18 september kl. 11:37
Sitter och går igenom diverse mystiska lådor och kassar från Seoul som jag inte orkat packa upp än.
Bland annat hittade jag det här finfina löshåret. (Av politiskt-korrekta skäl vill jag påpeka att det är äkta syntethår…).
Hrmmmm.
Will somebody please remind me? Varför i hela friden köpte jag här?
Kan det vara för att det var så billigt (typ 70 spänn) och jag tänkte att det kunde vara ”bra att ha”?
Herredumildeskapare.
Jaja. Jag kanske kan kamma till det lite.
Eller så kan jag ju ge mina grannar en godbit att blogga om genom att ranta omkring ute med de vilda lockarna fritt svängandes för höstvindarna. Och se JÄTTE-FÖRORÄTTAD ut om någon glor. Hihihi.
Annieverse 
*s*
Ja, var glad att det DÄR på fotot INTE är äkta hårsvall… hm… mitt var inget svall på fotot, dock kunde det få hjärtan i svall, mot hjärtinfarkt? 😉 Äkta vara hur man KAN se ut med en hårblås i närheten! 😉
Hm, ljudbok är typ vanliga böcker på CD/Kassett för mig – talböcker är för synsvaga/blinda… De som inte ser att läsa själv vill säga, inte vi som möjligen tar av oss glasögonen och blir synsvaga pga det 😉 Talböcker får man som ”vanlig” person inte låna utan specialtillstånd, ungefär… Men, det är HÄR det 😉
Må så grankott…
bim: *asg*, ”svall mot hjärtinfarkt, haha, den var fin!
Tack för ”utredningen” om tal- och ljudböcker 🙂