Det började när jag var barn. Bara sådär. Att jag satte mina egna namn på människor. Namn som kunde vara helt bort-i-tok, helknäppa, tokroliga, märkliga eller totalt obegripliga – häpp, de bara kom till mig! Som uppenbarelser, ungefär. Ja, alla ni därute som får uppenbarelser ständigt och jämt vet säkert vad jag menar 😉
Jag TROR att det var människors….vad ska jag säga…fysionomi som inspirerade mig till namnen. Fast jag är inte riktigt säker på hur. Typ en jättelång och smal kille med korpsvart hår, i en klass över mig, han fick heta Iddi-chiddi. Jag tror det var något med hans väldigt framträdande käkben, i kombination med det korpsvarta?!?
En tjej i klassen under mig gick under namnet Tanta Ostapreussa (någonstans måste jag ha hört talas om Ostpreussen). Här var det hennes väldigt stora och väldigt ljusblå (vattniga, för att tala klarspråk) ögon jag fäste mig vid. Självklart namnval, eller hur?
En liten granntjej fick heta Lilla Myyyyeeesli (som ”müsli” fast med ett ”e” i mitten). Fråga mig inte varför.
En skäggprydd granne kallade jag Josen-mosen (med långt ”o”). Don´t ask me why här heller.
En äldre manlig släkting hette i min värld Basta-con-pinnar. Här fascinerades jag av hur han stängde munnen. (?!?!?)
På universitetet hade jag en kursare jag raskt döpte till Fytschli-fytschli-fotsvett. (Trots att jag aldrig märkte av någon fotsvett från vederbörande.)
Och grejen är, förstår ni, att jag fortfarande håller på med detta. DET BARA KOMMER TILL MIG, PEOPLE!!!
Jag har en bekant i 60-årsåldern, lärde känna henne för typ tio år sedan. Genast fick hon namnet Fåglum-fåglum-vette-fåååååglarna (lite långt, jag vet…). Jag tror inspirationen till namnet kommer från hennes näsborrar. De är rätt stora. Eller höga. Eller ska jag säga välvda?
Grannfrun mittemot, hon heter Lilla Odygdspåsen. Jahadå! Men varför?!?! Hon är inte liten (typ 1,80 lång),verkar inte ett dugg odygdig, ser snarare ut som en rekorderlig trettinånting-tvåbarnsmor. Men det är något med hennes käkar (jajamänsan, käkarna igen!), kanske kindbenen också, som får orden ”Lilla Odygdspåsen” att ploppa upp i huvudet på mig.
”Jahaja, nu är Lilla Odygdspåsen ute och tömmer soporna”. Moahahahahaaaaaa! Gode gud, jag kan inte vara riktigt frisk i huvudet.
Men! Genom historien finns det åtskilliga exempel på folk som tjänat pengar på sin galenskap. Så varför skulle inte jag? I Sydkorea vet ni, där finns det ännu nyblivna föräldrar som avlägger visit hos spåmän för att få hjälp med att välja rätt förnamn till sin bebis. Så….kanske jag skulle satsa på en ny karriär som ”visionär namnkonsult”?
Picture it. Folk kommer till mig med små söta bebisar. Jag tittar dem djupt i ögonen, tar in deras fysionomi i sin helhet, andas tungt, blundar, hummar….och säger till slut:
”Välkommen till jorden! Ditt namn ska vara Machu-Pichu-Manga-tomten.”
Vad sägs?
Annieverse 
Jag skrattade högt när jag läste ditt inlägg 🙂 För mig pekar den här förmågan på en stor språklig förmåga, gott om fantasi och rik associationsförmåga! Med andra ord- en bra förmåga!
Lärarinnan: åh, man får tacka för positiva ord! Ärligt talat känner jag mig rätt så knäpp när jag går i gång med alla vansinnesnamn, but I just can´t stop myself…
Hehehehe, alla har vi våra små konstigheter 😉
Jag har btw döpt om min tüska granne till Hildegard för hon ser sådan ut (hur nu en Hildegard ser ut). Men det är far away från dina namn 🙂
Kul, men jag kan inte riktigt säga att jag förstår associationerna. Dessutom trodde jag nätan att det bara var jag och bror min kvar i världen som talade om odygdspåsar.
brownie: åh, jag tror vi är på samma linje! Hon får heta Hildegard eftersom hon i ditt universum ser ”hildegardisk” ut! Precis som att någon i mitt universum ser ”iddi-chiddisk” ut, och så ÄR det bara 😉
Tanten: men det är ju det som är grejen – jag förstår inte heller associationerna! Inte alls!
Hahaha!
Men gu va kul.
Det hade varit roligt att få veta vad du skulle ha kallat mig.
*skrattar*
Du hade anställts på stående fot när vi drev företaget. De flesta kontakter erhöll alias, men inte tillnärmelsevis så raffinerade. Våra kunde på omvägar spåras till egenskaper eller namn eller klantighet.
Måste säga att dina är både avancerade och förnämliga.
*asg* Du är ju för skön!
Har oxå smeknamn på vänner och bekanta men långt ifrån så avancerade namn som dina!
/Wanda
*ligger på golvet och rullar av skratt*
Jämten: jamen du, jag ska betrakta bilder på dig (på din blogg), ”ta in” din fysionomi…..och meddela resultatet 😉
Monica: javisst, jag är så avancerad att jag är totalt obegriplig, till och med för mig själv, haha!
Wanda: men då är jag inte ensam om min namngivnings-faiblesse i alla fall 😉
Ia: jag gillar att få dig att skratta 🙂