Ut ur marsipanträsket – men hur?

26 Nov

Vissa saker i livet finns det liksom inga bra lösningar på. Vissa saker är bara plågsamma.

Som att outa sig. Komma ut ur garderoben och tala om att man faktiskt inte alls gillar Lübecker Marzipan.

Alltså, förstår ni. Grejen är att vi hade besök i helgen. Av min kusin och moster från Hamburg.

De hade med sig en rejäl förpackning Lübecker Marzipan. Alla mina tyska släktingar har ALLTID med sig Lübecker Marzipan när de träffar oss. Eftersom de tror att vi ääääääälskar det.

En gång i tiden var det helt rätt med Lübecker Marzipan. Nämligen under min uppväxt och framåt. Så länge mina föräldrar levde. Ty min pappa, han äääääääälskade verkligen marsipan, och framför allt Lübecker Marzipan. Och han skämdes bort med samtliga varianter. Den som bara är ren marsipan. Den som är överdragen med choklad. Den med likör i. Den med apelsinarom. Und so weiter.

Släkten tror väl att äpplet inte faller långt från päronträdet.

Allra värst var det förra julen. Då fick vi en trekilosförpackning (jag skojar inte!) med små nallebjörnar i Lübecker Marzipan. Det mesta skänktes bort. Till folk som vi hoppas gillar marsipan (men vi vet inte säkert…).

De är ju så snälla, släktingarna. Vill så väl.

Nämenhörni. Jag får verkligen börja tänka till på det här. Hur jag ska outa mig ut ur marsipanträsket. På ett finkänsligt sätt. Någon gång måste det ju ske.

Kanske får bli en mejlfråga till Magdalena Ribbing?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: