Vi avnjuter en solig fikastund i lilla trädgården, maken, åttaåringen och jag.
Av någon anledning kommer samtalet in på vad maken och jag gjorde på somrarna när vi var barn. Tja, det blev ju utflykter, kanske tivolibesök, bad, någon utlandsresa och så besök hos släktingar.
Maken avslöjar för vår dotter att de där släktbesöken inte alltid var så hejdlöst roliga. Ville det sig illa hamnade man ju någonstans där det inte fanns några andra barn, och då fick man sysselsätta sig själv. Ibland kunde det bli lite småtrist.
”Och dom vuxna, dom satt väl och pratade mest hela tiden”, säger dottern.
Maken tillstår att så var fallet.
”Det verkar som om vuxna tycker mycket om att sitta och prata”, fortsätter dottern. ”Det gör ju ni också, med era kompisar. Vad pratade vuxna med varandra om på de där kalasen, förresten?”
”Åh, man pratade nog mest om släkten. Om vem som gift sig och vem som fått barn och vem som flyttat och sånt”, säger maken.
”Men då är det ju lite annorlunda med er och era kompisar nu”, analyserar dottern. ”För ni pratar ju mest om ekonomi och strategi. Och business.”
Maken och jag tittar på varandra och har svårt att hålla oss för skratt. ”Ekonomi och strategi. Och business”. Jo jag tackar! Man skulle tro att vi var styrelseordförande i varsitt Fortune Global 500-företag…ja..jo…man ska kanske sikta mot stjärnorna?
Vi ger åtminstone, helt uppenbart, ett väldigt proffsigt intryck. Åtminstone ur en åttaårings perspektiv.
Annieverse 
Kommentera