Arkiv | augusti, 2007

Nu så

7 Aug

Nu är det snart dags att bege sig till Kastrup, och det dröjer nog lite innan jag hör av mig.

Deutsche Telekom ska välsigna oss med både telefonlinje och bredband den 9 augusti, är det sagt. Men vis av erfarenhet, i och för sig med Telia, men ändå, så låter jag osvuret vara bäst. Vi får hel enkelt se när jag kan komma åt sajberspejs igen.

Jaja. Jag lär inte ha några sysselsättningsproblem medan jag väntar på bredbandet. Redan i morgon ska jag på något heldagsarrangemang för nyanlända utländska familjer i Düsseldorf. Det är internationella skolan som arrangerar det hela. Lite information om hur saker och ting funkar i Tyskland, diverse tips om livet i Düsseldorf med omnejd och så. Det blir nog bra. Sen tar det väl ett antal dagar att bo in sig i huset med. Pyssla i ordning, flytta runt grejer, etcetera.

Det känns lite sorgesamt att lämna lilla radhuset. Det är ett vänligt och soligt hus. Ju mer jag rotar runt här, desto mer känner jag mig hemma. Men det beror väl på att jag håller på att göra det till mitt. Samtidigt finns mamma och pappa ju fortfarande kvar här. Inte minst känner jag det varje gång jag går in genom dörren. Alla hus har ju en speciell lukt, tycker jag. Och här luktar det precis likadant här som när de levde. Jag är glad för det.

Men nu får huset lite sällskap. Dottern till en av våra goda vänner ska börja läsa på universitetet och flyttar hit från norra Skåne. Hon har tjing på en lägenhet i centrum tillsammans med en kompis, men det dröjer ett tag innan den blir ledig. På något jättefånigt sätt känns det skönt att huset slipper vara ensamt för länge.

Tjillevipp så länge! Njut av solen!

Det närmar sig…

6 Aug

Jaha, hörni. Nu är det strax dax.

I morgon eftermiddag sätter åttaåringen och jag oss på flyget till Düsseldorf. Ihhhhh! Spännande!!

Men nu backar vi bandet lite.

Det är ju idag som flyttfirman kommer därnere. Och min man ska stå där och vifta och dirigera glada (?) flyttgubbar. Ujujujuj. Jag måste säga att det är liiiiiite nervöst. Inte för att jag tror att maken inte reder ut det. Nejnej. Han är så rekorderlig så. Utan för att jag inte är säker på att vi har planerat inredningen på bästa sätt. Det kanske blir HELFEL här och där.

Tja, i så fall får vi väl ringa på hos grannarna, det finns säkert några rediga starka karlar som jättegärna vill hjälpa oss flytta möbler….ehhhh…hrrrmmmm.

Maken har förresten redan yrat runt lite bland grannarna och presenterat sig. Fått låna gräsklippare också. Tydligtvis är gräset i trädgården typ halvmeterhögt. Vi får nog leta vidare efter en granne som har lie.

Jag måste säga att det känns litelite tokigt att dottern och jag ska löga oss på stranden idag och göra mest ingenting (efter denna skitväderssommar måste man ju passa på), medan min man står där och försöker få rätsida på alltihopa (för att inte tala om hur flyttgubbarna sliter). MEN. Allt är inte glitter och glamour, inte. Nänä. Vi ska till tandläkaren idag också, dottern och jag. Det känns genast bättre att tänka på detta. Att vi inte bara slår dank medan andra sliter. Hihi. Man är väl svensk med Luther på axeln. Eller hur det nu var.

Efter bad och tandläkeri ska dottern avlevereras hos kompisen L för att tillbringa natten där. Ett utmärkt arrangemang, tack kära L:s mamma för det! Dottern kommer att ha jättekul medan jag kan packa och städa upp och rensa några maskrosor till innan det är dags att bege sig.

Häpp. Dax att pyssla ihop fikakorg till stranden.

Må solen skina på alla!

Sverige är hemma hos ”nuna”

3 Aug
3 augusti kl. 14:26

Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Kolla in ”fotomodellernas” underbara miner!

Bilden föreställer min dotter och hennes kompis ”Lillgrabben”, som hon kallar honom. ”Lillgrabben”, 4 år, är son till en av min mans före detta kolleger i Seoul. Världens sötaste unge!

När koreaner blir fotograferade gör de ALLTID V-tecknet (åtminstone i privata sammanhang). Oklart varför. Min dotter har glatt adopterat denna kutym.

”Lillgrabben” kallar min dotter för ”nuna”, vilket är det ord koreanska pojkar använder för ”storasyster”.

En gång i våras, när vi tillbringade en söndag tillsammans, förklarade ”Lillgrabbens” mamma för honom att Pippi Långstrump kommer från Sverige.

”Sverige! Där har jag varit! Sverige, det är ju hemma hos nuna!”, utropade ”Lillgrabben” världsvant…

%d bloggare gillar detta: