. Har jag verkligen hållt på med det här bloggeriet i hela fyra år?!? Otroligt!