Den Lilla

24 Aug

Ujujuj. Det har ju hänt så otroligt mycket under den tid jag inte varit uppkopplad…att jag knappt vet vad jag ska skriva nu.

Vi kan väl börja med Den Lilla då. Åttaåringen. Naturligtvis har jag varit lite nervös för hur det ska gå för henne, med ny skola, nya klasskompisar, nya lärare och hela kitet. Vi bestämde ju oss för att låta henne fortsätta gå i internationell, engelskspråkig skola; det kändes inte rätt att låta henne börja om från början med skolundervisning på ett helt nytt språk (dvs. placera henne i en vanlig tysk skola).

När vi väl fått besked om att hon kommit in på den internationella skolan här i stan valde vi att leta bostad i närheten av denna. För att hon skulle slippa att ha så lång skolväg som i Seoul (45 minuter enkel resa). Och vi hade ju tur, hittade en trevlig bostad ett stenkast från skolan.

Redan efter två skoldagar började tjatet. ”Mamma, jag kan väl få gå själv till skolan?”. Jo, hon hade ju MINSANN sett att det fanns barn i ungefär samma storlek som gick alldeles på egen hand?

Efter att i fyra år ha vakat som en hök över ungen närhelst vi befunnit oss utanför hemmets väggar i Seoul (enkom på grund av den gräsliga trafiken, motorcyklar som kör i racertempo på trottoarer, bilister som inte stannar vid rödljus vid övergångsställen, etcetera) var jag lite vankelmodig. Trots att hon inte har mer än sju-åtta minuters gångväg, och inte behöver korsa någon stor väg, kändes det liiiiite svettigt. Minst sagt. Hon har ju noll komma nix vana av att knalla iväg någonstans på egen hand.

Nåväl. I måndags fick hon lulla iväg solo. Men harig som jag är smög jag ju i buskarna bakom henne för att se till att hon säkert gick åt rätt håll och så. Vilket hon gjorde. Tisdagsmorgonen blev också en smygardag, men från och med i onsdags har jag lyckats lägga band på mig.

Hon fixar det, finfint.

I övrigt verkar hon gilla skolan. Är glad när hon går iväg på morgonen, och lika glad när vi ses efter skoldagens slut. Säger att lärarna är snälla, och de nya klasskompisarna likaså. Igår råkade hon dessutom på en svensk tös i ungefär samma storlek som hon genast blev kompis med. När jag kom till skolan på eftermiddagen för att hämta henne presenterade hon glatt sin nya polare och sa ”och förresten, hennes mamma sitter på bänken där borta, kom med mig så får du träffa henne, hon är också jättesnäll och det kan väl vara kul för dig också att få en ny kompis, eller hur mamma?”

Och det var det ju 😉

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: