Arkiv | maj, 2009

Det är mycket nu

7 Maj

Jaha. Då är allt förbannat trixande igång. Igår kom de nya kreditkorten, nu väntar jag bara på koderna. Får låna pengar av snälla vänner så länge. Alla lås i huset är utbytta, så vi kan väl känna oss säkra här hemma. Det riktigt stora projektet är att skaffa nya pass.  I Tyskland kan vi bara göra det på ambassaden i Berlin, så vi får väl åka dit. Men för passansökan krävs bl.a. personbevis från Sverige, jag väntar på att de ska dimpa ner i brevlådan. Dessutom krävs det intyg från de lokala myndigheterna här att vi är svenska medborgare och att vi bor på den adress där vi bor. Dessa papper fixade jag i tisdags.

Det riktigt trista är att jag två dagar innan vi åkte till Antwerpen hade lämnat in alla erforderliga handlingar för vår visumansökan till Indien. Nu får hela skiten göras om i och med att passen är borta…

Ja, och så är det ansökan om nytt körkort. Inte heller det är helt smidigt om man bor i utlandet.

Vad jag sörjer över, förutom att kameran med alla fina bilder från Antwerpen är borta, är att jag även förlorat mitt koreanska körkort. Inte för att jag hade någon användning för det, men det var roligt att ha.

Den lägenhet vi hade hoppats på att få i Mumbai verkar det inte bli något av. Maken skulle på slutförhandlingar i förra veckan, men sen drog sig hyresvärden ur. Skit också. Det var verkligen en trevlig lägenhet. Förresten så träffade maken en annan utländsk familj som precis landat i Mumbai. För dem var det faktiskt värre. De hade nämligen hittat sin drömlägenhet och betalat in depositionsavgiften. Jättepeppade och glada. Sen visade det sig att även denna hyresvärd kommit på andra tankar. Är det här någon klassisk indisk förhandlingsteknik, måntro? Nåväl, jag tycker mer synd om dem, de var ju verkligen säkra på att de hade fått sitt nya hem.

Jaja, det blir till att leta vidare. Vi har ju fortfarande tid på oss, och en hel del lär väl bli ledigt nu i maj. I värsta fall får vi väl häcka i en serviced apartment den första tiden, om vi inte har fått något ”riktigt” innan dottern och jag anländer i augusti.

I övrigt känner jag mig fortfarande väldigt ledsen, och tyvärr också rätt så ängslig. Vaknade mitt i natten och funderade över hur mycket skit som egentligen kan hända här i livet. Igår sa dottern att ”det var ju tur att tjuven inte skadade oss i alla fall”. Det har hon ju rätt i. Men det satte också igång en del tankar som jag inte kan släppa.

På ett sätt är jag rätt glad över att jag har rätt mycket jobbuppdrag nu som får mig på andra tankar. Å andra sidan är det lite stressande, med tanke på att jag kanske måste ta tag i en hel del annat de närmaste dagarna.

Allt är borta

4 Maj

Tre minuter innan tåget skulle gå från Antwerpen förstördes vår fina lillsemester. Jag lämnade handväskan obevakad i fem sekunder. Det räckte. Nu är pass, pengar, kreditkort, kamera, nycklar borta.

Efter en mardrömsresa tillbaka till Düsseldorf (ska vi få åka med utan biljetter eller inte?) och en sömnlös natt ska jag nu jaga efter låssmed, så vi kan komma in i vårt hur. Tur att jag får låna pengar av en kompis, jag är helt länsad.

Idag hatar jag mig själv. Hur kunde jag låta detta hända? Hur kunde jag göra så mot min dotter? Jag är världens sämsta mamma, jag vill bara försvinna från jordens yta.

%d bloggare gillar detta: