En av mina absoluta kinesiska favoriträtter är wokad, strimlad potatis. På kinesiska heter potatis malingshu, och det är vad jag brukar säga till fru L, som är vår ayi (hushållsnära medarbetare), när jag hett önskar att hon ska tillreda denna delikatess de dagar hon lagar middag åt oss.
Men. Det är inte helt lätt. För av någon oherrans besynnerlig anledning brukar jag väldigt ofta för mig att potatis inte alls heter malingshu, utan xiaopengyou.
Xiaopengyou, vet ni. Det betyder ”liten flicka” på mandarin.
Hrmmmm. Wokad, strimlad liten flicka.
Näääää. Hörni.
Än så länge har jag inte försagt mig. Jag vaktar verkligen min tunga. Försöker skärpa till mig som f-n. Kollar en extra gång i lexikonet innan jag tassar fram till fru L och ber om potatis till middag.
För herregud. Jag kan ju bara tänka mig vad som skulle hända om jag sa fel. Fru L, denna ytterligt rekorderliga kvinna, skulle säkert grabba tag i min dotter och ta med henne hem till sig omedelbums, i pur rädsla för vad jag skulle kunna få för mig att åsamka det oskyldiga barnet. Och säkert skulle hon för hela sin familj, och hela grannskapet, med djupt känd vämjelse deklarera ”svenskar, alltså! Passa er för dem, vad ni än gör. Kannibaler, det är vad de är! Tvi vale!” Ja, och sedan hade hon säkert kontaktat närmaste polisstation, och innan jag vetat ordet av hade jag väl suttit i någon ruskig fängelsecell och telefonledes försökt förklara mig för någon ytterligt frustrerad och irriterad medarbetare på Svenska ambassaden.
Nej, nej, NEJ. Så här kan vi inte ha det. Repeat after me, people (och speciellt jag själv): Potatis: malingshu. Liten flicka: xiaopengyou.
Och inget, inget annat.
Annieverse 
Haha! Ja inte är det lätt med andra språk. När jag gick franska kurs (jo, jag HAR försökt men gav upp…) så var det sååå viktigt att lära sig skillnaden på poissons (fisk) och poison (förgifta) samt dessert (efterrätt) och désert (öken). Dessa ord uttalas så lika att jag inte kan höra skillnaden. För tänk om jag gick på restaurang och beställde in förgiftning och öken! Öhhh… Tror nog personalen på en restaurang skulle fatta vad jag vill ha 😉
Hehe, jaaaa du, jag tror nog trots allt att personalen hade fattat 😉
Haha, bäst att du aktar dig där! Det är väl tur att orden åtminstone är rätt olika, värre hade kanske varit om de låg hemskt nära varandra men att en liten förändring i tonfallet hade varit helt avgörande. 😉
På tal om att blanda ihop ord har jag en tendens att blanda ihop ”schlau” och ”faul”. Varför vet jag inte, för det är inte precis så att jag inte vet hur det EGENTLIGEN ska vara.
Ja alltså, schlau och faul har ju liiiiiiite olika betydelser, fniss…
Ja se svenskar kan man inte lita på. De äter de mest besynnerliga… 🙂
Det finns med andra ord mer eller mindre farliga sråkförbistringar… Nu äntligen har jag lyckats besvara frågorna 🙂
Ah, tack! Ska genast in och se vad du har svarat 🙂
Visst gör de 😉
🙂 … min svärdotter kommer från Thailand där hund, mamma och ko (tror jag) heter ”ma” allihop och med minimal skillnad i uttalet.
Vi har fått många skratt tillsammans när jag t ex pekar på StinaFina (min hund) och säger först ”hund” på svenska och sedan ”ma” till lilla Alice (2 år) … och hon tittar konstigt på mig.
Kan en hund verkligen vara farmors mamma … tycks hon fundera över … medan Pa, svärdottern gapskrattar med handen framför munnen på thailändskt vis.
Kram!
Hahaha! Men känns det inte trevligt att kunna roa sin svärdotter?!?!
Ja, det där med att skratta med handen framför munnen, så gör man här i Kina, och även i Korea med 😉
🙂 …