Staffan och kålrabbin

23 Jun

Den här lilla korkskruvslockiga människan som förgyller min vardag, jag menar alltså åttaåringen, hon tycker det är alldeles vansinnigt trevligt att få titta på en massa barnprogram på svenska på teve. Alla barnprogram på alla kanaler på teven är på svenska. Exotiskt!

I går eftermiddag satt hon och tittade på Barnkanalen. Det var någon slags dockteater i Bolibompa-studion. Med dockor tillverkade av toapappersrullar, garnsnuttar, tygslamsor och sånt. Husen i bakgrunden såg ut att vara ihoppysslade av mjölkkartonger.

Då kom jag att tänka på Staffan Westerberg. Och Vilse i pannkakan.

Jag misstänker starkt att jag var den enda unge på den tiden som faktiskt gillade Vilse i Pannkakan. Jag tyckte det var hur spännande som helst. Min favorit var skelettet som var dagisfröken. Galileo Galilei. Som klapprade med tänderna hela tiden och försökte hålla koll på alla musungarna hon var ansvarig för.

Det här förklarar förvisso ett och annat. Typ varför jag inte är vid mina sinnens fulla bruk. Personer vid sina sinnens fulla bruk hatade säkert Vilse & Co. Sverige är fullt av människor som hatade Staffan när de var små. Och Sverige kan ju inte bestå av människor som är lika bort-i-tok som jag. Det låter liksom helt orimligt.

Staffan hade ett program med en dockteater också. Minns att det var en fingerdocka där som hette Längtan-Väntan. Men det programmet tyckte jag faktiskt var tråkigt. Längtan-Väntan ägnade sig mest åt att sucka medan hon längtade och väntade.

Jag kommer ihåg att jag satt framför teven vid halv fem och kollade in den tradiga dockteatern och knaprade morotsstavar. Roligare halvfem-fika än så fick jag inte av min kostmedvetna moder. Jo, någon gång fick jag knapra på skivad kålrabbi som omväxling. Detta är alldeles, alldeles sant, ska ni veta.

Snacka om att ha varit barn på 1970-talet. Staffan, morotsstavar och kålrabbiskivor.

Och svartvit teve. Faktum är att mina föräldrar nog var bland de allra sista i hela Sverige som bytte upp sig till färgteve. För att den svartvita vägrade dö. Och man gör sig inte av med något som fungerar, det var mina föräldrars devis.

Oj vad den teven fungerade lääääääääääääääääääänge.

En barndom som min måste naturligtvis sätta sina spår. Men vad gör väl det, om man inte är vid sina sinnens fulla bruk. Då är man glad ändå.

Jag kanske borde testa kålrabbiskivor på min dotter. Äpplet faller ju understundom inte långt från päronträdet. Och morotsstavar älskar hon.

14 svar to “Staffan och kålrabbin”

  1. Victoria onsdag, 25 juni , 2008 den 2:36 f m #

    Vi kan bilda klubb! Jag gillade också ”Vilse i Pannkakan”!! Men var det verkligen Staffan som hade den där teatern med Längtan-Väntan? Jag hade för mig att det var Monica Nielsen och så ett gäng dockor. Men det var så mycket dockteater på den tiden, så jag blandar nog ihop dem.

  2. Wanda onsdag, 25 juni , 2008 den 7:35 f m #

    Jag gillade också Vilse i Pannkakan. 🙂 Jag var LIVRÄDD för Storpotäten!!! 🙂
    Andra barndomspärlor:
    Från A till Ö
    Fem myror är fler än fyra elefanter
    Kalles klätterträd
    Farbrorn som inte ville vara stor
    Farbror Frittes skafferi
    Hajk
    Kalle och chokladfabriken (uppläst av E-H Järegård)

    /Wanda

  3. annieverse onsdag, 25 juni , 2008 den 7:44 f m #

    Victoria: JA! En Staffan-diggare till! Jag trodde det vara var jag!
    Hmmmm…Monica Nielsen och Längtan-Väntan? Men det kanske stämmer. Jag kan också blanda ihop grejer! Tycker dock det känns som en typisk Staffan-grej…

  4. annieverse onsdag, 25 juni , 2008 den 7:45 f m #

    Wanda: fy, ja jag drömde mardrömmar någon gång om Storpotäten…
    Från A till Ö och Fem myror var andra favoriter för mig med, och så gillade jag Kapten Zooom….galaxer i mina braxer!!!

  5. Tanten onsdag, 25 juni , 2008 den 5:05 e m #

    Jag har till och med köpt Vilse som dvd. Underbart! Jag trodde jag var ensam. Jag gillade älgen som trodde att ett träd var hans mamma. ”Mamma ska med”. Kapten Zoom raggadaboom full fart mot jorden!Man blir rent übernostalgisk för att uttrycka sig på ”ungdomska”.

  6. brownie torsdag, 26 juni , 2008 den 6:06 f m #

    Jag var inte rädd för någon i Vilse i pannkakan, och jag tyckte det var ett ok program så jag sällar mig till gillagruppen 🙂

    Prtprtprtprtprt

  7. Peter Harold torsdag, 26 juni , 2008 den 12:34 e m #

    Va…? Var Storpotäten verkligen så otäck? Lite missanpassad förstås, men intebehövde man väl frukta för sitt liv…
    😉

    Nu får ni gärna hjälpa mig. Minns ni ett barnprogram på 70-talet där två pojkar och en flicka hade ett (vill jag minnas) polkagrisfärgat propellerflygplan som de åkte omkring med? Det var en TV-serie i flera delar, och slutade med att de råkade krascha planet så att de inte kunde flyga på fler äventyr.
    Titel?

    Påminner er också om Ville, Valle och Viktor!!! 🙂

  8. annieverse torsdag, 26 juni , 2008 den 5:47 e m #

    Tanten: tack för shoppingtipset! Jag MÅSTE köpa dvd:n så jag kan förstöra min dotter haha!

    Brownie: prtprtprt på dig med 😉

    Peter: nej men vilket program kan det ha varit? Jag vet faktiskt inte…
    Åh! Ville, Valle och Viktor! Det var tider det! Gillade jag helskarpt, tyckte Viktor var så söt…

  9. Kusin Annika torsdag, 26 juni , 2008 den 8:46 e m #

    Jag har ett minne av ett program där två? barn hade ett propellerflygplan i garaget som de smygflög med på nätterna, det var alltid lika spännande att se om de hann hem från sina äventyr innan pappan upptäckte att planet var borta..

  10. annieverse fredag, 27 juni , 2008 den 9:15 f m #

    Kusin Annika: Men! Vad var det för spännande program? Det måste jag ha missat helt…

  11. Lena fredag, 27 juni , 2008 den 2:04 e m #

    De två barnen i flygplanet hette Mattis och Ninna, serien hette Himmel och pannkaka. Tommy Körberg sjöng vinjetten.
    Och när det gäller barnprogram från 70-talet har jag bara en sak att tillägga: ”Ni-na-ni-na-ni-na-naaaa…”

  12. Cicci lördag, 28 juni , 2008 den 7:31 f m #

    Själv gillade jag Sesame Street (jag hade turen att se serien i original på engelska) där min favorit var ”Oscar the Grouch”. Han bodde i en soptunna och retades jämt med Big Bird. Svenska Sesam visade ju bara dockorna -inte hur de interagerade med barnen som också bodde på samma gata.

    Fem myror var en stor favorit. Ser dem igen med barnen på dvd nu…

  13. annieverse lördag, 28 juni , 2008 den 4:42 e m #

    Lena: jamenvisst! Nu kommer jag att ni.na-ni-na-ni-na-naaaaa:a hela kvällen 😉

    Cicci: Oscar the Grouch var en höjdare! Lite i klass med ”Animal” i Muppet Show…

  14. Cicci lördag, 28 juni , 2008 den 5:44 e m #

    Åh, vad jag saknar att få finfina boktips.

    Sesame Street och Muppet show var/är skapade av samma personer. Animal var också en av figurerna i Sesame Street.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: