Arkiv | juni, 2008

Lost in Paris

10 Jun

Lost in Paris

Vissa ser Sex & The City-filmen som årets händelse på bioduken. Så icke jag. Däremot skulle jag kasta mig iväg till min lokala bio PRONTO om de visade Night and Day.

”Night and Day” är regissören Hong Sang-soos senaste film och den enda koreanska film som tävlade under den 58:e internationella filmfestivalen i Berlin i februari.

”Night and Day” handlar om en 40-nånting koreansk konstnär som med nöd och näppe har undvikit att bli arresterad för att ha rökt marijuana. Han flyr till Paris, talar inte ett ord franska och hamnar i en krets av koreanska expatriates. Sen blir det naturligtvis en del kärleksförvecklingar, men det intressantaste tycker jag verkar vara skildringen av vad som händer med de sociala normerna när utlandsboende koreaner umgås med varandra. Vad händer med hierarkierna som är så viktiga på hemmaplan? Med de konfucianska värdena? Och det ack så viktiga språkbruket (i Korea finns det strikta regler för hur man tilltalar varann, beroende av var man befinner sig i den sociala hierarkin jämfört med samtalspartnern, om man är släkt med varandra, om den ene är yngre än den andre, etcetera).

Kim Yeong-hoI recensioner jag har läst betecknas filmen både som komisk och ”bittersweet” (som så många koreanska filmer är), och den verkar vara lite av en variant på Lost in Translation – with a korean/konfucian twist, liksom.

Och så finns det ju en anledning till att jag vill se filmen: huvudrollen spelas av Kim Yeong-ho, och han är ju bara så ALLDELES FÖRBANNAT rasande attraktiv…

Foton från cine21.com

Sverigedräkten på koreanska

9 Jun

I en kommentar till inlägget Pajkoma nedan undrade Brownie om jag verkligen hade en Sverigedräkt. Och visst har jag det! Eller åtminstone något liknande. Jag vet inte om namnet Sverigedräkt är varumärkesskyddat eller så, kanske jag ska döpa om min dräkt till Sweden dress, Sverigeklänning eller något liknande för att undvika åtal, hihi…

Som väl många av er vet är en Sverigedräkt i original inte något man shoppar till H&M-priser, direkt. Men när jag var i Seoul kom en käck och handlingskraftig med-svenska på den briljanta idén att låta sy upp ”Sweden dresses” där. Med tanke på att man i Seoul har tillgång till billiga tyger och duktiga sömmerskor som inte är lika dyra att anlita som hemma.

Vi var ett antal som nappade på idén, och här på bilderna ser ni resultatet. Med tanke på att koreanska sömmerskor inte sitter och knåpar ihop sånt här dagligdags så tycker jag att de har lyckats fantastiskt bra med denna kreation. Dessutom har vi låtit sy upp dresserna i bomullstyger, personligen tycker jag det är mycket skönare än ylle.

Hemma i Sverige skulle jag nog aldrig ikläda mig en sån här dräkt. Men att svassa omkring i den vid festliga tillfällen i utlandet, det är bara kul 😉

Pajkoma

7 Jun

…ja, det existerar, i lika hög grad som paltkoma. Den erfarenheten gjorde jag i torsdags. Min man hade bakat rabarberpajer, dem skulle han ha med till jobbfikat. Det blev en del över. En stor del av det överblivna glufsade jag i mig i går eftermiddags….med massor av vaniljsås. 

Sen var jag helt DÄCKAD. Kunde knappt tänka en enda tanke och inte göra ett vettigt handtag resten av dagen. Det värsta var att vi var bortbjudna på kvällen, en annan svensk familj här i byn hade ordnat 6 juni-party….det vill man ju inte missa, så jag uppbådade mina sista krafter och ålade mig i Sverigedräkten, dagen/kvällen till ära.

Det blev en jättetrevlig kväll, jag är glad att jag gick. Men det vete farao om jag inte känner av pajkoman idag med. Måste fråga maken vad han egentligen hade i den där TOTALT LIVSFARLIGA pajen… 

Ett tunt lager fernissa över det ”moderna” Sverige

6 Jun

Ja jisses. Här har jag gått omkring och himlat med ögonen åt vilken vikt koreaner fortfarande tillmäter blodsband, och sen visar det sig att blodsband ingalunda är något utdött debattämne i Sverige. Hrrrrmmm. Sverige som är så framsynt och modernt och så?!?

I dokumentären ”Ers kungliga höghet Westling”, som SVT sände för några dagar sedan, satt storheter som Jan Guillou och Expressens Per Svensson och diskuterade just vikten av blodsband. Vilka konsekvenser det månne ha för världens kvarvarande monarkier om det blåa blodet späs ut med vanligt rött (när kungligheter gifter sig med vanligt folk).

Jag vet inte vilket som stör mig mest. Att ämnet fortfarande diskuteras i Sverige anno 2008 eller att svensk public service-tv ägnar en hel timme åt dravlet. Förmodligen det senare. Det tyder ju på att SVT tycker att detta är ett prioriterat ämne! Jisses! Och jag är inte ens övertygad republikan, ska ni veta!

Det som verkligen stör mig, dock, är att Sverige framställer sig som ett demokratiskt, modernt, jämställt och vidsynt land. Att de flesta svenskar anser sig vara ett av världens mest demokratiska, moderna, jämställda och vidsynta folk. Men…när man skrapar lite på ytan inser man att det även i Sverige frodas urgamla, konservativa (för att inte säga reaktionära) och biologistiska tankegångar. Nu menar jag inte att alla svenskar vill bevara det blåa blodet blått. Men vida spridd är t.ex. fortfarande åsikten att kvinnor är mest lämpade att ta hand om barn. Varför finns det annars motstånd till delad föräldraledighet? Och…är kvinnor verkligen lika kapabla i yrkeslivet som män? Hur kan det då komma sig att kvinnor kan ha lägre lön än män med motsvarande tjänst/arbetstid? Och hur är det med vår syn på människor från andra länder? Varför är det svårare att komma till en anställningsintervju om man har ett utländskt namn än ett svenskt?

Svenskar är inte sämre än några andra, på vissa områden har vi förvisso kommit långt, men ibland undrar jag om vissa ”landvinningar” verkligen är mer än bara tunn fernissa.

Viagra är ju jättebra!!

4 Jun

Jomenvisst! Jag sitter just nu och lyssnar på en cd med popflickorna Viagra – eller om det ska vara Via Gra, därom tvista de lärde. Dessutom tvistar de lärde om huruvida detta är ett ryskt eller ukrainskt popband. Själv har jag ingen aning, jag köpte cd:n på kära väninnan C:s inrådan när vi gästade henne och familjen i Kiev.

Jag köpte dessutom en cd med ukrainska poptösen Tina Karol, och så en ”Best of russian hit music”, typ. Alla skivorna är bra. Men dessutom lyssnar jag på dem för att jag är en motvallskärring. Alltid retar det någon, och som ni säkert har förstått skulle jag gärna reta gallfeber på diverse svenska ”schlagerexperter”. Släng dig i väggen, Ingela Pling! Eller förresten – det är ju onödigt. Du smälter ju så bra in i väggen redan som det är, utan att anstränga dig…

I ärlighetens namn måste jag säga att jag ännu inte till fullo förmår uppskatta storheten hos östeuropeiska musikvideos ….hrmmm….men efter att ha kollat in videon till låten Brilianty (se nedan) ett antal gånger tycker jag den är riktigt kul. Konceptet har de snott av Madonna och hennes Material Girl, men vad gör väl det ? Låten är läcker, det svänger ju! Mer glitter och gung åt folket!!

Äntligen kränkt

4 Jun

Telefonen ringer. Jag svarar. (Jag gör det ibland. Om jag är på humör).

Hör en inspelad röst:

”Du är nu placerad i kö. Medan du väntar på att bli kopplad fram kan du vara med i vår tävling, där vi lottar ut….”

Jamen vad faaaaeeeeeen är detta? Att jag blir placerad i kö när jag ringer är väl en sak. Men att någon ringer upp mig och placerar mig i kö?

Jag slänger på luren. Har inte det minsta lust att sitta i kö och ta reda på vem i hela friden det är som ringer. Vad är det här för trams? Vem är det som ödslar min dyrbara tid med detta? Grrrrrr…

Jaja. Nu kan ju jag också sälla mig till den skara svenskspråkiga individer som känner sig kränkta! Wow, det känns lite häftigt, faktiskt! Som att ha blivit medlem i innegänget. Vi som är moderna och hotta.

Undrar om det finns någon kränkthetsombudsman här i Tyskland? Hrrrrmmm. Skulle inte tro det.

 

Äckelpaket och fega kräk

2 Jun

Bonsai-terrorister. Saddam Husseins i miniformat. Brigad av äckelpaket. Så beskrivs tyska barn i det senaste numret av den tyska tidskriften Stern.

Artikeln har rubriken ”Los! Erzieh mich!”, vilket betyder ”Sätt igång och uppfostra mig nu då!”. Hela texten går ut på att framställa dagens tyska föräldrar som världssämst på barnuppfostran. Här hävdar man att det i Tyskland av idag växer upp en generation som aldrig lär sig prata rent (föräldrarna tror att det hämmar barnen att korrigera dem), som är motoriskt underutvecklade (föräldrarna är överbeskyddande), som har svårt att få vänner (föräldrarna behandlar dem som universums mitt och de får aldrig lära sig respekt för andra) och som inte kan hantera frustrationer (föräldrarna slår knut på sig själv för att undanröja hinder och bekymmer).

Tyskland har, sägs det i artikeln, alltid betraktats som barnfientligt. Men nu har pendeln svängt, och landet har blivit så i den milda grad barnanpassat att föräldrarna får lida för det, eftersom det finns en moralisk press på dem att alltid ställa barnen i centrum, att vara självuppoffrande i alla lägen, även när det kanske inte är så himla smart egentligen. Tyska föräldrar av idag överöser dessutom, enligt artikeln, sina barn med pedagogiska leksaker, makrobiotisk kost och eko-kläder och ger dem en totalt gränslös uppfostran istället för att göra vad de borde, nämligen utöva någon slags ledarskap, vilket till syvende och sidst är vad föräldraskap går ut på. Dagens tyska mammor och pappor lider av vanföreställningen att kärlek och trygghet är lika med oändligt givande och gränslöshet.

Alltså, jag vet inte. Egentligen tror jag inte det är någon större skillnad på hur tyskar och svenskar uppfostrar sina barn. De här tankegångarna har man ju läst om i Sverige också, i omgångar.

Men det jag tycker är roligt med den är artikeln är att den är så ”tyskt” formulerad. Här drar man sig minsann inte för att kalla ungar för Saddam Husseins, äckelpaket och terrorister. Tell it like it is, som dr. Phil väl skulle säga. I Sverige vore det väl otänkbart att skriva så här. Det skulle uppfattas som kränkande och alldeles för förklenande och nedsättande. Snudd på hets mot folkgrupp! (Kan inte barn sägas vara en folkgrupp?) Möjligtvis viskar vi lite försiktigt om ”curlingföräldrar”, vilket ju inte låter så farligt.

Om jag ska vara riktigt ärlig tycker jag det är lite uppfriskande med denna tyska språkliga hämningslöshet. Artikelns syfte är ju dessutom inte att sabla ner på ungar bara sådär. Det är föräldrarna som sätts åt, i otvetydiga ordalag. ”Wir Väter sind erbärmliche Säcke”, säger förresten en småbarnspappa själv i artikeln. Vilket ungefär betyder ”Vi pappor är ena fega kräk”.

Fast så skulle man ju inte heller kunna formulera sig i Sverige tror jag. Åter en kränkning samt hets mot folkgrupp. Pappor kan väl också få vara en folkgrupp?

%d bloggare gillar detta: