Kostdebatten går vidare i Sverige, och speciellt debatten mellan LCHF-motståndare och -förespråkare. I SVD Brännpunkt hävdar Ingemar Gröön, sakkunnig på Brödinstitutet, att inget enskilt livsmedel gör oss feta. Till exempel inte bröd. Fetmaepidemin har sin grund i att människor har ständig tillgång till mat, i kombination med att de har för dåliga kunskaper om kalorier, näringsämnen och livsmedel, anser Gröön.
Vissa kommentatorer håller med, andra inte. Några LCHF:are skriver att förbränning av fett kräver mer energi än förbränning av kolhydrater, och att detta är en orsak till att LCHF fungerar som viktminskningsmetod. Samt att högt intag av snabba kolhydrater gör att man snabbt blir hungrig igen, vilket gör att man äter mer än vad man borde och därför går upp i vikt.
Tja. Jag är ingen näringsfysiolog. Jag har själv med framgång gått ner i vikt, inte med LCHF men väl GI, kombinerat med långpromenader minst fem gånger i veckan. Det passade mig. Med GI kände jag mig alltid behagligt mätt och fullständigt osugen på godis och chips.
Men trots att jag – för personlig del – håller på GI finns det en sak som stör mig hos vissa GI- och LCHF-debattörer. Nämligen de som fullständigt bergsäkert hävdar att man blir tjock av a att äta mycket ”vita” kolhydratprodukter som vitt mjöl, vit pasta och vitt ris.
Handlar det här icke om personer som fallerar att lyfta blicken från mellanmjölkens land?
Jag bodde i Korea när jag började med GI, då för att försöka gå ner ett antal kilon. Det gick som sagt alldeles utmärkt. Men alltmedan jag åt mumsiga omeletter till frukost och köttbitar med sallad till kvällsmat kunde jag ju inte låta bli att undra. Varför koreanerna runtomkring mig, i så hög utsträckning, såg alldeles normalviktiga ut. Med tanke på hur mycket vitt ris de satte i sig.
Sedan var jag på visit i Japan – och det var samma sak där. En massa normalviktiga människor. Som inte äter mindre mängder ris än koreanerna.
Nu bor jag i Kina. Och…ja, ni fattar min tankegång.
Vad jag blir trött på i debatten här hemma, det är det snäva perspektivet. Oförmågan och oviljan att inse att en metod kanske inte funkar för alla. Och – för att lyfta resonemanget från kosttemat, och applicera det på ett större perspektiv – ointresset av att se sig om i världen. Någonstans anar jag en – möjligtvis inte helt medveten – inställning att det som inte händer i västvärlden, det gills inte riktigt.
Men det sistnämnda har jag tjatat om så många gånger redan. Därmed inte sagt att det inte kommer upp på tapeten igen. Det gör det säkert 😉
Annieverse 
Det jag tycker är jobbigast det är nog de nästan religiösa övertoner debatten tar. Sanningen som leder till evigt liv eller i alla fall nästan-argumenten. Jag blir så trött. Jag vet att jag har ett sötsug som försvinner om jag håller mig i från godsaker ett tag. Jag vet också att jag gillar bröd, pasta, potatis, ris till viss mat, grädde, smör och choookelad i allt för hög utsträckning och att jag stress- och tröstäter för fort i alldeles för stora portioner. Det vet jag om mig. Handlar inte det mesta om balans egentligen? Att hitta sin egen? Lätt sagt, svårt gjort.
Jo, jag tror också att allt handlar om balans. I kosten och livet i övrigt!
Jo, men då är det väl bra att läsa flera artiklar än en enda, eller ?
Man blir inte tjock för att man äter mycket vitt ris, vitt bröd osv, tjock blir man om kaloriförbrukningen är lägre än kaloriintaget. Och det som sätter igång ”process lagring av fett” mer än något annat är då det utsöndras insulin. Vad är det som gör att insulin utsöndras ? Jo, socker och andra kolhydrater, ju enklare sockerarter ju mera insulin påslag och ju mera sötsug…
Läs gärna artikel i SDS idag sid A6, där ser man att det finns MYCKET som man ännu inte vet , minsann !
Vad är det som ingår i sumobrottarnas diet ?
Jomen, grundprincipen håller jag med om, fetma orsakas av högre kaloriintag än kaloriförbrukning. I övrigt tycker jag att alla som vill gå ner i vikt, alternativt hålla vikten, får göra det på precis det sätt som funkar för dem. Likt Selma är jag lite trött på rabiatism. Har folk inget annat att göra än att sura på varandra?
Ja, rabiatism är jobbigt.
Ödmjukhet är en konst som få behärskar.
Ditt inlägg haltar väl lite om du följer ditt eget råd o ser dig om, o lyfter blicken västerut till USA där man äter stora mängder vitt bröd, vit pasta, gulvit potatis som dessutom friteras….. har de viktproblem ? Jag bara frågar ?
Det här har jag undrat över också!
Jag har aldrig fått något vettigt svar av LCHF-anhängare. En påstod att japaner – och därmed alla asiater för det vet man ju att de är lika hela bunten – inte alls äter så mycket ris som man tror, utan bara ett par matskedar kokt ris om dagen. Där gav jag upp den debatten… Mellanmjölksperspektiv var ordet sa Bull.
Om du hittar ett svar är jag mycket intresserad.
Intressant att du också funderat kring detta! Jag trodde nästan att jag var den enda…åtminstone här i mellanmjölkscountry 😉
Jag tycker nog att koreaner och kineser är rätt så bra på att skyffla in mer än bara ett par matskedar ris per måltid. Men det är ju min simpla lilla iakttagelse. Jag menar, jag bara bor i Kina, så vad vet jag?!?! *ironi*
Det räcker ju att titta på Italien t.ex. – knappast att genomsnittsitalienaren ger upp sin pasta för att den innehåller för många snabba kolhydrater. Eller detta med frukost; det är inte precis ”dagens viktigaste måltid” i alla länder.
Och definitionen på frukost kan ju vara MYCKET varierande! Allt från algsoppa med vitt ris till gammeldansk och ett wienerbröd 😉
Du har så rätt, Annie.
Herregud, utanför västvärlden lever ju faktiskt folk på de där förkastliga råvarorna ris och andra snabba kolhydratprodukter.
GI och LCHF är kanske en bra väg för oss överödda västerlänningar, men i större delen av världen får man ju ta vara på den energi man kan få av mat. Om alla skulle fokusera sin diet på proteiner och ovanjordsgrönskaer skulle det ju bli problem.
Tack för det, Åse – vi tänker nog i samma banor 😉
Men i rättvisans namn ska jag väl tillägga att indierna äter rätt mycket ris de med – och i Indien är övervikt och diabetes ett enormt stort problem.
Jag måsye lägga till: vilket INTE innebär att jag någonsin kommer att tycka att congee är en ätbar frukost.
När jag kom till Shanghai förra året tillbringade jag mina första två veckor på ett hotell där det serverades algsoppa och congee till frukost. Jag testade tappert i 2 dagar och gick sedan över till croissanter 😉
Du har en sån skön distans, Annie!
Precis som Selma har jag svårt för ”predikningarna” om LCHF’s suveränitet. Min kollega kör dieten och ”vill absolut inte pracka på någon den”. Men? Ändå kommer det små gliringar. Jag KAN inte vräka på centimetertjockt med smör, det slirar liksom runt i munnen och jag skulle nog svimma. Det är dessutom HELT otänkbart att överleva utan rotsaker, det är ju bland det gottigaste jag vet!
Om var och en gör som den vill, efter sitt eget huvud, så blir det säkert bra! 🙂
Men tack ska du ha, P! Och vad trevligt att se dig här igen 🙂
Lite lustigt är det att vi sekulariserade svenskar inte riktigt kan låta bli att hålla svavelosande predikningar på många andra teman än religiösa…
Jag har inte heller centimetertjockt med smör på mina mackor. Det är nog bara 4 millimeter eller så….och det ska vara Bregott med havssalt om jag får välja 😉
Fransyskor äter efterrätt med – åh jag vågar knappt säga det – SOCKER (iiiiiikk!) två gånger om dagen och är ändå smala som streck.
Lagom är bäst tror jag.
Iiiiiiiiiikkk var ordet 😉
Jag har förresten levt på skräpmat och chips i nästan två veckor nu. Har (ofrivilligt) gått ner ettochetthalvt kilo, vilket torde vara betingat av stora doser fysisk aktivitet (trädgårdsarbete och flyttstädning)
@ Birgitta: mitt inlägg haltar lika mycket som din kommentar haltar, eftersom ingen av oss har gjort en grundlig och objektiv jämförelse av hur kostens sammansättning i världens alla länder påverkar dess invånare. Eller hur? Jag är väl medveten om alla överviktiga amerikaner, och har dessutom sett vilka problem det i Indien – ett land där det också äts mycket vitt ris – finns med övervikt och diabetes. I Kina, Korea och Japan kan jag inte se samma problem, trots stor konsumtion av vitt ris.
Jag ville bara föra in lite fakta eftersom det verkade så begränsat. Artikeln som du bilagt är bra, men det finns mera, och ju mera man läser ju mera undantag verkar det också finnas, att vissa resultat är individberoende. De stora fördelarna med asiatisk kost, enligt forskare är att man får i sig mycket fisk och fleromättat fett som kan göra att man har lägre blodfetter, mindre risker för hjärtinfarkt. Japansk kost och Medelhavskost bedömes ofta som mer hälsosam är svensk husman av kunniga inom området. Tyvärr har den amerikanska kosthållningen spridit sig till Sverige och barn-fetman ökat. Vi får bara hoppas att man inte tar till sig det i Japan o Kina också.
Fast jag tror mycket det är kombinationen av allt som vi äter i väst som gör att vi går upp i vikt. Både mycket fett och ”vita” kolhydrater… Så är det för mig i alla fall, modiga plus 5 kg i sommar. Om jag däremot antingen drar ner på antingen på fettet eller kolhydraterna så går jag ner i vikt.
Faktiskt så håller jag inte med dig om att kineser och korenaer äter jättemycket ris för oftast så äter de ju 100 små rätter och avlsutar med lite ris, i fall de ändå inte är mätta. Inte som på svensk kinarestaurang där du får friterad kyckling, sörsursås och 3dl ris till…
Sen tror jag en annan anledning är att vi är uppfostrade med att äta upp allt på tallriken, istort sett omöjligt i Kina med så många rätter. De lär sig när de är mätta medans vi slafsar i oss tills allt är slut…