Där gick gränsen

8 Aug

Jag var på informationsmöte för nyinflyttade utlänningar i Düsseldorf. Det var dotterns skola som arrangerade det hela, och föredragshållaren var en tysk dam som bott utomlands flera år. När familjen så småningom flyttade hem beslöt hon sig för att starta konsultfirma för nyanlända expatriates.

Det blev en fullmatad och intressant dag, pedagogiskt upplagt med avstamp i allmän information om Tyskland och tyskar, hur geografi, kultur och historia har påverkat dagens ”German way of life”.

Sen kommer hon in på mer konkreta grejer som handlar om hur vardagslivet funkar här. Allt från hur man registrerar sig i den nya hemkommunen till hur sophanteringen är upplagd.

Förutom UFO:t och en annan svenska är det både mexikaner, kanadensare, finländare, portugiser och amerikaner som deltar.

Och för omväxlings skull är det inte UFO:t herself som är det största UFO:t, utan amerikanarna.

Av deras frågor att döma inser jag att de lika gärna hade kunnat landa på månen. Eller på den koreanska halvön, för all del. Det här är precis lika främmande för dem som Seoul var för mig en gång i tiden. The European way of life är till stora delar…konstig.

Vår konsultdam har tillbragt flera år i USA, så hon tar ju upp en del saker som hon vet att just amerikanare bör känna till.

”Ni som har lite äldre barn och bor en bit från skolan, jag vill att ni ska veta att ni INTE NÖDVÄNDIGTVIS BEHÖVER KÖRA barnen till skolan. Kollektivtrafiken är jättebra här. Och det är INTE FARLIGT att åka spårvagn och buss i Düsseldorf.”

Amerikanarna ser ut som stora frågetecken.

”Och om ni ska in med hela familjen till stan på helgen för sightseeing, shopping eller så, TA FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE BILEN!!! Man kan leta parkeringsplats i evigheter. Och som jag sagt innan är det INTE FARLIGT att åka kollektivt här.”

Amerikanarna ser ut som stora frågetecken.

I övrigt verkar amerikanarna (nu ska jag inte dra alla över en kam, men flera stycken av dem i alla fall) tycka att det här tyska sopsorteringssystemet verkar jättejobbigt. En del irriterar sig över att man inte kan betala med check som man alltid kan därhemma. Andra begriper inte varför i hela världen tyska kreditkortsregler inte är desamma som i USA.

Konsultdamen svarar tålmodigt och pedagogiskt på allt, utan att röja ens ett uns av irritation. Hon är ett proffs.

Men. Allt har sin gräns. Och i detta fall är gränsen nådd när en amerikanska (som suttit och himlat med ögonen tämligen ofta under dagen) frågar varför i all världen de tyska tvättmaskinerna ska vara så LÖJLIGT små.

Då.

För första gången ser jag en svag rodnad på konsultdamens hals. Samt en antydan till knuten näve i byxfickan.

Och sen kommer det:

DU SKA BARA HA KLART FÖR DIG ATT TYSKA TVÄTTMASKINER ÄR DE BÄSTA OCH MEST EFFEKTIVA I HELA VÄRLDEN. DU FÅR VÄL TVÄTTA LITE OFTARE ÄN HEMMA, DET TROR JAG NOG ATT DU SKA KLARA AV!

Det blir alldeles tyst i rummet. Amerikanskan stirrar stint ner i bordet.

Heja,heja, tänker jag, och kan inte låta bli att le.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: