Jaaaa, hörni.
När detta skrives tar jag en paus i packandet. I arla söndags-morgonstund (04.50 – vad är det för djävulusisk tid?!?!) ska planet lyfta mot Europa. Dottern och jag kommer att vistas nästan tre månader hemma i Sverige denna sommar, så det är mycket som ska med.
Men det är inte bara det. Förutom alla ”nödvändigheter” packar jag denna gång med en hel del indiska grejer jag vill ha med mig hem.
För. Vi kommer inte att återvända till Mumbai. I alla fall inte för att bo där.
Det här är något jag vetat om sedan årsskiftet, men jag har inte kunnat skriva om det förrän nu.
Och. Jag kan inte avslöja något om vart jag kommer att befinna mig efter sommaren. Alla som läser detta: jag ber er att inte skriva några kommentarer med gissningar om vart jag ska ta vägen. Om några få dagar kan jag berätta det. Kanske jag då ska publicera en lagom mystisk bild och så får ni gissa vart jag ska hän 😉
Jag är väl medveten om att många säkert tycker det är rena vansinnet att ändra stationeringsort efter så kort tid. Speciellt när man hade kunnat välja att stanna ett tag till. Och speciellt om man har barn. De behöver ju trygghet och stabilitet i tillvaron. Och gudarna ska veta att vår dotter redan förflyttats tillräckligt sedan hon fyllde fem.
Men det är såhär att vi har stora chanser att bli kvar riktigt länge på vår nya stationeringsort, längre än vad vi skulle kunna vara här i Mumbai. Om Gud vill och skorna håller kan vi kanske bli kvar tills hon har gått hur high school. Det är faktiskt det övervägande skälet till att vi tagit beslutet att flytta.
Jag är både glad och ledsen över att lämna denna stad. Glad därför att jag kommer till en ”bekvämare” plats än Mumbai. Ett ställe som inte är riktigt lika mentalt påfrestande, som är renare och lite mer välorganiserat. Ledsen för att vi precis börjat slå rot så smått. Jag har fått några fantastiska vänner här, och inte minst en väldigt speciell ”once-in-a-lifetime”-relation. Så. Känslomässigt är det en väldigt brant berg-och-dalbana just nu.
Nej, nu får jag fortsätta packa. I morgon ska dottern och jag unna oss en sista dag på ”klubben”, med härliga bad i poolen, god mat och allmänt mys. (Om någon undrar om dotterns fader ska med är svaret nej, för han är på ”introduktion” på sin nya arbetsplats – vi kommer att ses i Sverige i nästa vecka.)
Sen bär det iväg. Halv tre på morgonen (fy f-n!!!!) sätter vi oss i bilen för att åka till flygplatsen.
Vi hörs när jag är åter i Sverige.
Spännande med ny stationeringsort! Och VARFÖR går flyg alltid så okristligt tidigt? Jag undrar verkligen. Så gott som alltid (okej, jag flyger inte så ofta, men ändå) måste man gå upp i svinottan för att hinna med flyget.
Elisabeth: här i Mumbai är det extra djävligt eftersom inrikesflygen har prio på avgångar dagtid. Alla internationella flighter sker på sena kvällar, på natten eller i arla morgonstund (flygplatsen är mer trafikerad än den borde vara – en ny internationell flygplats som ligger längre ut är planerad, men det dröjer säkert 10-20 år innan det blir något av den…)
Men du flyganställda måste ju ha något att göra dygnet runt.:)
Ses snart!
Spännande och sorgligt. Det kan jag förstå att det är. Hoppas att ni kommer att trivas dit ni ska.
Monica: ja precis, motivera sitt jobb, liksom…
Jäpp, ses snart!
frunatmaken: Oh ja, en himla massa blandade känslor är det…
Ny stationering någonstans på vårt klot – JÄTTESPÄNNANDE! Varmt välkomna till Skåne så hörs vi om några dagar!
Kram från mig, B, L och E
B bad mig skicka en mycket kvalificerad gissning på ny stationering… och det är STEHAG!
Jag väntar med spänning på vart ni ska! Ha nu en trevlig resa hem, hur trevligt det nu kan bli när man är skittrött redan när man stiger på planet… Och njut av Sverige i sommar, har hört att den redan är där! Vi får vänta till slutet av juli och då blir det bara 2-3 veckor… men helt ok!
Oj vad spännande!! Men det förklarar den långa Sverige-visiten, jag hade redan tänkt att det är något på gång.. 🙂
Cicci: hahaha, ”International school of Stehag”…
Men du har helt rätt i att det är någonstans på vårt klot – vi ska åtminstone inte till någon annan planet 😉
Brysselkakan: jodå, det verkar konstigt nog vara jättefint väder vi möts av när vi landar därhemma, nice!
Haydee: åhå, du har haft misstankar 😉
Kul och spännande – vi väntar otåligt på ledtrådar!
Ha en fortsatt trevlig helg och lycka till med packning och resa!
Kramar//Vic
Vilken cliffhanger!!! Nu måste jag ju titta in här varje dag för att läsa den spännande fortsättningen. Hoppas att resan går bra och att sista dagarna i Indien blir fina! Och sen tror jag nog att barns största trygghet är föräldrarna och inte platserna 🙂
Ha det så bra i Sverige och hör av er om ni kommer upp till Västkusten så tar vi oss en räka! Kram Louise
Vic: ledtrådar kommer snart! Stor kram till dig 🙂
Lotta: hehe, ja jag gillar cliffhangers 😉
Jo, egentligen har du rätt, barnens största trygghet är ju föräldrarna. Det finns säkert barn som av ”familjeskäl” kuskar jorden runt och är väldigt trygga, medan andra barn, som bott på samma ställe hela livet, kan vara otrygga, av olika skäl.
Louise: en västkusträka! DET vore mums!!!
Så spännande!
Hoppas allt fick plats i väskorna och att ni får en trevlig och varm sommar i Sverige!
allatalarsvenska: ja, spännande är det! Och vädret här hemma verkar ju finemang för tillfället 🙂
Du verkar vara en klok mamma (maken är det säkert också) så jag tror att ni själva kan bedöma vad som är bäst för er dotter och inga andra förståsigpåare.
Välkommen hem till Svedala!