Längtan och sorg

16 Jun

Om drygt en vecka är det dags att lämna Shanghai för sommaren och åka hem till Sverige.

Den här gången är det med blandade känslor. För när vi anländer hem den här gången är ingen ur den äldre generationen – min dotters mormor, morfar, farfar och farmor – med oss längre.

En efter en har de tagits ifrån oss.

Och det känns så tomt, så tomt.

Visst vill jag åka hem. Till mitt kära lilla radhus (som var mina föräldrars hem). Till att påta i min fina lilla trädgård. Till ren och frisk luft. Till mina kära, kära vänner. Till svenska mataffärer, där jag kan köpa allt jag saknar här (svenska chips, plockgodis, pulversåser, räksallad, tunnbröd, leverpastej, filmjölk….och en hel del annat). Till den halvsunkiga pizzerian nästgårds som har sååååå goda pizzor. Till vår bil, och att få köra själv. Vår pålitlige chaufför Mr. Z i all ära, men det ÄR en viss frihetskänsla att kunna köra själv. Till glädjen att se min dotter överlycklig att få fjanta runt med sina svenska kompisar igen. Och så vidare.

Men. Den där tomheten.

Extra ont i hjärtat gör det när andra expat-vänner här (expat = utlandsstationerad) pratar om hur mycket de saknar sin närmaste familj, och hur de se fram emot att snart få vara tillsammans med dem igen.

Aldrig mer. För mig är det ett avslutat kapitel.

Aldrig mer.

21 svar to “Längtan och sorg”

  1. Jonas torsdag, 16 juni , 2011 den 9:34 f m #

    Fint inlägg Annie. Jag förstår verkligen att det är blandade känslor för dig; det känns oändligt sorgligt att de är borta. Jag ser fram emot att träffa dig i juli. Kram

    • annieverse torsdag, 16 juni , 2011 den 9:44 f m #

      Tack, Jonas. Och jag ser verkligen fram emot att träffa dig i sommar med 🙂

  2. Brysselkakan torsdag, 16 juni , 2011 den 9:37 f m #

    Förstår att det är med blandade känslor du far till Sverige… Vi har ju både mina och T:s föräldrar i livet och oxå min farmor (90 år på midsommarafton). Men att få ihop att hinna träffa alla är faktiskt rätt stressande… nu är vi inte i Sverige lika länge som du men ändå. Alltid är det någon som känner sig förbisedd… Vi försöker prioritera de vi VILL träffa av vänner och släkt och våra två söner i Sverige kommer absolut först på den listan. Vi far ju inte till Sverige för släktens skull utan för vår skull.

    • annieverse torsdag, 16 juni , 2011 den 9:46 f m #

      Ja, den där problematiken har vi ju dragits med ett beaktligt antal år nu….man vill inte att någon ska känna sig förfördelad, samtidigt som…ja, du vet. Men i slutändan måste man våga prioritera de egna önskemålen. Annars blir ju Sverigevistelsen inget rolig – och vem vinner på det?

  3. Victoria torsdag, 16 juni , 2011 den 10:00 f m #

    Vi har turen att ha killarnas mor- och farföräldrar i livet, men de börjar bli till åren och blir skraltigare och skruttigare för varje år. Jag tänker varje gång vi träffar eller pratar med dem på telefon/Messenger: Är det här den sista gången? Men jag hoppas att vi får behålla dem länge än.
    Många, många kramar//Vic

    • Annie Weibull-Erlandsson lördag, 18 juni , 2011 den 6:52 f m #

      Jag hoppas också att ni får behålla dem länge än!!!
      Många kramar tillbaka!

  4. Selma torsdag, 16 juni , 2011 den 10:01 f m #

    Sorgen och saknaden blir extra tung även när jag kommer hem. Pappa och jag hade inte daglig kontakt så på något vis låtsas känslan att det bara är som vi glömt att ringa när jag är här nere. Då har ju jag ändå bara fyra timmar i bilen till mitt hemma.

    Det är baske mig tungt att vara föräldralös även som vuxen.

    • Annie Weibull-Erlandsson lördag, 18 juni , 2011 den 6:53 f m #

      Så sant, Selma, det är tungt även i vuxen ålder. Och jag tycker bara det blir värre med åren!

  5. eastcoastmom torsdag, 16 juni , 2011 den 10:14 f m #

    Åh jag förstår dig så väl.

    Barnens morfar gick bort för några år sen och det känns fortfarande tomt, särskilt när vi reser till Sverige om somrarna. Ändå har vi mormor, farmor och farfar kvar i livet, tack o lov. Bävar för hur det blir när vi inte har den äldre generationen kvar.

    Vi har syskon och barnen kusiner, så vi ser till att träffa dem och skapa band mellan dem när vi är i Sverige, så familjen känns större än den äldre generationen.

    Hoppas att ni ändå får en bra tid i sommarsverige!

    Hälsningar från Connecticut

    • Annie Weibull-Erlandsson lördag, 18 juni , 2011 den 6:54 f m #

      Ja, det sägs ju att tiden läker alla sår, men jag vet inte, tomheten håller i sig…
      Men vi får säkert en mycket fin sommar ändå.

  6. Kusin Annika torsdag, 16 juni , 2011 den 8:33 e m #

    Förstår att det känns tungt! Hoppas dock att ni kan komma till mina föräldrar någon dag första veckan i augusti, när jag och barnen är där. Din dotter kan få låna mina barns morföräldrar för en dag och rida på mina systrars hästar.. Skulle vara så roligt att ses! Säg dock inget till dottern innan hon läst brevet som kommer att vänta på henne när hon kommer till Sverige.

    • Annie Weibull-Erlandsson lördag, 18 juni , 2011 den 6:56 f m #

      Men vad roligt det vore att komma och hälsa på, Annika! Jag skulle jättegärna träffas jag med! Och häst-umgänge säger ju dottern aldrig nej till…jag skickar dig ett meddelande på FB…

  7. Monica fredag, 17 juni , 2011 den 1:34 e m #

    Det är en stor gåva att få ha föräldrarna i livet även som medelålders. Inte för att man behöver bli omhändertagen utan för ”förankringen” en form av tillhörighet. Jag kan inte känna din sorg och förstå dina känslor, men jag vet att jag kommer att känna mig förkrossande ensam, rotlös, den dagen mina föräldrar är borta.
    Hoppas innerligt att du kan hitta nya vägar i livet och nya glädjeämnen som gör att vistelserna här i Sverige känns mindre tunga eller i alla fall ”blandade”.

    Önskar dig en skön sommar med många härliga sammakomster och upplevelser.

    • Annie Weibull-Erlandsson lördag, 18 juni , 2011 den 7:00 f m #

      Så klokt, Monica!
      Det är ju inte så att sorgen övermannar mig helt, jag har ju ett fungerande och bra liv ändå. Men vid vissa tillfällen och på vissa plaster känns det ju mer än annars.
      Hoppas vi kan ses i sommar! Jag är ju skyldig dig en middag också 😉

      • Monica söndag, 19 juni , 2011 den 7:50 f m #

        Det kan vi säkert pussla ihop. Middagen ser jag redan fram emot!

  8. Elisabeth fredag, 17 juni , 2011 den 9:06 e m #

    Det riktigt känns hur tomt det är bara av att läsa det här inlägget!

  9. Marina måndag, 20 juni , 2011 den 8:57 f m #

    Förstår att det måste kännas konstigt, men jag hoppas ni får en riktigt bra sommar i Sverige ändå 🙂

    • Annie Weibull-Erlandsson måndag, 20 juni , 2011 den 12:06 e m #

      Tack Marina, det blir säkert en sommar som även fylls med många glada stunder!

  10. Ia onsdag, 22 juni , 2011 den 8:38 e m #

    Åh. Det är så hemskt.

    • annieverse måndag, 27 juni , 2011 den 4:32 f m #

      Ja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: