Man kan visst äta kakan och ha den kvar

13 Mar

Idag är jag på så dåligt humör att det inte är sant. Inte blir det bättre av att solen strålar. Snarare värre.

Till viss del beror nog humöret på att jag inte är riktigt utsövd. Plus några andra vardagliga irritationsmoment.

Men den största delen av surheten kan sammanfattas i två ord som fastnat i min skalle. Yttrade av två vänner vid två olika tillfällen.

Det ena ordet är ”präktiga” och det andra är ”crazyness”.

I förra veckan ringde en kompis jag lärt känna i Seoul. Hon har bott hemma i Sverige i tre år nu med familjen. Och det har väl varit bra, men de har längtat ut i vida världen igen. Nu är det dock så att om man har barn kastar man sig inte ut på vinst och förlust bara så där. Det får ju ändå vara under ordnade förhållanden, och såna möjligheter växer inte på träd, speciellt inte i dagsläget. Men. Nu har mannen fått ett bra erbjudande, och i höst drar de till Kina.

”Jag är så glad”, säger vännen. ”Jag är så trött på ekorrhjulet och på alla präktiga radhusgrannar med sina piffiga renoveringar och nytvättade bilar som håller stenkoll på varandra hela tiden, och som inte kan begripa att man kan ha andra mål i livet”.

Sen har vi den andra vännen, henne lärde jag känna här i Tyskland. Hon har flyttat världen runt sen barnsben och bott i jag-vet-inte-hur-många asiatiska länder. För några veckor sedan bar det iväg igen, denna gång till Indien (dock inte Mumbai…). Vi har tidigare pratat om hur det kan kännas att återvända till Europa efter några år i en annan kultur. Känslan av ”platt fall”. Av att luften liksom går ur en. I morse kommenterade hon en bild från Mumbai jag lagt upp på FB med orden:

”Det är crazynessen som är så härlig med Indien”

Ja. Präktighet och crazyness, som sagt. Inte för att jag blåögt vill romantisera vilka galenskaper som helst. Eller vill racka ner på radhusliv. (Jag ser ju faktiskt alltid fram emot mitt svenska radhusliv på skolloven, men grejen är att det är i lagom doser då…nu har jag ju idkat radhusliv på heltid i Tyskland med, och ibland ter det sig om möjligt ännu präktigare än i Sverige.). Men. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda här i världen som inte trivs med gamla hjulspår, med att ha framtiden utstakad och förutsägbar, med att hänge mig åt The Medelsvensson Dream.

Det är gott med Bregott på mackorna. Men understundom vill jag äta något annat. Det är trevligt med På spåret, Antikrundan och Allsång på Skansen. Men jag kan också tänka mig ett antal månader om året med Bollywoodfilmer som brölas ut på diverse TV-kanaler. Det är skönt med tysta nätter och krispig morgondagg, men jag bryter gärna av med mångmiljonstadens oljud, tutande och böneutrop ett tag.  Det är underbart att hasa omkring på Coop Forum och hitta allt jag letar efter, men jag tassar även hjärtans gärna omkring i minimala, dammiga diversehandlar, köper kryddpåsar som jag inte har en aning om vad jag ska göra med, och fnissar åt konservburkar vars bäst före-datum var för typ tre år sen. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill äta kakan men ha lite kvar, och det verkar tack och lov inte helt omöjligt.

Advertisements

10 svar to “Man kan visst äta kakan och ha den kvar”

  1. Mie letar guldkanter fredag, 13 mars , 2009 den 9:56 f m #

    O jag som trivs ypperligt som Medelsvensson (fast jag aldrig sett på På spåret eller Antikrundan) tycker det är jättekul att läsa bloggar från mera äventyrliga svenskar runtom i världen:)

  2. annieverse fredag, 13 mars , 2009 den 11:21 f m #

    Mie: med det är väl tur att det finns alla sorter av oss, eller hur 😉
    Har du inte sett På spåret och Antikrundan? Betyder detta att jag trots allt är mer Medelsvensson än du, hihi? En annan förklaring kan vara att jag bara har tillgång till SVT, inga andra svenska kanaler…

  3. Brysselkakan fredag, 13 mars , 2009 den 11:44 f m #

    Det är just På spåret, Så ska det låta och Melodifestivalen som jag nu, innan jag ens flyttat, känner att jag kommer sakna. Och Bregott! Fast det med tv-program bävar jag för att det beror på att jag snart är 40…

    Kanske man måste bo iväg för att uppskatta fullt ut hur Sverige är? Vi tar nog mycket för givet men det är väl inte så konstigt, eller?

  4. anne fredag, 13 mars , 2009 den 12:14 e m #

    Det finns väl massor med människor som tillbringar hela sitt liv flyttandes mellan olika länder, med eller utan barn. På sätt och vis hade jag väl kunnat tänka mig det, men så var det ju detta med mamma…Ville inte vara fööör långt bort, men beroende på var man bor, hade det ju kunnat vara kortare resa från utriket än inriket.

    Präktig och präktighet är de värsta ord jag vet. Säkert skulle det finnas de som skulle få för sig att kalla mig präktig, men då känner de mig inte.

    Flytta runt ni! Ni verkar ju helt klart ordna och styra upp ert liv på det mest föredömliga vis.

  5. Gunilla fredag, 13 mars , 2009 den 2:00 e m #

    Just nu känns det tur att jag inte flyttar mig en meter.. FÖR KAKAN skulle krasa! Det är – för första gången ever- fredagen den 13 ”på riktigt”.
    Annars skulle jag gärna ta lite svängar runt om i världen. För balansens skull!
    Avundas dig ibland…

  6. sinneskatten lördag, 14 mars , 2009 den 7:49 f m #

    Visst är det underbart att vi människor kan göra nästan som vi vill.
    men det som är viktigast är att vi följer med i strömmen, jag är helt övertygad om att vi befinner oss på de platser där vi bäst behövs.
    Sen om det är Indien eller ett radhus har liksom ingen betydelse.
    Jag har alltid levt efter att göra det som jag kommer för mig, i mitt fall så bröt jag upp från ett välordnat liv och flyttade till Götene.
    Skratta inte ihjäl dig men Indien och Götene kan vara kaotiska båda två.
    Det jag vill säga är att följa sitt hjärta borde alla göra.

  7. Brunkullan lördag, 14 mars , 2009 den 5:25 e m #

    Huvudsaken man följer sitt hjärta och känslan i maggropen, då tror jag att man blir lycklig. Sen att lyckan innefattar helt olika saker för olika människor är självklart, konstigt vore det ju annars.
    Tack för alla fina bilder som du bjuder på och som jag nu har tittat igenom! =)

  8. anonyma a söndag, 15 mars , 2009 den 1:13 e m #

    Ibland vill jag vara den Medelsvensson med radhus lite utanför Stockholm. Jag vill åka till ICA eller Coop och hadla Bregott MildOst Caviar Yoggi Gräddfil mm. Men jag vet att jag särkert längtar Seoul mycket också. Man kan inte ha allt på en gång.

  9. annieverse tisdag, 17 mars , 2009 den 2:51 e m #

    Brysselkakan: man får en helt ny syn på sig själv och vad det innebär att vara svensk när man har bott några år utomlands, det är min erfarenhet. Och man uppskattar allt det som är bra med Sverige så mycket mer! Ibland blir man lite hemmablind därhemma…

    anne: ja du milde tid, det finns folk som tycker jag är präktig också, men de känner inte mig heller 😉

    Gunilla: balans – ja, det är faktiskt ett ord som passar bra i sammanhanget, tycker jag. Plus att man inte ser saker i antingen svart eller vitt.

    sinneskatten: intressant, intressant, kanske är det så att vi befinner oss där vi som bäst behövs…har aldrig tänkt på det innan. Däremot tror jag att livets mening är att utvecklas, och för min del funkar det bra om jag får erfarenheter av andra kulturer och världar…
    Sen tror jag absolut att Götene kan vara kaotiskt på sitt sätt 😉

    Brunkullan: ja, det blir väldigt fel om inte hjärtat är med! Och tur att vi alla är olika…

    anonyma a: deltidsboende i Sverige, kanske?!?!

  10. Payal Pallod onsdag, 25 mars , 2009 den 4:25 f m #

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: