Arkiv | oktober, 2007

I min lilla, lilla värld av drömmar

11 Okt

De senaste nätterna har jag drömt så intensivt att jag känner mig helt slut när jag vaknar. Det är inga otäcka drömmar, men lite konstiga.

I förrgår drömde jag att jag var på gruppresa med min familj, samt några familjer vi lärt känna här i Düsseldorf, samt en hel hoper av mina klasskamrater från grundskolan. Vi hamnade på ett jäterörigt hotell, en morgon när vi skulle gå upp hade någon hämtat alla våra resväskor och hällt ut innehållet över hela frukostmatsalen i en enda röra. Och bara för att jag inte kunde hitta mina kläder i röran hann jag inte med någon frukost. Jag sprang omkring i morgonrock och var sur som en citron.

På kvällen blev det party, och av någon anledning dök Ulf Brunnberg (Vanheden i Jönssonligan, ni vet) upp. Han var välklädd och väldigt gentlemannamässig, men jag tyckte det var lite störande att han kvällen igenom tjatade om seglarskor, olika märken och fördelar och nackdelar med dessa.

Och i natt drömde jag att jag skulle åka från Korea, fast inte med flyg utan båt. Jag stod på däcket när båten lämnade hamnen, såg ut över alla höghusen som var täckta av ett spöklikt dis, och grät floder. Eller kanske oceaner.

Placebo

11 Okt
10 oktober kl. 21:59

UFOt är en lättlurad liten idiot. Med glatt humör och solsken i blick faller hon som en fura för allskönt reklam i teve och tidningar.

Så nu har jag varit på min nya livsmedels-hovleverantör, Edeka, och köpt hem undergörande miniflaskor från Knorr. Finns de här produkterna i Sverige också, hörni? ”Vie” heter de.
Enligt reklamen får man i sig 50 procent av det dagliga behovet av grönsaker/frukt om man dricker en slik flaska. Och jag är ju en sån där person som periodvis slarvar med det nyttiga födointaget (framför allt frukt, grönsaker går av någon konstig anledning mycket lättare ner). Så det här måste ju vara PERFEKT.

Klar favorit är blandningen ananas, passionsfrukt och majs”. Verkligen supergod! ”Äpple, morötter och jordgubbar” är inte fel den heller, fast lite mesigare.

Om inte annat hoppas jag på placebo-effekten.

Tjuvlyssnat

11 Okt

Jag står vid charkdisken i snabbköpet och väljer mellan alla dessa gudomligt goda tyska korvar och skinkor.

Förbi mig går en liten tant i 75-årsåldern. Hon hälsar på killen som står vid mjölkdisken och lassar in yoghurtpaket.

”Vad har ni för extraerbjudanden den här veckan för oss som har kundkort? Jag fick inte hem något reklamblad i lördags”, säger hon.

”Jomen den här veckan är det jättefina set med köksknivar. De står precis vid ingången, om Ni vill gå tillbaka dit och titta. Bra kvalitet, det är riktiga Zwilling-knivar”, förklarar killen.

Då säger lilla tanten:

Nehej, tack så mycket. Jag planerar INTE att ha ihjäl någon.

Och så fnissar hon glatt och styr kosan mot ostdisken.

Tysk höst

6 Okt
6 oktober kl. 14:01

Idag är det en såndär härligt, krispig, solig och färgstark dag som man önskar att hela hösten var.

I morse lyckades jag sparka ut mig själv i verkligheten och gav mig ut på en långpromenad längs Rhen. Ack så vackert. Daggpärlor som glänser i det frodigt gröna gräset, röda nypon här och var, klarblå himmel, hela kitet.

Såna här dagar tycker jag det är lite lustigt att somliga människor anser det vara lite obehagligt att bo här. Av miljöskäl. För att det är så nära Rhurområdets industrier. Kan ju inte vara nyttigt.

Då tänker jag mig tillbaka till Peking. Där kan man snacka föroreningar. Värre har jag min själ aldrig sett. Seoul framstod som en alpby i jämförelse med den staden. Och om Seoul framstod som en alpby, vad ska jag då säga om den här lilla lummiga orten?

Är det något jag har fått klart för mig genom att bo på olika platser på jorden, så är det hur mycket sanning som ligger i uttrycket ”allting är relativt”.

Heimweh

3 Okt

Jag har hittat ett favoritprogram på tysk teve. Det heter ”Goodbye Deutschland – die Auswanderer”.

Som namnet antyder handlar det om folk som ger sig av från Tyskland. Antingen för att utvandra på riktigt, eller för att bo och jobba utomlands under en begränsad period.

Här får man följa alla möjliga sorters livsöden. T.ex. två glada bögar som ska öppna frisörsalong på Mallorca, en kille och en tjej som vill sälja begagnade bilar i USA, en familj som drar till Kuala Lumpur för några år (pappan utskickad av sitt företag), en dam som vill ta sig in i resebranschen i Chile, en familj som driver pension i Sydafrika, några familjer som utvandrar till Norge, och så vidare.

Alla har olika förutsättningar för att lyckas i utlandet. Bäst förspänt har ju de som blir utskickade av sitt företag i Tyskland, de får ju rätt mycket hjälp och support hemifrån och på plats, slipper packa ihop bohaget själva, etcetera.

Sen finns det den kategorin som måste göra allt själva men som har planerat i åratal för sin utlandsflytt, pluggat språket och som ger sig f-n på att det ska bli bra.

Och sen finns det den kategori som hasar omkring med rosenröda drömmar om att det nog ska fixa sig på plats. Att allt bara måste vara så mycket bättre än hemma i gamla stelbenta tråkiga och byråkratiska Tyskland. Och som av någon obegriplig anledning inte ser det som så nödvändigt att lära sig ett nytt språk. Äsch, man hittar väl alltid folk som kan tyska (?!?!?).

Som ni säkert kan gissa er till stöter kategori tre oftast på en hel del problem. Som blir alldeles ställda och extremt irriterande när de upptäcker att allt inte fungerar som hemma i Tyskland (hrrrmmm…var det inte detta välfungerade samhälle ni ville slippa?) och att faktiskt inte alla människor på denna jord pratar tyska (chockerande men sant).

Förra veckan fick vi bland annat se ett ungt par som gav sig iväg till…Seoul! DET var kul! Killen var någon slags ingenjör, utskickad av sitt företag. Tjejen hängde på som medföljande. De hade länge önskat sig en chans att bo utomlands ett tag, uppleva något helt annat.

Jisses så nostalgiskt…det blev många ”been there, done that”-moments. Bland annat när de inspekterar sin nya lägenhet, och får göra bekantskap med stenhårda koreanska madrasser i den nya sängen. När de går och handlar och upptäcker hur löjligt dyrt det kan vara att köpa frukt i ett annat land. När de åker tunnelbana första gången och försöker bekanta sig med detta eminenta transportsystem. När tjejen yrar runt på Namdaemun-marknaden i jakt efter passande sängkläder, får använda händer och fötter för att göra sig förstådd (och där icke-engelskspråkig personal alltid lyckas trolla fram någon bekant/granne/kusinbarn som kan lite engelska och som hjälper till). Hur de flåsar i den tryckande, fuktiga försommarhettan, mitt i den bullrande, myllrande asfaltöken. Hur de besöker andlöst vackra tempel på landsbygden (träffar till och med en buddhistmunk som varit i Heidelberg…).

Och plötsligt säger min man, som sitter bredvid mig i soffan:

”Nu får jag hemlängtan. Verkligen.”

Jag kan bara hålla med.

%d bloggare gillar detta: