”Bokförlaget Sammanbrott”? Kan det verkligen vara något?

Tack vare den jättebraiga refuseringen (se inlägget nedan) har jag blivit peppad att skicka mitt romanmanus till flera förlag. I förra veckan ägnade jag en hel del tid till att gå igenom Svensk bokhandels hemsida i jakt på förlag som tar emot manus per e-post. Att skicka en tung bibba papper från Shanghai till Sverige känns sådär. Dels blir det hiskligt dyrt, och dels är jag lite rädd för att bibban inte kommer fram.

Det är inte många förlag som accepterar e-postade manus, men jag hittade tre stycken som jag tror kan vara intresserade av en berättelse av den typen jag har skrivit. Så nu har jag pdf:at manuskriptet och skickat iväg. Får se vad som händer.

Svensk bokhandels branschregister är LÅNGT, kan jag säga. Hade ingen aning om att det finns så många förlag i Sverige! Det var lite roligt att gå igenom den. Hittade en hel del små verksamheter med ganska udda inriktning, typ historiska romaner från östra Västerbotten, lyrik från Ukraina, fackböcker på temat ekologisk spannmålsodling eller sydindisk genusproblematik. Jaja, nu överdriver jag lite. Men det är kul att se att det finns människor som verkligen brinner för vissa oerhört tydligt definierade ämnesområden.

Det är också roligt att se vad människor väljer för namn på sina förlag. Somliga är helt neutrala, typ ”Bokförlaget Svensson och Andersson”. Av namnet kan man inte gissa sig till vilken inriktning förlaget har. Skulle kunna vara ett förlag som publicerar allt möjligt, men kan lika gärna vara en verksamhet som enbart tar emot manus som på ett eller annat sätt berör tofsvipor ur ett darwinistiskt perspektiv. Who knows! Andra är väldigt tydliga, i stil med ”Förlaget Facklitteratur”. Tja, man behöver bara se namnet för att begripa att dit är det onödigt att skicka en roman. De lär bara bli irriterade om en roman dimper ner – och varför irritera sina medmänniskor i onödan? Sedan har vi förlagsnamn som med vissa konnotationer, typ ”Gunghästen”. Stor chans att de inriktar sig på barnböcker – men för att vara på den säkra sidan är det bäst att gå in på deras hemsida. Det KAN ju hända att de publicerar något helt annat än vad man tror, kanske till och med manus av den karaktär man själv har plitat ihop. Och sedan hittade jag faktiskt en del förlag vars namn fick mig att rynka på näsan, eller som till och med gjorde mig lite illa till mods. Typ ”Bokförlaget Granit”. Usch, låter inte DET kallt, hårt och dystert? Som att de bara publicerar diskbänksrealism, ungefär. (En mildare stämd gissning är i och för sig att de är specialiserade på mineralogisk facklitteratur.) Eller ”Sammanbrott Förlag”. Nääääää….

Det slutade ändock med att jag klickade upp hemsidorna till cirka 90 procent av alla förlagen på listan…..bara för att vara så säker som möjligt på att inte missa något förlag som bara skulle ÄLSKA ett manus som mitt.

Jaha….så nu blir det en ny period av väntan på svar. Och blir det inget positivt den här gången låter jag mig inte nedslås av det. Har en lista med ytterligare förlag som kan tänkas vara intresserade, men som vill ha pappersmanus. Dem kan jag attackera när jag är hemma i Sverige i sommar.

Och om inte de heller….tja, man kan ju alltid ge ut boken själv. Finns en del förlag som bistår med tjänster för detta också.

I övrigt är det nästan sommarljuvligt här i Shanghai. 15 grader på terrassen, som jag pyntat med nyinköpta penséer i krukor. Hej då vinterjackan, nu är det jeansjacka som gäller 🙂

Fotnot för säkerhets skull: bokförlagsnamnen jag svänger mig med i detta inlägg finns inte i verkligheten. Inte vad jag vet, i alla fall.