Heimweh

3 Okt

Jag har hittat ett favoritprogram på tysk teve. Det heter ”Goodbye Deutschland – die Auswanderer”.

Som namnet antyder handlar det om folk som ger sig av från Tyskland. Antingen för att utvandra på riktigt, eller för att bo och jobba utomlands under en begränsad period.

Här får man följa alla möjliga sorters livsöden. T.ex. två glada bögar som ska öppna frisörsalong på Mallorca, en kille och en tjej som vill sälja begagnade bilar i USA, en familj som drar till Kuala Lumpur för några år (pappan utskickad av sitt företag), en dam som vill ta sig in i resebranschen i Chile, en familj som driver pension i Sydafrika, några familjer som utvandrar till Norge, och så vidare.

Alla har olika förutsättningar för att lyckas i utlandet. Bäst förspänt har ju de som blir utskickade av sitt företag i Tyskland, de får ju rätt mycket hjälp och support hemifrån och på plats, slipper packa ihop bohaget själva, etcetera.

Sen finns det den kategorin som måste göra allt själva men som har planerat i åratal för sin utlandsflytt, pluggat språket och som ger sig f-n på att det ska bli bra.

Och sen finns det den kategori som hasar omkring med rosenröda drömmar om att det nog ska fixa sig på plats. Att allt bara måste vara så mycket bättre än hemma i gamla stelbenta tråkiga och byråkratiska Tyskland. Och som av någon obegriplig anledning inte ser det som så nödvändigt att lära sig ett nytt språk. Äsch, man hittar väl alltid folk som kan tyska (?!?!?).

Som ni säkert kan gissa er till stöter kategori tre oftast på en hel del problem. Som blir alldeles ställda och extremt irriterande när de upptäcker att allt inte fungerar som hemma i Tyskland (hrrrmmm…var det inte detta välfungerade samhälle ni ville slippa?) och att faktiskt inte alla människor på denna jord pratar tyska (chockerande men sant).

Förra veckan fick vi bland annat se ett ungt par som gav sig iväg till…Seoul! DET var kul! Killen var någon slags ingenjör, utskickad av sitt företag. Tjejen hängde på som medföljande. De hade länge önskat sig en chans att bo utomlands ett tag, uppleva något helt annat.

Jisses så nostalgiskt…det blev många ”been there, done that”-moments. Bland annat när de inspekterar sin nya lägenhet, och får göra bekantskap med stenhårda koreanska madrasser i den nya sängen. När de går och handlar och upptäcker hur löjligt dyrt det kan vara att köpa frukt i ett annat land. När de åker tunnelbana första gången och försöker bekanta sig med detta eminenta transportsystem. När tjejen yrar runt på Namdaemun-marknaden i jakt efter passande sängkläder, får använda händer och fötter för att göra sig förstådd (och där icke-engelskspråkig personal alltid lyckas trolla fram någon bekant/granne/kusinbarn som kan lite engelska och som hjälper till). Hur de flåsar i den tryckande, fuktiga försommarhettan, mitt i den bullrande, myllrande asfaltöken. Hur de besöker andlöst vackra tempel på landsbygden (träffar till och med en buddhistmunk som varit i Heidelberg…).

Och plötsligt säger min man, som sitter bredvid mig i soffan:

”Nu får jag hemlängtan. Verkligen.”

Jag kan bara hålla med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: