I morse var det tillbaka till ordning och reda, dvs rejäl frukost med alger och lotusrötter. Funderade på en dim sum också, men de ser så stabbiga ut. Fruktar att man kan hamna i dim sum-koma om det vill sig illa, och det är ju inte så käckt redan på morgonkvisten. Klämde istället i mig lite grovbröd och kände mig osannolikt nyttig. Vem vet, jag kanske börjar köpa algsallad självmant när vi flyttar från hotellet. Får kanske abstinens annars?
Efter frukost traskade vi iväg till dotterns skola, idag var det nämligen introduktionsdag. Dottern var halvt ifrån sig av nervositet, det har hon förresten varit de senaste veckorna, stackars liten. Alla dessa frågor….”tänk om jag inte får några kompisar”, ”tänk om jag inte hittar till rätt klassrum”, ”tänk om lärarna är jättestränga”, ”tänk om skolmaten är jätteäcklig”, och så vidare.
Väl framme på skolgården såg vi en grupp tjejer i blandade åldrar stå och prata och skratta, när de såg oss komma vände de sig glatt mot oss, vinkade och ropade ”hejhej!”. Och när vi väl kommit in i själva skolbyggnaden dök en fryntlig man upp, tog tag i dotterns hand och sa ”Men hallå där Fanny! Jag känner igen dig från fotot på dina ansökningshandlingar! Det är jag som är rektor här. Ledsen att jag inte var här när du besökte skolan i april, jag var på tjänsteresa då. Men nu är du ju här, och du kommer säkert att trivas jättebra.”
Gissa om dotterns puls gick ner efter detta. Och när hon och jag sammanstrålade några timmar senare, efter att hon varit i sitt klassrum och träffat klasslärare samt klasskompisar, skuttade hon fram till mig och kunde förtälja att hon redan hittat två jättetrevliga tjejer i klassen. Vad läraren informerat om mindes hon däremot inte särskilt noga. Så det kan nog bli bra, det här.
Över till något helt annat. I våras, medan vi fortfarande bodde i Mumbai, blev vi ju intervjuade av radioprogrammet Kossornas planet. Programmet där vi medverkar sänds i morgon, lördagen den 28 augusti, kl 11.03 i P4. Går naturligtvis också att höra på webben vid valfri tidpunkt.
Trevlig fredag, alla!
Annieverse 
Alltid pirrigt med ny skola men jag är övertygad om att hon kommer trivas hur bra som helst.
Det tror jag också. Det är en (ännu så länge) liten skola där alla känner alla. Passar henne utmärkt.
Men så skönt att allt gick bra! Klart att det gör det nästan alltid, men man gruvar sig ju, speciellt om man inte är så stor….
Oh ja, som liten har man ju inte den livserfarenhet som talar om för en att det brukar reda ut sig ganska bra i de flesta fall.
Vad härligt att den första dagen gick bra. Då kommer nog resten att fixa sig också även om man inte så noga minns vad man informerats om.
Precis. Och hon lär nog bli påmind både en och flera gånger om vad informationen handlade om 😉
Underbart med en sådan kanonstart! Hälsa F från mig!
Och mamma A, jag är inte säker på att ”algism” är ett varken utbrett eller känt beroende… Men någon skall ju vara den första 😉
”Algism”!!! Haha, ja det måste vara det jag lider av 🙂
Har just lyssnat på dig i ”Kossornas planet”, programmet finns redan ute på webben!
Du skötte dig bra!
Puh, det var skönt att höra!
Hej!
När jag körde från dagens dop så var du på radion! Det lät bra!
Tack, Paula 🙂
Kul att se dig här igen, förresten!
Bra insats i programmet! Varifrån kommer egentligen namnet Kossornas planet förresten? Passande till Indien i alla fall. 😉
Tack!
Jo, namnet…programledarna berättade, men jag har pinsamt nog glömt…tror det har något med Apornas planet att göra…
Hmmm… Kanske skulle jag ta och lyssna, du får ju idel beröm här! 🙂
Ja, jag hade väl kunnat lyssna ändå, men kommer så sällan till skott med sådant.
Jag kommer inte heller ofta till skott med sånt här 😉
Har precis lyssnat på Kossornas planet och.. DU PRATAR JU SKÅNSKA JUH! 😀 Hah, jag tycker att det är så roligt att man inte har någon som helst aning hur folk låter när man läser deras bloggar, och hos dig märker man ju inte på något sätt (jag iaf) att du IRL pratar skånska. Roligt. 🙂
(Så smart kommentar den här, ja, jag vet.)
Haydee: hihihi, hur trodde du jag pratade innan du hörde mig då?
Det är lika konstigt att höra en skrivande människa tala som att se en radioröst på bild.
Det har du rätt i.
Inte hade jag reflekterat över det särskilt mycket innan, men jag tror att jag automatiskt antar folk tala uppländska som jag är mest van vid… 🙂
Men som sagt, det är samma sak varje gång jag träffar nya folk: de överraskar mig med sina dialekter. 🙂
Härligt att höra att dotterns skola verkar bra och att hon redan hittat kompisar! Är det en internationell skola hon går på?
Nu ska jag leta upp Kossornas planet!
Kram!
Vad förvåndad jag blev när jag i lördags slog över radion till P4 just när de säger att och ”snart ska vi lyssna på familjen Erlandssons från Moumbai”. Förstod direkt att det måste vara Lars och Anni. Inte varje dag som man hör bekanta på riksradion.
Ni skötte er riktigt bra!
Kram
Carina