Förträngning eller övertygelse?

3 Sep

Jag läser en hel del om det östra Tyskland just nu. Om framtidsoptimismen strax efter Tredje Rikets fall. Om människors glädje över, och ärliga vilja, att få delta i arbetet med att bygga upp ett nytt, demokratiskt, antifascistiskt och pacifistiskt Tyskland.

Det målet delades av så många: demokrater, socialister, kommunister, liberaler, intellektuella, pacifister.

Vad som sedan kom till stånd – styrt med järnhand av Stalin, via hans trogne Walter Ulbricht – var ett samhälle med många paralleller till Tredje Riket.

* En stat som tvångsorganiserade sina medborgare i massorganisationer för att ha kontroll över dem och säkerställa att de indoktrinerades i den rätta läran

* En stat med en stark spionorganisation, riktad mot den egna befolkningen

* En stat där den enskilde medborgaren först och främst var ett redskap för att uppfylla statsideologins mål

* En stat som förvisso hade en regering, men där det var ett parti som hade den verkliga makten (samma parti hela tiden)

* En stat där de högsta företrädarna för det egna partiet inte erkände några egna felsteg, utan skyllde tillkortakommanden, brister, oroligheter på externa faktorer (judarna/det kapitalistiska utlandet)

Och så vidare.

Vad jag nu verkligen undrar över är om Walter Ulbricht och efterträdaren Erich Honecker verkligen, innerst inne, trodde på sina egna paroller. Till exempel att DDR var den enda demokratiska tyska staten, att muren var en antifascistisk skyddsvall som behövdes för att hålla kapitalistisk aggression ute (inte att hålla de egna medborgarna kvar i landet), att socialismens utveckling (i DDR:s tappning) inte gick att stoppa.

Somliga säger nog att ”äsch, det där var bara paroller de rapade upp för att hålla sig kvar vid makten”.

Men jag är inte så säker på det. Kanske var det så att Ulbricht, och kanske ännu mer Honecker, faktiskt var övertygade om att de styrde sitt land på det enda rätta sättet.

Såg de inte parallellerna till Tredje Riket? Att deras egen stat hade så mycket gemensamt med den stat de hade bekämpat som unga?

Under DDR:s sista år var landet bankrutt.

Vad tänkte Honecker om det? Hemlighölls det för honom? Eller förträngde han det? Vad tänkte han egentligen när Gorbatjov talade om att han inte tänkte hålla DDR under armarna längre?

Vad tänkte han om att så många människor valde att lämna landet? Ansåg han att det var dem det var fel på?

Om regeringen inte är nöjd med folket får man väl välja upplösa det och välja ett nytt, ansåg Bertolt Brecht efter det östtyska arbetarupproret 1953.

Hursomhelst kan jag inte sluta tänka på det här. Hur den mänskliga hjärnan fungerar. Hur stark en ideologisk övertygelse och en förträngningsmekanism kan vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: