Fabriksbyggnad sedd genom smutsig bilruta. Zibo, Shandongprovinsen.
Ljus i mörkret, Shanghai.
När det – som nu – gör ont i hjärtat på mig, och själen känns smått stukad, då finns det tack och lov några saker som får mig att må bättre, i alla fall för en stund.
Det som fungerar allra bäst är att ge mig ut på stan på vinst och förlust, med kameran i handen. Nu är jag ju så välsignad att jag bor i en stad där motiven så att säga är in my face precis hela tiden. I princip räcker det med att ställa sig i ett gathörn, lyfta kameran och se vad som händer.
Och på något sätt blir jag så alldeles extra förtjust av detta. Att knalla runt i långsam takt, på kända eller okända gator. Och se vad som händer. Och se vad jag ser. En skitig mopp med illande ceriserosa skaft bredvid ett par Hello Kitty-morgontofflor. En dörr med flagnande färg. En ufo-liknande figur på en väderbiten reklamskylt. Tänk vad mycket spännande man kan få se här i världen! Jamen alltså, jag blir barnsligt uppspelt av lycksalighet! Fjärilar i magen all the way 🙂
Bilderna jag valt till det här inlägget har jag ingen aning om varför jag tagit. Men jag är mycket glad över att dessa motiv hade vänligheten att komma i min väg.
Grönt ljus, sett genom svansen på Artur di Modicas tjur vid The Bund, Shanghai.
P.S. Om nu det mot förmodan skulle ha undgått någon, så har jag även en fotoblogg numera. Adress: http://anniepics.wordpress.com
Annieverse 
Visst måste det vara härligt att ha så många fina motiv ”runt hörnet”. Fast har man lärt sig se hittar man motiv var man än är … det lärde mig min lärare i akvarellmålning. Och det är faktiskt sant.
Två morgnar i rad nu har jag glömt mobilen (kameran är sönder) hemma och ”missat” bra, talande motiv.
Attans.
Kram!
Attans, Skatan!!! Du måste ha mobilen med dig hädanefter!
Jag håller fullständigt med om att man kan hitta motiv varsomhelst. Men för mig funkar det så att jag är mer på alerten, eller hur man nu ska säga, när jag är på främmande mark. Allt känns liksom lite mer … spännande?
Lite mer spännande än här. Bara liiiite. 😉 För någon vecka sedan såg jag emellertid någon som stod och fotograferade några hål i gatan. Oklart varför, men personen tyckte uppenbarligen att det var roligt att fotografera!
Haha Elisabeth, ja man kan ju undra…men hålen i gatan kanske blev helt fantastiska bilder 🙂
När jag såg rubriken tänkte jag ”åh, hon har satt upp julljusen redan!” 🙂 Det har jag lust att göra, i alla fall slingorna utomhus. Energisparlampor i all ära, men som gatubelysning gör de sig inte. De är så svaga att inte ens marken rakt under blir upplyst. Hela bostadsområdet är bäckmörkt efter kl 18.
Oj! Här känns det än så länge HELT fel med ljusslingor! I och för sig blir det mörkt vid sextiden, men det är fortfarande så milt att det NÄSTAN känns som sommar – och det är liksom inkompatibelt med ljusslingor…
Jag tänker att jag borde ta med kameran ut oftare men i denna lilla stad skulle det kännas så konstigt att vara ute och fota folk även om man ser en del som borde fotograferas. Det är svårt att leka turist i svensk småstad om hösten.
Jag håller med – det är en alldeles fantastiskt trevlig sysselsättning!
I know the feeling, Selma. Känner likadant när jag är på besök i min egen svenska småstad.
Hihi det var inten ”grisbjörn” det var en ”grisko” 🙂 🙂
Finfina foto!
Tack, Monica 🙂