Lite sorgesamt

1 Aug

Inför avfärden till Mumbai på fredag lägrar sig nu lite ångest, det får jag nog erkänna.

Men inte ”flytta till Indien”-ångest. Utan ”lämna huset i Sverige”-ångest.

Här har jag och maken gått omkring och pysslat och donat och röjt och fixat hela sommaren. Och inte minst njutit i fulla drag av ”nya” trädgården. Det känns lite sorgesamt att lämna. Nu dröjer det ju dessutom ett bra tag innan vi är här igen.

Samtidigt har jag ju ingen överdriven längtan efter att bo här ”på riktigt”. Året om. Inte för att det är något fel på det, utan för att…tja, det där har jag ju tjatat om flera gånger. Ni vet. Jag ser fram emot det nya som komma skall. Allt märkligt och exotiskt och spännande och snudd på obegripligt.

Så det är väl bara separationsångest.

Annonser

13 svar to “Lite sorgesamt”

  1. Victoria lördag, 1 augusti , 2009 den 10:02 f m #

    Det är alltid många känslor kring en flytt, och särskilt inför en utlandsflytt. Skönt att flytta från det gamla huset, ledsamt att flytta ifrån det gamla huset, kul och spännande med det nya, läskigt och nervöst med det nya, man hittar överallt på gamla stället, nu ska man lära sig allt igen, var affärer ligger, skola, doktor… Jag kan fortsätta länge. Men det kommer säkert gå bra och jag hoppas att dina planer för framtiden går i lås som du vill. Kramar//Vic

  2. Monica lördag, 1 augusti , 2009 den 10:09 f m #

    Mitt i allt… huset finns ju kvar och väntar på er med sin vackra trädgård… Ni har inte avyttrat det… Fast det känns nog i alla fall…

  3. Mie lördag, 1 augusti , 2009 den 10:33 f m #

    Hoppas att allt kommer att funka fint för dig! Och jag ser fram emot att följa med på dina nya äventyr:)

  4. annieverse lördag, 1 augusti , 2009 den 10:39 f m #

    Vic: även om huset i Tyskland var trevligt var jag inte ledsen över att lämna det. Huset här däremot, det har så mycket av ”min” historia i sig. Men som tur är finns det ju kvar och väntar på oss när vi kommer till Sverige nästa gång 🙂

    Monica: ja, vi har ju huset kvar och det är skönt. Få se om vi får det ommålat nu till hösten så det blir ännu lite piffigare 😉

    Mie: tack för dina tankar =)

  5. anne lördag, 1 augusti , 2009 den 3:36 e m #

    Men, det ska väl vara så där? Åtminstone kring det man vill återse. Annars är inte jag den som ser mig om över axeln och trånar tillbaka när jag har nya äventyrligheter på gång, oavsett om det är stora eller små äventyr.

    Ni kommer att få det underbart i Indien, det är jag övertygad om!

  6. Bim HD lördag, 1 augusti , 2009 den 4:34 e m #

    Ja, jag själv har nog också mest det problemet – även OM jag kan kolla på sport om så är. Men, inte BARA det ungefär… 😉 Och att ha problem med att det inte finns något att göra alls – det är ju inte någon sport på teven. Inte ens repriser 😉 Han var förtvivlad, hahaha…
    Oja, jag har massor med annat att göra än att just kolla på sport – och ta emot telefonsamtal om att inget finns. Eller möjligen om att det får ni inte missa!!! Ehhh… jodå, går så bra så 😉
    Må så grankott…

  7. Elisabeth lördag, 1 augusti , 2009 den 5:09 e m #

    För mig är det (nästan) alltid vemodigt och lite sorgset att lämna en plats, ÄVEN när jag ser fram emot vad som komma skall. Så jag förstår helt klart separationsångesten!

  8. Gunilla lördag, 1 augusti , 2009 den 9:16 e m #

    Hoppas din husvakt stannar kvar och sköter om det åt er? Hon gjorde det ju senast med den äran.
    Och som många påpekat; tillflyktsplatsen finns kvar- bara några timmars flygresa om din ångest blir allvarlig.
    Men du har ju oss med dig, så helt separerad hoppas jag du inte känner dig?*S* ;o)

  9. Brysselkakan söndag, 2 augusti , 2009 den 6:21 f m #

    Förstår precis! Själv har jag känslan av att jag är på semester och snart ska åka… ja vart? Hemma är ju här!

  10. annieverse söndag, 2 augusti , 2009 den 9:20 f m #

    anne: jo, du har rätt, det ska ju vara så när det gäller saker man vill återse!

    Bim: ja, lyckligtvis kan jag också sysselsätta mig hjälpligt när det bara är sport på teven, haha!

    Elisabeth: kan det vara det nordiska vemodet som spökar?!?

    Gunilla: ja, som tur har vi husvakten kvar, det är verkligen skönt!! Och det är tryggt att ha bloggvännerna med på färden 😉

    Brysselkakan: haha, ja så kommer jag säkert också att känna mig – när tar semestern slut?

  11. Brigitta tisdag, 4 augusti , 2009 den 10:34 f m #

    Ja ”lämna huset i sverige-ångest” kan man ju få. Känner igen det där med kluvenheten när något nytt okänt ska börja fast man vet inte hur det ska bli ju, och så det gamla hemtama men också trygga…..som man redan har och känner så väl….. Kanske det du upplever nu ?
    Huset o trädgården finns ju kvar till julen eller nästa sommar….
    kram

  12. annieverse tisdag, 4 augusti , 2009 den 11:21 f m #

    Birgitta: ja, det är kanske en del av grejen…men man får trösta sig med att huset står kvar och väntar 🙂
    Tror ärligt talat inte jag skulle vilja bo här året runt.

  13. zada onsdag, 19 augusti , 2009 den 10:11 f m #

    det är upplevelser som räknas fastigheter väntar troget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: