Likt en letargisk amöba

Om nu någon till äventyrs skulle undra…så kan jag meddela att jag lever än.

Men jag tar det VÄLDIGT lugnt.

De första dagarna i Sverige gick jag nog ut lite väl hårt. Tyckte jag skulle fiffa hela trädgården på studs, sortera gammalt bråte, hinna träffa kompisar, plita på min berättelse, hålla igång med träningen och XX andra projekt. Och riktiga kvinnor låter sig väl inte stoppas av jetlag?!?

Efter några dagar gick jag ner i dvala. Kanske inte helt, men nog var det lite av letargisk amöba över mig.

Nu är jag igång igen, fast på en trivsamt lagom nivå. Pysslar en stund med ditten och datten, lägger mig sedan en stund på sängen och läser Håkan Nessers senaste. Alternativt vegeterar en stund framför mitt nya favoritprogram Frisörakuten. Eventuellt med något trevligt tilltugg som sällskap. Något som man inte kan lägga vantarna på i Shanghai. Såsom jordnötsringar eller en tunnbrödsrulle med räksallad.

Jag har på gång att skriva ett svavelosande inlägg om en av de företeelser jag gillar MINST i Sverige. Men jag måste samla lite mer material först. Den som väntar på något gott, people… 😉

Nu är det dags för en dejt med Nesser igen, känner jag.

Må gott!