Breaking news

26 Jan

Då, mina vänner, kan jag äntligen avslöja att Annieverse goes…..Bollywood!

Med andra ord ska vi flytta till Mumbai i sommar. Ja, jag envisas med namnet Mumbai, hur mycket svenska medier än tjatar om Bombay.

 

Det här har varit på gång länge, sedan slutet av september faktiskt. Då blev min man kontaktad av sin förre arbetsgivare (det svenska företag vi bl.a. var i Korea med) som undrade om han möjligtvis var intresserad av en tjänst i Indien. Vilket han var. Varpå han frågade mig vad jag tyckte. Och efter den inledande chocken kom jag till klarhet över att jag nog också var intresserad av några år i Indien. Är det möjligt att INTE vara intresserad av det, förresten?

Sen kom den ekonomiska krisen emellan, vilket gjorde att det hela låg i malpåse ett tag.

 

Men. Saken kom på tapeten igen mellan jul och nyår. Och sen gick det snabbt. Så snabbt att min värderade make anträder sin tjänst i Mumbai om typ två veckor.

 

Dottern och jag blir kvar här i Tyskland till skolan slutar i början av juni. Dels är det svårt att få in henne på en ny skola i Mumbai sådär på studs bara, dels vore det ganska hjärtlöst även om det gick. Hon har ju så mycket för sig här, med skola och aktiviteter och gudvetallt.  Så eftersom vi inte behöver tänker vi inte rycka upp henne hipp som happ.

 

Jag kan dock säga att jag inte är överdrivet förtjust över att sitta av ett antal månader här som temporärt ensamstående förälder. (Även om maken kommer hit en eller två gånger under våren.) Ärligt talat känns det alldeles förbannat trist. Förutom att jag kommer att sakna honom känns det lite skrämmande att vara själv med vardagsansvaret. Inte så att det är särskilt betungande att ta hand om dottern, men man vet ju aldrig, något kan ju hända….dessutom är jag plötsligt ensam om alla vardagsmoment som inköp, städ, tvätt, hämta och lämna. Ja, jag VET att jag inte ska beklaga mig, för det är många som får livet att gå ihop som ensamstående föräldrar med både ett och flera barn. Jag VET. Inte ens försörjningsbördan vilar på mig. Men det känns inte så jävla jätteroligt ändå, för att tala ren svenska. Extra tungt är det också för att jag inte trivs här där vi bor nu. Faktum är att jag nog kommer att sätta tjocka streck i almanackan för var dag som går. Seeeeegt kommer det att bli.

 

Vad jag tycker om att flytta till Indien? Både otroligt spännande och lite skrämmande. Indien är trots allt ett u-land, och något sådant har jag ju inte bott i förr. Här kommer ofattbar lyx och ofattbar fattigdom att vara in my face 24 timmar om dygnet. Det blir nog plågsamt till en början. Men samtidigt….vilken chans att få bo några år i ett så annorlunda land. Det går bara inte att tacka nej till, jag hade ångrat mig resten av livet. För mig är det lite så att livet går ut på att utsätta sig för saker. Utsätta sig, förhoppningsvis bemästra och därmed växa en liten smula. I Korea tänkte jag flera gånger, speciellt i början ”nej nu går det åt helvete med alltihop, det här GÅR bara inte, jag får skita i det och åka hem”. Men sen gick det ändå, på något konstigt sätt. Och känslan jag fick då – den går inte att beskriva. Känslan av att ”jag fixar det”. JAG kan. JAG överlever. JAG klarar det här. Wow. En fantastisk kick, men svårt att beskriva för den som inte varit i samma sits.

 

Sen är ju Indien inte bara prövningar och elände (det finns gränser även för vad jag vill utsätta mig för…). Jag vet inte särskilt mycket alls om det, men jag tror att jag också kommer att få möta fascinerande kultur, ett myller av färger, dofter, smaker, undersköna landskap, majestätiska byggnadsverk….. ja du milde tid.

 

I slutet av februari är det dags för en första glimt, då åker dottern och jag till Mumbai för att kolla in stan, lämpliga skolor, bostadsområden och sånt.

 

Jag skulle vilja åka NU. Pronto.

Annonser

27 svar to “Breaking news”

  1. Tanten måndag, 26 januari , 2009 den 8:18 f m #

    Så spännande! Min flytt till ”södra Sverige” känns lite fnuttig. Jag förstår att du kommer att sakna maken. Har man en sån som det är nåt med kan man sakna dem alldeles väldigt om de är på vift.

    Med en hel del erfarenhet av att vara ensamstående på riktigt kan jag säga att det värsta inte är det som ska göras utan känslan av ensamansvar, i alla fall var det så för mig. Det praktiska fixade jag ganska plättlätt.

  2. annieverse måndag, 26 januari , 2009 den 8:24 f m #

    Tanten: men vet du vad, att flytta till södra Sverige kan nog också bli en rejäl kulturchock 😉

    Jag tror att du har helt rätt i att det är känslan av ensamansvar som är det värsta. Min man reste hit och dit under längre perioder när vi bodde i Korea, det praktiska ”hemmafrontsjobbet” var inte så farligt, men understundom hade jag en klump i magen.

  3. Elisabeth måndag, 26 januari , 2009 den 8:28 f m #

    Wow, så häftigt, Indien! Klart att det inte går att tacka nej till ett sådant erbjudande.

    (Och även om jag bara bott i andra europeiska länder kan jag förstå den där kicken du pratar om.)

  4. annieverse måndag, 26 januari , 2009 den 9:30 f m #

    Elisabeth: visst kan man få såna kickar inom Europa med!

  5. allatalarsvenska måndag, 26 januari , 2009 den 10:14 f m #

    Wow!! Coolt! Då kan ni nog skeppa vinterkläderna till Sverige. 🙂

  6. Brownies måndag, 26 januari , 2009 den 10:22 f m #

    Wow vad spännande, klart ni inte kan tacka nej till det erbjudandet.

    Sa jag inte Indiska landsbygden? 😉 Fast Mumbai är ju ingen landsbygd direkt.

    Kan tänka mig att kulturchocken blir rätt så stor men du vänjer dig nog snabbt.

  7. annieverse måndag, 26 januari , 2009 den 10:30 f m #

    allatalarsvenska: ja, för det mesta av vinterkläderna blir det destination Skåne – fast man ska nog ta med ett och annat varmt plagg, om man t.ex. är uppe i bergstrakterna kan det vara rätt kyligt på morgnar och kvällar.

    Brownies: haha, jo Indien prickade du in! Fast om Mumbai är ”landsbygd”, då vet jag liksom inte vad en storstad är 😉

  8. Jenny måndag, 26 januari , 2009 den 10:58 f m #

    jaha, nehe- jag trodde det var Bangalore…Du har väl redan sett Monsoon Wedding antar jag, det är annars en utmärkt nild av det Indien som man inte kan låta bli att älska, sen finns det ju andra sidor som alltid..Grattis o Lycka till, jag tror det blir en fantastisk resa att bo där!

  9. annieverse måndag, 26 januari , 2009 den 11:11 f m #

    Jenny: åh, grattis till en av de mest innovativa gissningarna! Bangalore, minsann…Garden City of India…kanske jag åtminstone kommer dit som turist?

  10. Eva måndag, 26 januari , 2009 den 11:24 f m #

    Åh vad spännande din blogg kommer att bli!!! Jag ser framemot juni! =)

  11. Brigitta måndag, 26 januari , 2009 den 2:08 e m #

    Mmmm gissade det, för det nämndes en Indien-relaterad intervju under nyåret….
    Grattis o lycka till! Som du säger det går ju inte tacka nej till! Med erfarenheten av 4 år i Korea så kommer ni nog att fixa det galat!!!

  12. Moböjs måndag, 26 januari , 2009 den 4:26 e m #

    Indien alltså!

    Det är ett fantastiskt spännande liv ni lever i er familj.

    Och berikande.

    Vad säger dottern?

  13. Ia måndag, 26 januari , 2009 den 8:58 e m #

    Men herregud, vad häftigt! Nu ska Annie bara plåga sig igenom de här månaderna så blir det bra sen! Även om Indien är ett u-land… Jag är säker på att det kommer att bli bra. Bort från den tyska tristessen! Och vilka rapporter vi kommer att få.

  14. Monica måndag, 26 januari , 2009 den 9:12 e m #

    Massor av grattis! Hoppas ni får en minst lika spännande och fantastisk tid som i Korea.

  15. Peter Harold måndag, 26 januari , 2009 den 10:42 e m #

    Det är helt OK för mig om du vill kalla Mumbai för… Mumbai! 😉

    Indien ingår i mitt intresseområde. Det ligger en roman i bakhuvudet som utspelar sig i Indien. Och så är ju nationen (eller vad man nu kan kalla Indien?) på teknisk frammarsch. Tata Nano hette väl den där bilen som bara kostar 17’000 kronor? Lite billigare än en äkta flygande matta…
    😉

  16. Anonyma A tisdag, 27 januari , 2009 den 12:05 e m #

    Vad roligt!!!
    Det kommer att bli jätte roliga skriveri och bilder om Indien

  17. carina tisdag, 27 januari , 2009 den 6:11 e m #

    Oh vilken möjlighet ni fått grattis, och vad kul för oss som väntar på dina inlägg redan.

  18. Wanda tisdag, 27 januari , 2009 den 7:50 e m #

    Wow. Vilken grej!
    Jag beundrar er förmåga att bygga bo, bryta upp och gå vidare. Jag har för mycket trygghetsbehov för den typen av liv…
    Ser fram emot roliga och intressanta rapporter från Mumbai! 🙂

    /Wanda

  19. annieverse tisdag, 27 januari , 2009 den 8:26 e m #

    Eva: det blir snarare i auguset blir sådär jättespännande, först ska vi nämligen tillbringa sommarlovet i det något mer ospännande Skåne 😉

    Birgitta: ja, viss erfarenhet av kulturkockar har vi ju 😉

    Moböjs: med dottern är det upp och ner. Å ena sidan är hon ledsen för att hon får lämna sina två bästisar här i Tyskland, sin älskade och HELT SUVERÄNE klasslärare och skolan som hon verkligen trivs på. Å andra sidan ser hon fram emot att kunna plaska i utomhuspool året runt, slippa vinterkläder och se elefanter, kossor och nakna heliga män vandra omkring överallt….ju äldre barn blir, desto svårare blir det att flytta runt dem. Nu kommer vi att vara i Indien minst 3 år, och det finns möjlighet till förlängning om allt faller väl ut.

    Ia: hahaha, du har verkligen greppat situationen!!! Ja, det känns faktiskt som en plåga. Kanske Indien också blir plågsamt, vad vet jag. Men inte på samma sätt, inte samma tyngd över bröstet jag känner här.

    Monica: spännande blir det garanterat 😉

    Peter: men då kanske du ska komma på besök för att insupa atmosfären på plats? Vi siktar på lägenhet med gästrum, vet du 😉

    Anonyma A: det hoppas jag kunna prestera – förutsättningarna finns i alla fall!

    carina: åh, nu får jag ju prestationsångest, hihi!

    Wanda: det känns faktiskt lättare nu när vi har en ”egen” bas därhemma i Sverige, vårt eget hus. Det är mitt egna lilla rike, stället där jag andas ut och slappnar av…
    Det är nog så att om man har varit ”ute” och gillat upplevelsen så får man mersmak och kan inte riktigt låta bli att uppleva ännu mer…

  20. carola onsdag, 28 januari , 2009 den 9:45 f m #

    Härligt Annie, Som du vet så har vi bott i regionen och jag stormtrivdes. Skickade dig en länk , vet inte varför jag kom att tänka på just den reklamen, kan det ha att göra med varningstriangeln från Kiev. Tiden går fort, du kommer att vara upptagen med all planering – sen är det ju trots allt vår – snart! Kram på dig!

  21. Catrin Darsbo torsdag, 29 januari , 2009 den 10:53 e m #

    Wow – superkul. Min gissning gick hem.
    Att leva ensam med TRE barn har jag prövat på sedan juni förra året. DU KLARAR DET GALANT! Imorgon kommer min man hem till Sverige. It is his repatriation back to home unit 🙂
    Många superkramar från mig.

  22. Brunkullan fredag, 30 januari , 2009 den 9:14 e m #

    Jag är imponerad över att du/ni orkar flytta runt och starta om på nytt varje gång. Jag förstår också att det blir svårare och svårare ju äldre dottern blir, man kommer ju själv ihåg hur viktiga ens bästa vänner var under uppväxten, att förlora dem svider. Jag önskar er lycka till och ser fram emot dina inlägg framöver.
    =)

  23. annieverse lördag, 31 januari , 2009 den 9:19 f m #

    carola: länken du skickade var underbar, hahaha! Jag har fortfarande inte vågat klistra varningstriangeln på bilen, tror jag väntar tills den befinner sig i Sverige…

    Catrin: du är BEUNDRANSVÄRD, kvinna!!! Fattar inte hur du orkar, men dina barn verkar vara snälla ;-), det är ju en viss hjälp…
    Härligt att maken äntligen kommer hem igen! Hälsa från oss!

    Brunkullan: det bästa är nog att inte tänka för mycket innan man tackar ja till en utstationering till, haha!
    När det gäller dottern är jag väldigt mån om att hon ska ha en bra ”bas” hemma i Skåne, att vi har kvar huset och hon får träffa sina kompisar där ofta, och göra annat som är ”hemma” för henne, på skolloven. Så att det är en grundtrygghet. Men vi är också medvetna om att det här kan vara sista gången vi kan flytta på henne.

  24. anne söndag, 8 februari , 2009 den 9:52 f m #

    Indien, så fantastiskt! Jag trodde ni skulle till något arabiskt land eller möjligen Afrika….

    Jag var på kongress i New Delhi i somras och ju närmare resan kom, desto mer gruvade jag mig, framförallt för att få fattigdom och elände rätt i syna. Och visst, fattigdomen, skiten, eländet det var där (och ändå bodde vi i en diplomatic enclave), men jag blev överraskad, positivt överraskad, av allt bra, vackert, fantastiskt som också fanns, och framför allt människorna! Det var helt oväntat och jag skulle mer än gärna åka igen.

    Visst vet jag att bo i ett land är en helt annan historia än att besöka det, men det gäller ju vilket land som helst. Det gällde tom Sverige, när vi flyttade hit igen.

    Det blir säkert fantastiska år ni får, år som ni aldrig kommer att vilja vara förutan. Lycka till!

  25. annieverse måndag, 9 februari , 2009 den 11:41 f m #

    anne: jo, precis det har jag också hört, att indierna är det bästa med indien 😉 och det låter väldigt trevligt!
    Nej, jag skulle aldrig kunna tacka nej till den här chansen. Hur knepigt det än var emellanåt så var ju åren i Korea de mest fantastiska i mitt liv, och det finns väl inget som säger att Indien skulle vara mindre hisnande…

  26. Bim HD måndag, 9 februari , 2009 den 1:34 e m #

    Hm… kommer och hälsar på!!! Tror jag skulle behöva något liknande…
    Må så grankott…

  27. annieverse måndag, 9 februari , 2009 den 2:32 e m #

    Bim: vi planerar att hitta en lägenhet med gästrum, så du är hjärtligt välkommen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: