Idag ballar jag ur lite. Nu har jag ju vigt flera inlägg åt att moralisera över alla som moraliserar, och åt att fördöma alla fördomsfulla, så det kanske är läge att lighten up a wee bit.
Jag har börjat läsa om Agatha Christies Vem var den skyldige? Den inleds så här:
”Jag tror att det finns en välbekant anekdot, som berättar att en ung författare, som föresatt sig att han skulle börja sin roman på ett så pass originellt sätt at tden tilldrog sig och fängslade även den mest blaserade läsares uppmärksamhet, på manuskriptets första rad nedskrev följande mening:
– Jäklar i det! sade hertiginnan.”
Det fick mig att tänka på den där epokgörande romanen jag ännu inte har skrivit. Kanske jag skulle kunna komma igång lite lätt genom en liknande catchy fras…hmmm….vad sägs om…:
– Nu har dom vandrande pinnarna snott grytlappen IGEN, skrek ambassadören vanmäktigt.
– Hans bakdel ser verkligen ut som en lampskärm, sett ovanifrån, fnissade den nyblivna 95-åringen.
– Det ska du ta och skita i, sa den amöbeliknande cirkusdirektören – eller var det en cirkusdirektörsliknande amöba? – och stirrade stint på mig med sina violblå ögon.
– Om du köper en enda flundra till vet jag inte vad jag gör, sa avdelningschefen och vek noggrant ihop fallskärmen.
Jaaaa hörni…alla dessa möjligheter…
På tal om något helt annat, jag lyssnade som vanligt på Ring P1 i morse, och där var det en tokglad kvinna som ringde in och påstod att hon bodde i Dunderklumparnas land. Och att hon var så tacksam för det. Jo, det ÄR sant. Lyssna själva via SR:s programarkiv om ni inte tror mig.
Mänskligheten: alltid lika spännande.
Den glada kvinnan måste kommit från makens hemtrakter… Men Dunderklumpen är en underbar film! Rekommenderas varmt!
Tanten: minsann, har du börjat lyssna på Ring P1 trots allt 😉
Dunderklumpen var nog den första film jag såg på bio. Och visst är den underbar!
Näe tyvärr har jag inte gjort det jag drog slutsatsen grundat på att Strömsund är hemort för Dunderklumpen och Beppe. I övrigt vet jag inte om ”Flata” är känt för något i större kretsar. Badjävlar ska visst också vara inspelat där säger maken.
Tanten: så kan det naturligtvis vara. Men det var något i hennes röst som fick mig att tro att ”Dumderklumpens land” var mer ett mentalt tillstånd än ett konkret geografiskt…
Även jag har varit i Strömsund och hälsat på hos Dunderklumpen. =)
Å förresten!
Du har ett utmärkt uppslag där på olika ”början”. Säg till när du släpper din roman, för jag kommer att köpa den!
HAHAHAHAHAHA. Grytlappen var bäst! Tätt följd av lampskärmen och cirkusdirektören. Det är något visst med ”dubbelord”!