Oas bland schnitzlar och korvar

15 Apr

 

Nu har jag haft Korea-besök IGEN.

 

Det är nästan sant. Så här är det: vi har haft besök av en kär, svensk vän som vi lärde känna i Seoul, och som flyttade hem till Sverige med sin familj något år innan vi själva drog vidare till Tyskland.

 

Denna trevliga människa var nu på tjänsteresa i våra nejder, och tillbringade sedan helgen tillsammans med oss.

 

Lördagen tillbringade vi med att lulla runt i stora delar av centrala delar i Düsseldorf och bese allt som man bör bese här.

 

Och sen var det ju en sak som var speciellt viktig. Nämligen ett besök i en av stans japanska/koreanska supermarkets.

 

(Som jag nämnt tidigare finns det en riklig mängd japaner och koreaner som är stationerade här i Düsseldorf. Därför finns det ett större antal butiker och restauranger som vänder sig till just detta klientel.)

 

Vår vän, hon var jättesugen på kimchi, så klart. Och galbi-marinad. (Galbi = marinerade revbensspjäll) Och kanske kunde hon hitta barnens koreanska favoritgodis? Samt en burk sojabönspasta för att hotta upp diverse wokrätter?

 

Vi drällde omkring i denna supermarket rätt så länge. Det var mycket kommentarer och utrop av typen ”men titta, där är ju DEN kryddan, den använde man ju nästan till allt”, ”kom hit och kolla, här finns ju de där jättegoda tjocka nudlarna”, ”hallå där, inlagd rättika, det smakade inget vidare, men nu skulle jag ändå kunna köpa ett paket, bara för att det är så koreanskt”, etcetera.

 

Efter ett tag säger vännen till mig:

 

”Men du. Här går vi omkring och ojar oss och blir så varma i själen när vi får se allt det här igen. Hihi, vi är ju inte ens koreaner eller japaner! Hur tror du inte att resten av gänget här inne känner det?!?!”. Varpå hon gör en gest mot resten av kunderna i butiken. Som antingen är koreaner eller japaner.

 

Bra fråga. Stackars människor. Strandsatta bland stinna korvar, färdigpanerade schnitzlar och konservburkar med ”konstigt” innehåll. Jojo. Det kan säkert vara kul i början, men av egen erfarenhet vet vi ju att man efter ett tag börjar hallucinera om ”normal” mat.

 

Ut från butiken går vi med tunga kassar. Och enas om att vi nog måste jobba på att ta oss tillbaka till Asien en dag.

 

 

Visst är det snygg design på den här burken med bönpasta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: