Arkiv | Okategoriserade RSS feed for this section

Drömmen som sprack?

12 Jan

Men det ÄR ju så snyggt på Jennifer…

Understundom får jag helt vansinniga idéer. Totally crazy. Och de planterar sig som blodiglar i hjärnan. Jag blir inte av med dem.

En sån idé är att jag vill ikläda mina läppar ett sånt där ljusbeige läppstift, sån nyans som kallas nude på engelska, ni vet. Och bli UNDERSKÖN i detta.

Jojo.

Strax före jul var jag inne i en Face Stockholm-butik. Och framlade detta mitt hett eftertraktade önskemål.

Då säger den hjälpsamma tösen som jobbar där:

Du, ärligt talat. Om du tar på dig en sån nyans kommer du att se död ut. Liksom.

Ehhhh. Ja, det var ju raka besked i alla fall.

Sen föreslog hon ett antal andra nyanser. Som hon tyckte vore bra mycket mer smickrande än nude.

Samtliga alternativ som hon föreslog har jag redan. Flera av varje, dessutom (smink-junkie? Jag? JAJAMÄNSAN!!)

Några dagar efter nyår yrade jag runt med några väninnor i stan. Och bestämde mig för att gå in på Make Up Store och fråga. Ni kan ju gissa om vad. Hoppet är det sista som överger människan.

Jag förklarade för den hjälpsamma tösen att jag så gärna ville ha ett såntdär ljusbeige läppstift, och att det var nån DUM mänska som sagt till mig att jag i princip skulle se ut som jag vore död om jag kleta på en sån nyans.

Och då säger tjejen:

Ehhhh…jag kan bara hålla med. Den nyansen är liksom ingen hit på dig, så att säga.

Varpå hon föreslag femtielva andra nyanser som vore SÅ mycket snyggare. Jäpp, jag har varenda en av dem.

Fanfanfanfan.

När vi skulle flyga tillbaka till Düsseldorf kunde jag inte låta bli att botanisera i Kastrups ymniga taxfree-parfymeri. Och där köpte jag ett läppstift från MAC och en läppglans från Estee Lauder. Inte i ni-vet-nog-vilken-nyans, men lite åt det hållet. Svaga korallnyanser med en dragning åt rosa och guld. Har aldrig testat den varianten.

Så nu sitter jag här hemma och målar på och överväger om jag vågar ge mig ut i verkligheten med dessa nyanser på läpparna. Själv tycker jag det ser lite piffigt ut. Men om det är rent åt helskotta fel kommer det säkert fram någon uppriktig tysk och talar om att jag ser ut som ett lik. Till tyskars förtjänster/tillkortakommanden (välj vilket du tycker passar bäst) hör ju att de jättegärna säger som det är.

Hursomhelst börjar jag komma till nån slags svag men gryende insikt om att Jennifer A:s nyans kanske, trots allt, inte är den optimala för la petite UFO.

Pure magic

25 Okt

<object width=”425″ height=”355″><param name=”movie” value=”http://www.youtube.com/v/1k08yxu57NA&hl=en”></param><param name=”wmode” value=”transparent”></param><embed src=”http://www.youtube.com/v/1k08yxu57NA&hl=en” type=”application/x-shockwave-flash” wmode=”transparent” width=”425″ height=”355″></embed></object>Nu ska jag be så hemskt mycket om ursäkt till alla er som redan har sett den här youtube-snutten till leda. Helt purfärsk är den ju inte.

Men. Det KAN ju hända att några inte sett det än. Och har ni inte det, så MÅSTE NI TITTA.

Snutten är tagen ur tävlingen Britain’s got talent. In på scenen kommer en oansenlig, totalt o-stylad och nervös mobiltelefonförsäljare med halvtaskigt självförtroende och meddelar att han är där för att sjunga opera.

Juryns minspel är obetalbart. Typ ”snälla nån, ta bort mig”.

Sen öppnar killen munnen. Och…ja, se själva.

Sånt här får mig att tänka att ”det finns en Gud, trots allt”.

Om ni inte vet hur det gick för Paul Potts (som han heter) i tävlingen, och efter den, får ni googla.

Tack till Nille, det var på hans blogg jag såg klippet igår.

 

Kroppsmissnöje

14 Jun

Jag är väldigt missnöjd med min kropp för tillfället. Nej, det är inte bikinihysteri inför Beach 2007 jag snackar om…

Efter att äntligen ha sluppit det värsta axelontet (hurra, efter ett halvårs irriterande värk) så går jag och sträcker mig i en höftmuskel. Som resultat därav kan jag knappast gå uppför en trappa. En variant är ju att krypa upp för trappan på alla fyra, men det lär bli lite smutsigt när det gäller offentliga miljöer, så nu har jag kommit på att jag kan vinkla foten inåt, så gör det inte så förbannat ont.

Den här gången har jag inte gått iväg till doktorn med kanylerna. Hur söt han än är på sitt spensliga, närsynta och smånördiga sätt så känner jag att jag har fått så det räcker av ”dry needling” för ett tag framöver.

Istället har jag gått till kiropraktorn, en jovialisk koreansk kille som pratar perfekt engelska (tror han är uppväxt i Australien) och som säger ”no worries” hela tiden. Han har masserat och knådat och haft sig, så nu har jag jätteintressanta blåtiror i alla möjliga färgskiftningar över låret.

Hoppas det hjälper.

I vilket fall som helst inser jag att här har vi ännu en sak som jag kommer att sakna alldeles förbannat när vi lämnar landet i nästa vecka: lyxen att ringa doktorn på morgonen och få tid samma dag. Och då snackar vi tid till specialistläkare.

I övrigt är det min födelsedag idag. Grattis till mig själv!

More shopping – ‘til WE are dropping

6 Jun

[rockyou id=72046897&w=426&h=319]Min dotter har önskat sig att få handla upp de veckopengar hon har sparat här i Korea. Så eftersom det var helgdag hära idag – precis som i Sverige – begav vi oss till stormarknaden Lotte Mart. (Koreanska helgdagar innebär inte med automatik att affärerna är stängda). Barnet önskade köpa dagböcker, pennor, suddisar och sånt.

Vi vimsade runt på Lotte Mart i någon timme. Dottern valde att dväljas länge vid pappersavdelningen, och minst lika länge vid den väldigt rosa avdelningen för tjejleksaker (gissa vilken färg avdelningen för killeksaker har?!?). Hon hade grav beslutsångest, för att uttrycka det milt, och fick en konkret och ytterst lärorik upplevelse att ibland räcker inte ens pengar till ALLT man vill ha. Samt att mamma som vanligt är hård och bestämd och inte sponsrar med mer än högst tre kronor.

Själv föll jag till föga och införskaffade den fina skylten ”Authorized persons only”, som jag babblat om i ett inlägg nedan.

Efter detta stärkte vi oss med lunch på McDonalds i bottenplan. Vägg i vägg med McDonalds ligger Lotteria; den koreanska varianten av ett burgarpalats. De är till förväxling lika, åtminstone när det gäller skyltdesign, inredning och priser. Men Lotteria kör med en del hamburgervarianter som jag för mitt liv inte kan lära mig att älska. Till exempel den med bulgogisås (sötaktig koreansk marinad) eller den med superduperjätteräkor (halvt om halvt skalade) on top. Eller glassen med topping gjord på röda bönor. Sorry Korea, jag säger tack men nej tack.

I’m shopping ‘til I’m dropping (nästan)

4 Jun

Jag har gjort en shoppinglista över saker jag vill köpa med mig från Korea. På lediga stunder ägnar jag mig åt att bocka av grejer. Men det riktigt märkliga är att det hela tiden tillkommer saker på listan. Den blir bara längre och lääääääängre…

Dessutom: när man är ute och handlar råkar man dessvärre ofta se saker som inte alls står på listan men som man inser att man definitivt inte kan leva utan. När jag var en sväng på stormarknaden idag hittade jag till exempel små trevliga skyltar som man kan sätta upp därhemma. Ni vet såna där skyltar man ser här och var, ute på stan, i affärer, på bussar, tåg, kontor etc. Med texter som ”Rökning förbjudet” eller ”WC” eller ”Tillträde förbjudet”. Och med små ikoner på.

Så jag inhandlade diverse skyltar med både engelsk och koreansk text: två ”Bathroom”-skyltar (med en gubb- och en tantfigur), en ”No Smoking” och två där det rätt och slätt står ”Door” på.

Grunnar på om jag även borde ha köpt skylten med texten ”Autorized personnel only”. Den kanske dottern skulle vilja ha på dörren till sitt rum? Och jag skulle kunna sätte en på dörren till mitt arbetsrum…

Hmmmm. Jag hinner nog till stormarknaden en gång till. Hoppas jag.

Saker man inte ofta ser i Sverige

1 Jun
1 juni kl. 02:29

…finns det ju många av här i Seoul, men här är en av mina favoriter. Pojkvän bär flickväns chica lilla handväska när de är flanerar på stan.

Allra sötast tycker jag det är om pojkvännen är en reslig och muskulös typ som bär på någon piffig liten designerväska i rosa med gulddetaljer.

Designerväskor är för övrigt långt mer vanliga i stadsbilden här än hemma. Vissa nöjer sig med nån fejkad variant, men det finns rätt många tjejer som sparar och sparar för att kunna köpa the real stuff. Det är fullt möjligt för många unga damer, eftersom de oftast (i likhet med killar i samma ålder) bor hemma tills de gifter sig och därför kan ha rätt bra disponibel inkomst.

Mest poppis är Louis Vuittons Speedy-bag (den i brun canvas, fast den vita varianten förekommer också). Tjejen på bilden har en MCM-väska, vilket är ett tyskt märke som säljer bra här i Seoul. Balenciagaväskor är också populära, liksom Chloe, och i viss mån även Prada, men de verkar vara lite på nedgång här. Detsamma gäller Burberry (koreaner är i övrigt oerhört förtjusta i Burberryrutor, men numera ser man dem mest på kläder…och oftast fejkade).

Filmjölk på andra sidan jorden

2 Nov

HA! Visste ni att man kan göra filmjölk själv? Jaså, det visst ni…jamen ursäkta då att jag upptar er dyrbara tid med sånt här. Eller var det nån som ändå inte visste? Oh, så trevligt, då ska jag förklara hur man gör:Man hettar upp en liter mjölk ungefär. Till kokpunkten nästan. Fast man måste dra kastrullen från spisen innan mjölken börjar koka.
Sen får den svalna. När mjölken är fingervarm häller man i cirka en deciliter filmjölk (ja jag är ledsen, men helt utan filmjölk går det inte).
Blandningen får stå i rumstemperatur ett dygn cirka och gosa till sig. Voila, det har blivit filmjölk!

Ungefär så här gjorde folk förr i tiden, innan man kunde köpa filmjölk i affärerna. Då kallades det ibland långmjölk, eller tjockmjölk

Men jag vet, i dagens Sverige är det väl alls ingen poäng att pyssla med sånt här. Men för mig gott folk…som ni säkert kan gissa er till är ”filmjölk” ett totalt okänt begrepp i Korea. Yoghurt finns här. Speciellt drickyoghurt. Det bälgar koreanerna med glädje i sig varje dag. Good for health, you know.

Så när vi återvände från Sverige till Seoul i somras hade jag självklart med mig en liter filmjölk i bagaget. Blev alldeles tårögd när jag gjorde som man borde enligt receptet ovan och fick till det perfekt. Filmjölk är ju ändå…tja, filmjölk, liksom. Något speciellt för en svensk.

Funderar på om man inte skulle kunna lansera filmjölk här i Korea. Har försökt förklara för en koreansk kompis vad det är: ”it is kind of like kimchi, but without the kimchi, if you know what I mean?!?”. Humhum. Jamen så kan man väl ändå säga, det är ju syrat av nyttiga bakterier å sånt. Typ som kimchi. Kunde väl slå an här med? Åtminstone hos den unga generationen koreaner som tänker lite wild and crazy och gillar att testa nya saker, speciellt sånt som marknadsförs med slagord som ”good for health” och ”wellness”.

Kanske ska göra ett storkok, åka till någon lämplig matmarknad, knö in mig bland kimchi- och ginsengtanterna, vifta med svenska flaggan och pröva min lycka?!?

17 Okt

kolibri2.jpg

Har ni sett! Den här lille gynnaren brukar frekventera blomsterkrukorna utanför vår närbutik, och tänk att jag lyckades fånga den på bild…
Mamma och jag har planterat en hel del blommor, och pillat ner fröer, i vår lilla trädgård, så med lite tur får vi kanske kolobribesök på hemmaplan nästa sommar!

Toalettlagen – en vän i nöden

24 Sep

Alltså, jag undrar – har vi nån toalettlag i Sverige? Nån ”Förordning gällande offentliga bekvämlighetsinrättningars inredning och sanitära standard”, typ?I dagens Chosun Ilbo läser jag nämligen att Korea är ett av de få länder i världen som har en toalettlag.
”The Public Restrooms Law”, jajemänsan.

Det hela började 2002 när Korea, tillsammans med Japan, skulle stå som värd för fotbolls-VM. Korea insåg att landet faktiskt var underlägset sin gamla ärkefiende Japan på toa-området. Japaner är ju kända för att vara ett oerhört sanitärt folk, och koreanerna fick medge att de definitivt inte nådde upp till samma höga standard i fråga om renlighetsnivån på de offentliga toaletterna. Inte bra för imagen när man får en massa internationella gäster. Gå på toa måste de ju alla, förr eller senare.

En frenetisk upprustning och uppstädning vidtog, och när det väl var dags för VM var fanns inget att anföra mot standarden på hemlighusen här i landet. Därmed har man dock inte låtit sig nöja; förra året antogs ”The Public Restrooms Law”, som bland annat anger att de måste finnas fler toalettstolar på damernas än på herrarnas.

Själv får jag nog säga att Korea ligger före Sverige på toalettområdet. Det kostar aldrig något att besöka offentliga toaletter. De finns överallt, man behöver aldrig förgås av kissnödighet. Och skulle man inte hitta någon går det bra att släntra in i närmaste större kontorsbyggnad och begagna toan där (brukar finnas ett antal på bottenplan). Ingen säger nåt om det. Hygienen brukar också vara helt OK. Jaja, ibland har folk glömt att spola, men bortsett från det är det för det mesta hyfsat sanitärt.

Det finns till och med en ”Citizens Coalition for Restroom Culture” här i Korea. Härnäst ämnar de lobba för fräschare toaletter på skolorna.

Har halkat in i gullegull-träsket…

4 Sep

gullpyssel.jpg

4 september 2005 

…och kan liksom inte slita mig härifrån, hjäääälp! Sydkorea måste absolut vara det land som har flest snutteduttgulliga vardagstillbehör per capita. Min sexåring söndagsstädar för tillfället sitt rum (kors i taket) och kallade nyss stolt in mig för att förevisa sin samling pennvässare. Kan inte låta bli att vidarebefordra bildbeviset till bloggen….kan det bli så mycket sockersötare i pennvässarväg? Förresten, den lilla mobiltelefongrejen som ligger längst ner till höger i bild är ingen pennvässare utan en klistertub. Men den fick vara med för att den var så oemotståndlig…

%d bloggare gillar detta: