Rags and riches

15 Feb

Jag pratade med maken igår, han hade ägnat stora delar av dagen åt att traska runt i Mumbai och se sig om. ”Det är rätt mycket intryck här, om man så säger”, meddelade han. Bland annat stötte han på ett bröllopsfölje. ”Det var som Bollywood, fast på riktigt”, påstod han. Tutande bilkaravan och folk i fantastiska, färgstarka kreationer som dansade glatt vid sidan om bilarna, mitt på vägen. Trafiken är överhuvudtaget en ren katastrof, att köra själv är bara inte att tänka på. Folk kör där det råkar finnas plats på vägen. Alla tutar hela tiden. Sen hade han ätit mat från något gatustånd också. ”Jag är inte säker på vad det var, men gott var det”, sa han. Och magsjuk blev han inte.

Maken bor i sin företrädares lägenhet i södra delen av stan. Utsikt över strand och hav. Från fönstret ser han en mix av flanerande familjer, förälskade kuttrande par – och folk som uträttar sina naturbehov tämligen ogenerat vid strandkanten. Jahaja. Strax utanför huset där han bor sover folk på trottoaren. De bor där. Det finns mängder av trottoarboende i Mumbai. Och mängder av slumområden. Ofta vägg-i-vägg med betydligt mer lyxiga residenser.

Det var nån som sa till mig härförleden att ”Ojoj, ska ni till Indien, ja det blir säkert helt fantastiskt, men tyvärr får ni ju se mycket elände också, det blir nog  jobbigt för dottern.”. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om denna kommentar. Är det bättre att blunda? Är det bättre att välja någonstans att bo där man slipper se elände, åtminstone inte mer än elände light-light? Är det bättre för dottern att hon aldrig med egna ögon får se att det finns barn som har helt andra bekymmer och sorger här i livet än att ”alla andra” har Nintendo DS? Tänker jag helt fel? Är vi grymma föräldrar? Blir hon störd för livet? Eller kan det rentav gagna henne att få lite perspektiv på den egna tillvaron? Kanske hon till och med väljer att använda de erfarenheterna på något positivt sätt när hon växer upp. Kanske väljer hon att göra något för människor som har det så oändligt mycket sämre. Kanske.

Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterar mig den där kommentaren.

21 svar to “Rags and riches”

  1. sinneskatten söndag, 15 februari , 2009 den 7:14 e m #

    Det klart att man varken ska eller kan skydda barnen mot verkligheten, och att den dessutom ser olika ut i världen kommer er dotter att få se med egna ögon.
    De flesta kan välja att byta kanal eller blunda.
    Vilken fantastisk möjlighet er dotter får med så vidsynta föräldrar.

  2. annieverse söndag, 15 februari , 2009 den 7:26 e m #

    sinneskatten: åh, tack för den kommentaren =)

  3. Tanten söndag, 15 februari , 2009 den 7:35 e m #

    Jag förstår hur du tänker om kommentaren och ändå hade det kunnat vara jag som kläckt ur mig den. Det klart att det är nyttigt att få en förståelse för andra människors villkor men samtidigt sitter den där viljan att skydda sina barn från allt ont så väldigt djupt. Det ställer ju också frågan till mig själv vad jag gör egentligen för att världen ska bli ett bättre ställe för alla att leva i.

  4. annieverse söndag, 15 februari , 2009 den 7:53 e m #

    Tanten: klart att jag också vill skydda mitt barn. Jag vill egentligen inte se henne ledsen, förtvivlad eller skrämd. Samtidigt är hon så pass gammal nu att jag tror att hon kan hantera det. Den senaste tiden har vi pratat mycket om hur det är i Indien och hur människor har det där, och vad hon kan tänkas få se. Sen kan det ju komma som en chock, men det gäller ju även för mig. I långa loppet tror jag ändå det gagnar henne.

    Och det är ju inte så att vi själva kommer att bo på trottoaren och gå hungriga. Det utsätter jag inte henne för om jag kan slippa.

  5. anne söndag, 15 februari , 2009 den 8:02 e m #

    Jag tycker du tänker helt rätt. Det är ju inte som att ni ska utsätta henne för våld eller obefogad ondska utan ”bara” för verklighet för många människor. Visst kan åsynen av en del sjuka och funktionshindrade människor kännas oerhört obegligt och skrämmande, men det är ju inget farligt.

    När jag flyttade till USA i 20-års åldern var det många som sa till mig: ”Flickebarn, du kommer att få se mycket”. Jag vet i ärlighetens namn vad de syftade på, det de varnade mig för var knappast det som kom att påverka mig, dessutom trodde de nog mest att de visste vad som väntade mig.

  6. anonyma a måndag, 16 februari , 2009 den 1:32 e m #

    jag vet precis hur du känner. Det finns så många I konw so much more than you typer. Usch I hatar dem.
    I brukar få sån dumma kommnetarer när jag pratar om min dotters uppväxning i Korea och mitt sätt att inte sätta henne nån Hakwon. Det värsta jag har hört är att hon kommer att skylla på mig att jag inte satte tillräcklig mycket press på henne så att hon kna mera. Alla föräldrar i princip vill bara väl för sina barn: Jag vill det. Man måste lite dum i huvudet att ett barn mår bättre om hon eller han får det bästa av allt. Jag har sett mycket mycket fattiga människor nör jag växte upp i Korea. Det jag lärde var Ödmjukhet och Tacksamhet

  7. annieverse måndag, 16 februari , 2009 den 2:07 e m #

    anne: nej precis, det är ju inte så att vi kastar oss rätt in i ett inbördeskrig eller liknande.

    Kanske blir hon också lite tryggare som människa genom att upptäcka att allt som är annorlunda inte nödvändigtvis innebär något hot. Jag tycker det är en slags ”life skill” att klara sig i olika miljöer. Vem vet, hon kan få nytta av det.

  8. annieverse måndag, 16 februari , 2009 den 2:10 e m #

    Anonyma a: ja jisses, jag kan tänka mig att du får många påpekanden om hakwon för C. Beundransvärt att du orkar stå emot!
    Jag tycker det är lite synd om människor som aldrig på riktigt får uppleva ödmjukhet och tacksamhet eftersom de aldrig sett något annat än sin egen trygga tillvaro, som de förutsätter är ett normaltillstånd. Hur skulle de reagera om tillvaron störtas på ända, undrar jag ibland. Hur skulle de hantera något sånt?

  9. Brigitta måndag, 16 februari , 2009 den 2:23 e m #

    Man kan väl också tänka på den fantastiska möjligheten att få upptäcka delar av världen som ganska få männniskor får tillfälle till….
    Jag tror också att det ger möjlighet att på något sätt ”växa”, kan nog inte precisera det bättre än så. Men vi svenskar är ju i Sverige ganska ”skyddade” från det mesta och visst är det bekvämt?? Lättaste vägen ??

  10. Cicci måndag, 16 februari , 2009 den 7:03 e m #

    När jag var 2 år gammal var vi på safari i Tanzania. Då såg jag en lejoninna som åt på en gnu som hon hade fällt och hon var blodig över hela ansiktet. Andra svenskar som var med i bussen förfasade sig över att mina föräldrar lät mig se ”något så barbariskt”. Min kommentar lär ha varit: ”titta, mamma, jellonet äter mat!”

    En reflektion jag hade när vi bodde i Etiopien var att jag såg en pojke i min egen ålder sitta på huk och dricka brunt vatten ur en vattenpöl – hans mage tålde det men inte min – inget usch eller fy. Det var bara så.

    Min morfar gillade inte heller att jag vid 11 års ålder flög utan mina föräldrar till Canada – jag var på läger och vi var 4 svenska barn med ledare som var borta i 4 veckor. Vi träffade 11-åringar från 9 andra länder (Canada, Usa, Costa Rica, Indien, England, Holland, Frankrike, Tyskland, Norge) och vi var i en ålder då fördomarna förhoppningsvis inte fått fotfäste i våra sinnen. Vi var bara barn på detta läger och vi bortsåg från hudfärg och andra saker och bara lärde oss lite om varandras länder och kulturer. Jag håller fortfarande kontakt med några av lägerkomisarna!

    Passa på och upplev världen då dottern är så pass ung. När hon sedan börjar närma sig högstadieåldern är det lämpligare att ni är bofasta på en plats så att hon får kontinuitet inför gymnasium.

    Jag tror att jag följer devisen ”when in Rome, do as the romans do”, men däremot tycker jag att det är skandalöst när yrkestiggare från östeuropa kommer hit och sätter sig på lämpliga ställen och tigger i ett land där vi lär ha utrotat misären under ett halvsekels sossestyrande…

  11. Lärarinnan tisdag, 17 februari , 2009 den 6:55 f m #

    Folk har alltid åsikter om andras barn. Det är så lätt att ha, så lätt att kläcka ur sig….men ack så svårt att kunna svälja för den utsatte föräldern! Jag är säker på att ni i er familj gör det som är bäst för er och ert barn. ”Sköt dig själv och skit i andra” är ibland en bra devis (om du förstår mig rätt; alltså när det gäller att lägga sig i!!)

  12. Elisabeth tisdag, 17 februari , 2009 den 3:11 e m #

    Jag sållar mig till resten; ni tänker helt rätt. I mina ögon borde det bara vara berikande att få se något annat och att ”på riktigt” (alltså inte bara genom TV eller skolan) förstå att inte alla har det lika bra som ens egen omgivning. Dessutom finns det alltid de som anser att det ena eller andra alternativet är dåligt för banen. Där jag växte upp fanns de som ansåg att barn tog skada av att växa upp i stora städer (=Stockholm), medan jag nu på senare år träffat på folk som anser att det är FÖRSKRÄCKLIGT med föräldrar som låter sina barn växa upp på landet/i en liten ort. Så hur man än gör finns alltid någon som kan komma där och påstå att det är fel på ena eller andra sättet.

  13. Peter Harold tisdag, 17 februari , 2009 den 4:49 e m #

    Hm, så din dotter skall få se fattigdom och elände? Tänkte precis att något sådant är väl kanske vad man behöver för att bli ödmjuk inför livet.

    Min dotter har varit i fattigkvarter i Bangkok och lekt med andra barn. Det var inte barnen som gjorde åtskillnad mellan fattig och rik…

  14. Wanda onsdag, 18 februari , 2009 den 9:23 e m #

    VAR i hela världen är man helt skyddad från elände?
    Det skulle jag allt vilja veta! 🙂

  15. h torsdag, 19 februari , 2009 den 7:12 f m #

    Läste just i en bok: ”Men varken Gud eller Buddha eller någon andlig ledare eller tradition garanterar eller förespråkar ett liv fritt från lidande. Andliga lärare säger att vi kan växa genom smärtsamma upplevelser som som alla rymmer en andlig lärdom.”
    (Caroline Myss).
    Go for it girl! Vi är alla här för att lära. Tänk vad dottern (liksom ni) ska uppskatta allt bra ni har.
    Lycka till i Indien

  16. annieverse torsdag, 19 februari , 2009 den 11:16 f m #

    Birgitta: det är inte alls svårt att välja den lättaste vägen 😉

    Cicci: nej, det är inte alltid helt lyckat när föräldrar överför sina åsikter/värderingar/rädslor på sina barn, om man så säger. När det gäller yrkestiggare: fri rörlighet inom EU? 😉

    Lärarinnan: precis, det är vansinnigt irriterande med åsikter man inte har bett om.

    Elisabeth: ja, oavsett hur man gör är det någon som tycker man gör fel. Så det är lika bra att strunta i det.

  17. annieverse torsdag, 19 februari , 2009 den 11:23 f m #

    Peter: jag tror det är en stor gåva att ha förmågan att känna ödmjukhet emellanåt. Och visst är det bedrövligt vilka knepiga värderingar vi överför till våra barn ibland.

    Wanda: ingenstans, såklart. Men det kanske finns olika typer av elände på olika typer av platser.

    h: inspirerande!! Tack för det 🙂

  18. brownie lördag, 21 februari , 2009 den 7:42 f m #

    Men herre gud, det är ju en fantastisk upplevelse för er dotter att få se världen hur den faktiskt ser ut på riktigt. Det kan bara komma bra saker ur sådana upplevelser som till exempel ödmjuket inför andra människor och deras livsituationer. Inte bara mot dem som är fattiga utan mot dem som har det bra och inte fattar någonting/bättre. Det är fantastiska upplevelser er dotter får vara med om. Dessutom är ni de som bäst vet om hur hon klarar sådana omställningar och ingen annan.

  19. Per söndag, 1 mars , 2009 den 3:28 e m #

    Fasen vad folk skall tycka om allting. Är det verkligen nödvändigt..

    Det blir säkert jättebra..skit i såna kommentarer:) o lycka till

  20. annieverse söndag, 1 mars , 2009 den 6:18 e m #

    brownie: precis, hur världen ser ut på riktigt, det är lite så jag tänker. Jag tror att hon kommer att klara sig bättre i världen om hon är medveten om att livet kan te sig på både det ena och det andra sättet. Tack för peppningen 🙂

  21. annieverse söndag, 1 mars , 2009 den 6:19 e m #

    Per: vad kul att ”se” dig igen =) Har inte varit ”besökt” dig på länge, det får bli bättring…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: