Arkiv | Okategoriserade RSS feed for this section

Åt helvete med Indienromantiken!

3 Mar

Håll i er nu gott folk, för nu blir det ett svavelosande inlägg som jag har gått och klämt på väldigt länge.

Jo. Alltså. Ju längre jag vistas här i Mumbai, desto tröttare blir jag på den romantiserade västerländska bilden av Indien. Allt det där rosenröda snacket om att Indien är så spirituellt och fascinerande färglatt och spännande mångkulturellt och mångfacetterat, och hur glada och vänliga indierna är och yada-yada-yada. Plattityder som alltsomoftast yttras av turister som har druckit billig öl och yogat på Goas stränder, fotograferat varandra på den där vita bänken utanför Taj Mahal, ridit på kamel i Rajastan och jagvetintevad. (En brasklapp: det här gäller inte ALLA Indienturister…)

Märk mina ord: jag är inte trött på Indien. Men väl på många västerlänningars naivitet. De som ser vad de väljer att se, det som passar in i deras sagoboksbild.

För vad vet de egentligen om hur indier har det? Hur de lever sina liv? Bryr de sig överhuvudtaget, eller är de mest intresserade av att ta med sig hem intrikata filosofier från någon strandguru, en kropp som är behagfullt trött av diverse vederkvickande ayurvediska behandlingar, billiga kryddor, rökelse och vackra kuddöverdrag att komplettera Ikea-inredningen med därhemma, och kanske några piffiga sjalar? Har de någon som helst uppfattning om hur det är att leva på trottoaren och tjäna ihop lite pengar genom att för hand sortera folks sopor, som sopbilarna nattetid vräker ut några centimeter från familjens kokkärl? Eller hur det är att vara en sexåring unge från slummen som blir bortrövad av någon maffialiga och tvingas gå och tigga i gatukorsningarna? Hur det är att vara medelklassindier och dag efter dag behöva betala vägtullar när man ska till och från jobbet, pengar som borde gå till att reparera de pinsamt dåliga vägarna, men som aldrig någonsin gör det? Hur det är att ha en dröm om att starta ett eget litet företag men inse att man aldrig kommer att kunna göra det, för då behöver man betala så in i helvete mycket mutor till höger och vänster att man aldrig kommer att kunna livnära sig på verksamheten? Hur det är att inte kunna gifta sig med den man helst vill, för att vederbörande tillhör fel kast och ens familj och hela sociala krets kommer att frysa ut en om man trots allt gör det? Hur det överhuvudtaget är att vara indier, ha en dröm om att få åka på semester till Europa men att inte få visumansökan beviljad, eftersom det är en allmänt vedertagen europeisk sanning att indier bara är ute efter att ta sig utomlands för att tjäna pengar och sno jobb från européer?

Och de andra grejerna då…det mångkulturella…visst, visst. Här i Mumbai ser man allt från damer i niqab/burka till hinduiska präster och allt där emellan. Spännande, spännande. Och på ytan ser det fredligt ut. Men 1992-93 slaktade hinduer och muslimer varandra i slummen. Jag vet hinduer som än idag vägrar köra genom vissa muslimska områden. De är för rädda. En inte alldeles för långsökt tanke är väl att det finns muslimer som skyr vissa hinduiskt dominerade områden som pesten.

Det spirituella…skulle inte falla mig in att påstå att det inte finns verkligt spirituella indier. Men det är inte det som jag ser mest i vardagen. Vad jag ser är spiritualitet som en sales pitch. En reklamslogan. Ett sätt att tjäna pengar, vinna sympati, ta sig framåt, uppåt. I politiken eller affärslivet. Till exempel.

Det glada och vänliga…jovisst. Det gillar jag med. Men jag gillar inte att aldrig veta om det är ärligt menat, utan baktanke, eller om du förväntas betala 100 rupies extra för det. Det tar tid att komma underfund med vem man kan lita på här. Och en annan sak: det skär i hjärtat på mig när någon berättar om sina vedermödor och livssorger, men när vederbörande i nästa andetag skrattar, samtidigt som jag kan se hur tårarna hotar välla fram i hennes/hans ögon.

Om Mumbai specifikt läste jag, innan jag kom hit, en artikel, skriven av en västerlänning. Minns tyvärr inte längre vem. Hursomhelst hyllade skribenten Mumbaiborna för deras energi, drive, gnista och entusiasm. För deras förmåga att få sina liv att fungera drägligt mitt i detta genomkorrumperade, oorganiserade, överbefolkade kaos. Först, när jag kommit hit, höll jag med. Det är ju helt otroligt vad folk får till det med sina vardagsliv, trots allt. Men ju mer jag tänker på det undrar jag om denna fantastiska förmåga att inrätta sig och få ”det lilla livet” att fungera drägligt verkligen är så positiv. Fan, att folk finner sig i dessa förhållanden! De borde gå samman och sittstrejka istället allihopa, vägra att försöka trolla med knäna vareviga dag! Tills den korrupta eliten inser att de inte har något att hämta och ger upp.

Ja, jag vet. Nu är jag lika mycket uppe i det blå som diverse yogafrälsta dreadlock-backpackers i Goa och penningstinna medelålders amerikanska turister som sitter tryggt härbärgerade på lyxiga resorts någonstans i det vackra Kerala. Så på sätt och vis är jag väl inte bättre än vad de är.

För att det här inlägget inte ska bli alldeles för deprimerande publicerar jag här en bild på en tuff skooterdam som uppenbarade sig på macken när vi skulle tanka häromsistens. Tycket hon såg så piffig ut.

Ja, och förresten…jaghar en liten fråga till min värderade bloggläsarförsamling: är ni intresserade av fler bedrövligt skakiga videosnuttar från everyday life in Mumbai? Har filmat några till på sistone,  men om ni bara blir sjösjuka av dem så tänker jag inte plåga er med att lägga ut några länkar.

På spaning i det gröna med farbror R

30 Aug

Balkong1

Unga Fröken Balkongansvarig (nu något mindre snorig och hostig)

Den här helgen blev inte riktigt som vi hade planerat. I fredags kväll var maken och jag bjudna på nån slags middag arrangerad av vår flyttfirma, som har startat en förening för utstationerade, med lite olika aktiviteter. Hade varit skoj att gå på, men dottern blev sjuk och hade feber hela fredagen, så då stannade vi hemma. I lördags vaknade dottern upp feberfri men väldigt snorig och hostig, så då beslöt vi att även ställa in söndagsaktiviteten, vilken bestod av en brunch med en av makens indiske kolleger och dennes familj. Kändes inte så fräscht att släpa med en liten människa som nyser och hostar hejvilt omkring sig, speciellt inte i dessa tider då alla är så rädda för H1N1-viruset. Vi kan säkert bruncha med dem någon annan helg.

På fredag förmiddag ringde förresten hemmamannen på och frågade om jag ville hänga med honom till någon supermarket han nyss upptäckt som bl.a. hade jättebra priser på baked beans på burk. Inte för att jag är superintresserad av just baked beans på burk, men det hade ju varit kul att hänga på i största allmänhet. Så jag sa att jag hemskt gärna åker med någon annan gång, när dottern är frisk. Då berättade han att hans fru också låg hemma med feber (kanske ville han åka iväg för att få en stunds paus från sjuklingen som krävde te på sängen och uppfluffade kuddar hela tiden, vad vet jag…).

På lördagen stannade maken hemma med den lilla jättesnoriga medan jag först begav mig till klubben för att träna, och därefter bad farbror R köra mig till en blomstermarknad för att jag skulle få handla växter till vår tämligen stora balkong. DET var en upplevelse.

Blomstermarknaden består av en massa växtkrängare som har positionerat ut sina gröna sköna varor på bägge sidor om en större väg. När vi började närma oss instruerade farbror R mig nogsamt om hur vi skulle gå tillväga.

Åkejåkejåkej. Nu gör vi så här. Vi glider runt lite i långsam takt med bilen och så kollar du vad du vill ha. När du har bestämt dig säger du till mig, och så stannar vi, och så går jag ut och frågar vad grejerna kostar.

Jag hade i min enfald trott att han skulle släppa ut mig så jag kunde gå runt själv och kolla, men det var tydligtvis ingen bra idé alls.

Nejnejnej, så fort de ser en utlänning så dubblar de priserna. Minst!

Sagt och gjort. Vi gled och gled. Jag satt hukad i baksätet med nästippen över fönsterrutan så jag skulle se något. Hela spaningssituationen kändes nästan lite polisfilmsaktig – tror att det faktum att farbror R hade sina pilotglasögon på förstärkte den feelingen (nästa gång vi ska ut och spana på något får jag komma ihåg mina solglasögon, så att vi matchar varann).

Till slut hade jag fått korn på några palmer, fikusar och lite annat smått och gott. Varpå farbror R stannar bilen och går ut och förhandlar (jag hukade självklart ännu intensivare i bilen). Sen kom han  tillbaka med beskedet att fyra 1,5-meterhöga palmer, tre något mindre fikusar samt en del andra mindre växter skulle gå loss på cirka 360 kronor. Inklusive krukor och jord. Det lät bra, tyckte jag.

Då kan du ju komma ut och titta lite om du vill.  Nu är ju priset prutat och klart, sa farbror R. Så jag gick ut och tittade på vad det var jag egentligen skulle köpa. Det såg bra ut. Fast sen ställdes vi inför nästa fråga, nämligen: hur få hem alltihop? Hela härligheten rymdes verkligen inte i bilen. Men farbror R vet ju alltid på råd, så han hejdade en tuc-tuc (autorickshaw), stuvade in de förkräckta palmerna där och beordrade tuc-tuc-föraren att hänga på efter honom.

I bilen hem skrockar farbror R förnöjt. Hehehe, försäljarna blev rätt så snopna när de såg dig kliva ut ur bilen. Men det är ju en utlänning, sa de! Det var väl det jag visste…

Jag tror jag ska huk-shoppa med farbror R fler gånger. Han verkar faktiskt tycka det är rätt kul. Och så får jag ju bra priser…

The badrum facelift

5 Jan

By popular demand: ett bildspel på badrumsrenoveringen! Som synes är det mesta om- och nygjort. Gammalt omotiverat fönster mot loftgång har murats igen, väggar är omkaklade, blå plastmatta, handfat och badkar (samtliga anno 1971) har bytts ut mot klinkersgolv, nytt handfat med underskåp och duschhörna med vägg i betongglas samt tak- och handdusch. Vi la dessutom in golvvärme och bytte ut ett gammalt element mot en handdukstork. Ny inredning är även högskåp, spegelskåp samt väggskåp.

[rockyou id=130073785&w=426&h=319]

Goda råd inför firandet

31 Dec

Värderade läsekrets! Några tips till Eder, gällande lämpligt förfarande för celebrationsfestligheterna under nyårskvällen. De goda råden är, som Ni säkert förstår, hämtade från den eminenta volym med etikettsråd som jag beskrivit i föregående inlägg.

”Rulla alltid flaskan under upphällningen, så droppen, som eljest skulle falla från halsen fångas i dess rundning. Annat droppfångningsknep är att lätt smörja buteljmynningen med smör. ”

”Vin serveras aldrig till grönrätt.”

”Servering av sköljkoppar skall ske, då skaldjur blivit serverade och även då en stek, grönsaker eller frukt förekommit, vilka måste hanteras med fingrarna. Sköljkopparna serveras med ljumt vatten och ev. med en däri flytande citronskiva.”

”Brödsopning skall äga rum omedelbart innan desserten serveras. Bordet skall då göras rent efter måltiden. Sålunda sopas icke blott brödresterna undan utan samtidigt bortplockas även menukort, överflödigt matsilver, övertaliga glas, som av någon händelse kommit att stå kvar, och vidare rangeras bordsdekorationerna nödtorftigt.”

”Att berätta skandaler samlar alltid åhörare, men fråga är om detta är någon vidare solid grund att bygga ett renomme på. Man bör akta sig för att vinna rykte som en farlig tunga och hellre på avstånd följa, hur det i längden går för dem, som ha sin ärelystnad inställd åt detta håll.”

”Är man ett lärdomsljus eller en framstående konstnär, är det artigt mot det övriga sälskapet att inte låta sitt ljus skina så starkt, att det bländar. En viss skonsamhet mot de inbillade ljusen i sällskapet mottages alltid med tacksamhet.”

Ett förtjusande Gott Nytt År på Eder alla!

Högvälboret trams i kvadrat

28 Dec

Varför inte avge ett löfte om att möta det nya året med stil, etikett och förfining? Bland min pappas böcker har jag botaniserat i en fantastisk tegelsten, författad av Marius Wingårdh. Den heter Så går det till i umgänge och sällskapsliv och är utgiven 1961, fyra år innan jag föddes. Jag kommer ihåg en gång när jag var barn, jag hade väl långtråkigt, petade runt i pappas bokhylla och mötte denna eminenta volym för första gången. Gick med pappa till den och frågade ”vad är det här för något?”, varpå pappa storskrattade och utbrast ”högvälboret trams i kvadrat”. Vad det betydde, det hade jag naturligtvis ingen aning om. Och hur boken hade hade nästlat sig in i min faders boksamling, det vet jag fortfarande inte.

Hursomhelst: Marius Wingårdh behandlar alla möjliga och omöjliga aspekter av det så kallade sällskapslivet – till exempel hur en registrator tituleras, när det är lämpligt att ikläda sig jaquette, hur man uppför sig på restaurantdans, hur tacksägelser efter baltillställningar utsänds, med mycket, MYCKET mera.

Ett matnyttigt kapitel rör titlar och tilltal. Några vishetens ord på vägen:

”Hur en furstlig person tituleras i brev: Högborna Furstinnan Amalia von Vapencrona.”

”Hur en grevlig person tituleras i brev: Högvälborna Grevinnan Amaryllis Sabelros.”

Lägg FÖR BÖVELEN märke till att det ska vara högborna i första exemplet, men högvälborna i det andra! Och inte nog med det:

”Hur en adlig person tituleras: (Välborne) Herr Fabrikören Nikodemus Degersköld.” ”Välborne” kan, som ni förstår, faktiskt uteslutas. I alla fall enligt Marre W.

”Hur en äldre ensamstående dam av borgerligt, välfrejdad härkomst tituleras:  (Högädla) Fru Professorskan Hilma Felling. ”

Sen har vi det besvärliga fallet med person med maka av adlig börd. Vår guru Marius skriver följande: ”Härmed äro vi inne på ett kapitel, som fordom rubricerades såsom mesalliance men numera saknar sådan innebörd. Med iakttagande av all korrekthet och med stilla tanke på adelns ättartavlor må man sålunda i mån av känsla och behov kunna utnyttja följande adress och brevingress:

Herr Aktuarien Samuel Svendersson.

(Välborna) Fru Margareta Svendersson, född von Rosenplomb.”

Puh. Då kan det vara en tröst att veta att borgerliga hantverkstitlar faktiskt kan uteslutas. ”Man skriver sålunda: Herr Skomakaren Isidor Spackelsson, eller hellre Herr Fabrikören Isidor Spackelsson, men lika väl Herr Isidor Spackelsson.”

Sådärja. Det skänker mig en viss inre tillfredsställelse att Ni, kära läsarkrets, inte uteslutande behöver förlita er på den så kallade etikettsexperten Magdalena Ribbings mer slump- och slumartade ”goda råd” , i alla fall inte när det gäller titulering. Av hänsyn till Er alla kommer jag med största sannolikhet även framledes att publicera visdomsord ur den omfattande volym som namngivits ovan. Med dessa ord på vägen, kära välfrejdade (?) läsekrets, ber jag ödmjukast om att få önska Er alla en synnerligen God Fortsättning.

Utmanande sanningar

16 Dec

Jag har blivit utmanad av Tanten. Och självklart antar jag utmaningen….nedan följer mina svar…

8 bästa TV-program

På spåret
Melodifestivalen med alla deltävlingar (jag vet, jag är inte riktigt klok)
Svensson, Svensson
Kalla fakta
Die Auswanderer (tysk realityserie som handlar om folk som utvandrar till alla möjliga länder)
Das perfekte Dinner (fyra personer turas om att bjuda varandra på trerättersmiddagar, sen röstas den bästa middagen fram)
Desperate Housewives

8 tidningar jag läser

Just nu läser jag bara tidningar på nätet, räknas det? I så fall blir det:

DN

SvD

Sydsvenskan

Aftonbladet

Expressen

Korea Times

Chosun Ilbo

 

8 saker som jag gjorde igår.

Postde 25 julkort

Handlade 3 julklappar

Åt hamburgare på McDonalds

Kollade på ny stereo (men köpte ingen)

Dammsög

Strök tvätt

Tittade på den koreanska filmen Please teach me English

Lagade köttfärslimpa

 

8 saker som jag ser fram emot.

Fira jul i Sverige

Träffa mina kära vänner under jullovet

Sovmorgnarna under jullovet

Gå till frissan därhemma

Inviga vårt nyrenoverade badrum därhemma

Göra nya halsband när jag får tid över

Köpa svenska pocketböcker, gärna deckare

Och kanske något som jag inte kan avslöja i dagsläget…

 


8 favoritrestauranger.

Zum Einhorn, Kaiserswerth

Im Ritter, Kaiserswerth

Block House, Düsseldorf

Stortorget, Lund (pga hamburgarna…)

Gecko’s Garden, Seoul

Doota Food Court, Seoul (lunchhak med koreansk mat)

Outback Steak House, Seoul

La Roche vin och tapas, Malmö


 8 saker på min önskelista.

Fred på jorden (jaja, jag VET att det är en klyscha, men ändå…)

Att jag själv och mina nära och kära ska få vara friska

En resa till Seoul 2009

En kompaktstereo

Renovering/omgörning av vår radhusträdgård i Sverige

Mer pärlor och stenar och pryttlar till smyckestillverkning

Gå en kurs i silversmide

Wii

 

Det är meningen att man ska utmana ett antal andra personer att svara på dessa frågor, men det verkar som om ”alla” redan har gjort det….om någon INTE har gjort det, och känner sig manad – varsågod!

Tårar

17 Okt

Har börjat dagen med att böla i duschen. (Tycker det är ett bra ställe att böla på, man behöver ju inte bekymra sig om att mascaran rinner…)

Det började igår kväll. När maken frågade: ”ska det bli kul att åka iväg nu då?”.

Då var det som om en ventil börjad lossna lite inom mig. Något började pysa ut lite försiktigt. Och i morse lossnade väl den ventilen helt, och flög ut som en projektil.

Grejen är, förstår ni, att jag inte kan fatta det. Att jag under en hel vecka bara ska göra grejer som jag själv vill, och inte har någon att ta ansvar för, förutom mig själv. Vet inte när det hände senast? Det känns så STORT. Helt jävla osannolikt. Pardon my language.

Och så blir jag rörd till tårar när jag tänker på att jag har en så snäll man som kommer på idén att jag ska åka iväg för mig själv, och ger mig sina gratis flygpoäng till detta. För det var faktiskt hans idé, inte min.

Den här resan kommer vid rätt tidpunkt, känns det som. Av olika orsaker mår jag inte särskilt bra för tillfället. Dels känner jag mig kroppsligen sliten – slemsäcksinflammationen i höften, golfarm i högerarmen (och jag som inte ens golfar?!?) samt en ihopkrampad muskel i vänster axel. Dels hände det mig något för en månad sedan som jag tog illa vid mig av (vad det var har jag ingen lust att skriva om här och nu), och till slut KAN det hända något som jag grubblar mycket över (vad det är kan jag inte skriva något om här och nu, dock är det inget jag tar illa vid mig av). En osäkerhetsfaktor. Vänta och se. Usch, jag vill ha klarhet nu!

Därav duschbölandet i morse. Nu känns det bättre, och jag är redo att ta itu med dagen. Måste fakturera innan jag åker, packa och städa lite (svärföräldrarna ska vara här när jag yrar runt i Seoul, och det är ju trevligt om de möts av en någotsånär sanitär bostad).

Förresten så åskade det och haglade här i Düsseldorf. Idag är himlen blå och solen skiner.

%d bloggare gillar detta: