En bostad är inte bara en bostad, det tillkommer folk också

8 Mar

Jahaja. Ni vet den där läckra lägenheten som jag skrev om för något inlägg sedan? Den som Mumbais enda svenska barnfamilj ska flytta ut från i sommar, den som är så fin och har en sån magnifik terrass och som ligger så bra till? Jo, den ska ju min man ju försöka förhandla ner priset på i veckan.

Men. Vi har redan nu lärt oss att en indisk lägenhet för bättre bemedlade inte bara är en indisk lägenhet för bättre bemedlade. Det ingår folk i den också.

När vi gick på husesyn sa de trevliga svenskarna ”och så hoppas vi att ni kan ta över vår maid också, och vår chaufför är en riktig klippa, världens bästa….ja, sen har vi ju killen som sköter växterna på terrassen…”

Ur ett strikt svenskt välfärdssamhälleligt antiklassklyfteperspektiv, där alla ska städa undan sin egen skit, låter det här naturligtvis helt horribelt. Tjänstefolk?!?! Nej men hjälp, vi svenskar har ju kommit så oändligt längre än så. Inte kan man väl bidra till att upprätthålla pigsamhället, vare sig hemma eller utomlands?

Men. Man får lyfta näsan över mellanmjölkshorisonten lite när man ska bosätta sig i ett land som Indien. Och inse att hur bedrövligt det än är, så finns det mängder, mängder med folk som söker arbete i Indien. Till exempel som maider, barnflickor och terrassväxtskötare. Och som kanske riskerar att svälta om de inte får något jobb. Kanske får de lämna sin egen lägenhet för ett plåtskjul i slummen, alternativt lämna sitt plåtskjul för att bosätta sig på trottoaren.

”Man känner ju ett ansvar. Vi är oroliga för hur det ska gå för dem när vi flyttar”, sa pappan i familjen.

Problemet är ju att vi redan har tagit över både chaufför och maid från min mans företrädare. De ingick så att säga i paketet när han flyttade in i företrädarens lägenhet. Det bara var så. Och farbror R är ju en klippa, honom vill vi inte skilja oss från.  Maiden, fru F, har jag knappt träffat, inte min man heller (dottern och jag var ju knappt ”hemma” under veckan i Mumbai, och min man är knappt hemma något han heller), men det har ju varit städat och tvättat när vi kommit hem på kvällarna, och en dag hade hon lagat en otroligt god kycklinggryta till oss, så henne blir vi säkert också förtjusta i.

Frågan är om vi kan sysselsätta så många fler personer. Det hänger inte på kostnaden, utan på mängden arbetsuppgifter som en någotsånär skötsam enbarnsfamilj kan ge upphov till. Plus att jag är rätt så förtjust i att vara ensam hemma emellanåt, att rå mig själv. Inte minst när jag sitter och jobbar.

Men det är klart, man kanske kan dela upp arbetsuppgifterna lite och uppfinna några nya. Matlagningen har jag inga som helst problem med att någon annan sköter. Och någon kan ju polera terrassen dagligen. Så skitigt som det är i Mumbai behövs det nog. Och jag kanske kan lära dem att baka svenskt bröd (”riktigt” bröd är lika sällsynt i Indien som i Sydkorea…), så vi alltid har färskt bröd hemma. Und so weiter. Men två chaufförer på tre personer?!?! Hrmmm…

Det här påminner mig om de många gånger i Seoul som filippinska damer smög upp vid sidan om mig på gatan och tilltalade mig. Första gången fattade jag inte vad det var frågan om, misstänkte nästan att damen i fråga sålde knark eller så, men sedan gick det upp för mig att hon undrade om jag behövde en maid.

Så kan det vara, någonstans långt från mellanmjölkens land.

Advertisements

16 svar to “En bostad är inte bara en bostad, det tillkommer folk också”

  1. Kusin Annika söndag, 8 mars , 2009 den 5:28 e m #

    Vad besvärligt det låter med allt tjänstefolk… Men lägenheten din man har tagit över, med tjänstefolk, ska ni ha kvar den när du och dottern flyttat? Kommer det inte någon anan som ska ha den och därmed kan behöva lite folk??

  2. annieverse söndag, 8 mars , 2009 den 5:40 e m #

    Kusin Annika: nej, den lägenheten han bor i nu säger företaget upp när han flyttar, så vi har ingen koll på vad som händer med dem. Och farbror R och Fru F är jätteglada över att vi ska flytta till en annan stadsdel, för då får de mycket närmare till jobbet, bara 20 minuter jämfört med en timma som de har nu…

  3. Tanten söndag, 8 mars , 2009 den 6:25 e m #

    Ja, jösses vilka problem. Det klart att man inte vill bidra till att sätta människor på bar backe. Du kanske får börja ha vackert veckade örngottsband och som sagt bröd är gott.

  4. Ia söndag, 8 mars , 2009 den 8:06 e m #

    Kul att se bilderna, att du är där på riktigt nu.

    ”Och någon kan ju polera terrassen dagligen.” Påminner mig om tjänstefolket på Selma Lagerlöfs Mårbacka som fick polera Selmas fina diskbänk av koppar dagligen.

  5. annieverse söndag, 8 mars , 2009 den 9:13 e m #

    Tanten: vackert veckade örngottsband har jag alltid imponerats av. Min mans mormor krusade sina med en bestickskniv. Hennes linneskåp….ja du milde tid. Har aldrig skådat dess like.

    Ia: jag minns den diskbänken, besökte Mårbacka för typ 10 år sedan. Hur kom det sig egentligen att hon valde koppar, vet du det? Var det inte en historia bakom det?
    Jag har i alla fall ingen koppar att polera i mitt bohag, dock äger jag en trädgårdsslang och rekorderlig mopp som nog kan komma till pass för terrassen, om det nu blir nån 😉

  6. brownie söndag, 8 mars , 2009 den 10:13 e m #

    Nä precis det är lätt att fastna i diskussionen om ”tjänstefolk” när man sitter här hemma, men som du säger i andra länder kan det arbetet försörja en hel familj.

  7. annieverse söndag, 8 mars , 2009 den 10:40 e m #

    brownie: ja, man kan liksom inte utgå ifrån att resten av världen ska leva upp till ”svensk standard”. Då riskerar man att stjälpa snarare än hjälpa.

  8. Brysselkakan måndag, 9 mars , 2009 den 9:53 f m #

    Hihi! Lite kul ”problem” ändå! Fast det finns ju ett stort allvar i det hela oxå… Indien är fattigt och kan ni hjälpa några sover kanske du oxå bättre på natten.

    Inte lätt…

  9. anne måndag, 9 mars , 2009 den 11:27 f m #

    Två chaufförer kan ju vara litet överskott, åtminstone om ni skulle bara ha en bil…

    En bekant till mig bodde utrikes med tjänstefolk. Hon berättade om det knepiga i att på kvällen tassa ut till sitt eget kylskåp (som hon trodde) och mötas av maidens: Can I help you Madame?

    Men som du säger, you´re not in Kansas or Mellanmjölkens land anymore.

  10. anne måndag, 9 mars , 2009 den 1:24 e m #

    Jag tycker skorna är riktigt läckra, men så tänkte jag på alla modefashionfjortisbruttor och deras skor, och dessa ser ju inte sådana ut… (Dessutom är de Eccoskor! Hysssschhh! Tala inte om det för någon! ;))

  11. allatalarsvenska måndag, 9 mars , 2009 den 1:28 e m #

    Oj, vilken stab det blir om alla ska vara kvar!

    En indisk kollega berättade att hans familj hade en person anställd enbart för att gå ut med hunden. Min första tanke var att det var extremt snobbigt av dem. Jag tyckte nästan synd om hundrastaren för att hon/han hade ett så simpelt jobb.
    Men sen började jag tänka på hur många sämre jobb det måste finnas i Indien, och att den här (rätt rika) familjen på sätt och vis delade med sig av sitt välstånd. Det finns två sidor av allt…

  12. Elisabeth måndag, 9 mars , 2009 den 4:05 e m #

    Som sagt, det gäller att se utanför det svenska perspektivet i länder som Indien (och en rad andra länder också för övrigt). För mig skulle det verkligen kännas ovant, men jag antar att man vänjer sig… Och att slippa laga mat, det vore alldeles underbart!

  13. annieverse måndag, 9 mars , 2009 den 9:28 e m #

    Brysselkakan: ja, inte för att jag tror att tillvaron i Indien blir problemlös på något sätt, men det kan ju vara intressant att få andra problem än de man normalt dras med 😉

    anne: med en chaufför tillkommer i normalfallet en bil också….frågan är väl hur mycket jag orkar kuska runt i bil….hrmmm…
    Haha, det var en ljuvlig historia! Man ska inte tro att man är ensam om sitt kylskåp, inte! Bra sätt att banta på, kanske?!?!
    Exakt, I’m not in the Mellanmjölk-land anymore, eller i the currywurst-land, för den delen.
    Jag tycker fortfarande pjucksen är supersnygga, ecco eller ej 😉

    allatalarsvenska: precis!! Det är kanske inte bara den egna bekvämligheten det gäller, väl så viktigt för att må bra är att göra något för andra. Vilket man kan åstadkomma på andra sätt än vi är vana vid.

    Elisabeth: man vänjer sig säkert. Men några av dygnets vakna timmar skulle jag faktiskt uppskatta att lulla omkring helt solo i mitt hem 😉

  14. Ia måndag, 9 mars , 2009 den 10:05 e m #

    Nej, jag kommer inte ihåg… Men det var trevligt att besöka Mårbacka och det var gulligt med bandet som de alltid spelar upp på slutet, Selma som talar till folket: ”allt Sveriges folk”.

  15. Wanda måndag, 9 mars , 2009 den 10:33 e m #

    Passa på och skäm bort er lite! 🙂

  16. annieverse tisdag, 10 mars , 2009 den 8:17 f m #

    Ia: oh ja, det minns jag med, var det inte en lite raspig inspelning? ”Allt Sveriges folk”…man blir lite tårögd nästan.

    Wanda: det är faktiskt min plan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: