Drizzledorf

Det har börjat gå upp ett ljus (eller en talgdank, som min pappa brukade säga), för lilla UFOt.

Ifråga om varför engelskspråkiga invånare i Düsseldorf med förtjusning kallar stan för ”Drizzledorf”.

Jomenvisst. Det är ett jäkla regnande här. Ofta. Året om, säger de som bor här.

Nej, det regnar inte jämt, inte. Men tämligen mycket. Mer än i Skåne, känns det som. Och definitivt mer, eller åtminstone oftare, än i Korea. Där var det regnperiod på sommaren, resten av året var det inte uppseendeväckande mycket av den varan.

Som jag har förtäljt innan så gillar jag ju regnväder, så det myckna plaskandet är helt OK.

Jag tänker på engelsmännen som bor här. De borde ju känna sig som hemma! Eller är det bara en myt att det regnar mycket i England?

På tal om engelsmän så är jag lite fascinerad av dem. Jag träffar engelsmän nästan varje dag på dotterns skola, det går många engelska barn där. Och alla pratar de såndär mysig och distingerad engelska som folk pratar i engelska TV-serier. Faktum är att det nästan känns som att vara med i en engelsk TV-serie när man kommer i samspråk med dem. Speciellt om de har oljerockar och rejäla stövlar på sig. Vilket många av dem har (åtminstone om det regnar).

Det finns också en del australiensiska och nya zeeländska föräldrar. Också om folk från dessa länder har jag föreställningar. Nämligen att de är lite mysigt laid-back och easy-going och prestigelösa. Och, haha, precis så verkar de vara, de exemplar som jag träffat.

Ibland är det kul att få sina förutfattade meningar bekräftade. Åtminstone om de är positiva!

Nu kikar jag ut genom fönstret och upptäcker att det är solsken. Helt otroligt! Bäst att gå ut och skaffa sig lite D-vitamin när man för en gångs skull har chansen…