Arkiv | juni, 2007

Kroppsmissnöje

14 Jun

Jag är väldigt missnöjd med min kropp för tillfället. Nej, det är inte bikinihysteri inför Beach 2007 jag snackar om…

Efter att äntligen ha sluppit det värsta axelontet (hurra, efter ett halvårs irriterande värk) så går jag och sträcker mig i en höftmuskel. Som resultat därav kan jag knappast gå uppför en trappa. En variant är ju att krypa upp för trappan på alla fyra, men det lär bli lite smutsigt när det gäller offentliga miljöer, så nu har jag kommit på att jag kan vinkla foten inåt, så gör det inte så förbannat ont.

Den här gången har jag inte gått iväg till doktorn med kanylerna. Hur söt han än är på sitt spensliga, närsynta och smånördiga sätt så känner jag att jag har fått så det räcker av ”dry needling” för ett tag framöver.

Istället har jag gått till kiropraktorn, en jovialisk koreansk kille som pratar perfekt engelska (tror han är uppväxt i Australien) och som säger ”no worries” hela tiden. Han har masserat och knådat och haft sig, så nu har jag jätteintressanta blåtiror i alla möjliga färgskiftningar över låret.

Hoppas det hjälper.

I vilket fall som helst inser jag att här har vi ännu en sak som jag kommer att sakna alldeles förbannat när vi lämnar landet i nästa vecka: lyxen att ringa doktorn på morgonen och få tid samma dag. Och då snackar vi tid till specialistläkare.

I övrigt är det min födelsedag idag. Grattis till mig själv!

Nedsläckning pågår

14 Jun

Detta är ett av de sista inläggen (kanske det sista?) jag skriver på ett tag.

I morgon kapas nämligen vår Internetförbindelse. Samt telefonförbindelse. Dessutom blir vi av med kabelteven.

Det gör mig inte så mycket. I morgon kväll (koreansk tid) sticker vi nämligen på en liten weekendtripp, till Koreas östkust, med några goda vänner.

Vi återvänder söndag kväll, och måndag morgon dyker flyttfirman upp för att packa ihop vårt bolag. De sista två nätterna i Korea tillbringar vi på ett av Seouls bättre hotell (courtesy of my husband’s company, som tur är).

Kanske jag har möjlighet och tid att skriva något från hotellet.

I annat fall kan ni lita på att jag kommer att drabba er med fler Korearelaterade inlägg framöver, även när jag är i Sverige. Jag har varken brist på inspiration eller bilder 😉

Ha det gott tills vi hörs igen!

Cool and cute

12 Jun

Jag fotograferar väldigt mycket för tillfället. Insa-dong, där gårdagens bilder togs, är en utmärkt plats att fotografera människor på. Det är en lång gata fylld med konstgallerier, souvenir- och konsthantverksbutiker. Alltid mycket folk i rörelse här.

Tjejen på den första bilden är urtypen för hur en supercool koreansk tjej ska se ut sommaren 2007 (givetvis med mobilen i högsta hugg).

Lille killen på den andra bilden är söt i största allmänhet.

Ditt problem är bara mitt problem

11 Jun

När jag nu ändå är igång på knopp- och kroppstemat måste jag få berätta om min visit hos optikern för någon dag sedan.

Ett optikerbesök har nämligen stått på min lista med saker som jag måste hinna med innan vi lämnar Korea. Om man behöver glasögon är det nämligen en god idé att köpa dem här i och med att priserna är mycket lägre än i Sverige.

Jag bär inga glasögon, men tänkte att nu ska jag göra en synundersökning, det kan ju hända att det faktiskt är dags för mig att förstärka synen.

Så jag gick till den trevlige kille som försett min dotter med glasögon. Han som en gång i tiden, på tal om ingenting alls, gav mig en diskret vink om att man inte bör välja något annat än en koreansktillverkad tv-apparat till sitt hem.

När synundersökningen är vederbörligen genomförd rynkar han pannan och hytter lite med pekfingret mot mig. Och säger:

”Only one problem with your eyes”.

Där ser man, och vad kan det vara, tänker jag.

”Your problem his that your eyesight is too good. Excellent. So that means that I have a problem. Because I can’t sell you any glasses.”

Åhå. Too good eyesight. Jamen det kan jag väl försöka leva med. Faktum är att jag genast känner mig lite fånigt stolt.

Lite synd är det ju att han inte kan tjäna några pengar på mig. Å andra sidan var min man hos honom för en tid sedan, och han behövde minsann läsglasögon. Så han har åtminstone tjänat pengar på två tredjedelar av vår familj. Alltid något.

Kramkramkramkram

11 Jun

Men det här var väl lite småtrevligt! Stafettkramar på löpande band! Aktiviteten var verkligen populär, kreti kramade pleti och ingen fick stå länge med skylten och vänta på att någon annan skulle våga sig fram…

Bilderna tog jag i Insa-dong, Seoul, igår, söndagen den 10 juni 2007.

The updejt

8 Jun

Jahaja. Än lever UFOt.

Det var inte riktigt lika plågsamt hos doktorn den här gången. Men förra gången stack han ju kanylen i två muskler (det kan ha varit tre…jag var lite lummig..). Nu fokuserade han på en, den som fortfarande gör ont i vissa lägen.

Muskeln i fråga hoppade hit och dit när den träffades av nålen, det gjorde både ont och var allmänt läbbigt. När doktorn var klar satt jag och väntade på att jag skulle bli svimfärdig, som förra gången, men si det slapp jag. Det tar sig minsann för the Swedish Viking-amazonkvinna!

”And now you go to physiotherapy today, sa doktorn bestämt. Sen klappade han mig på axeln (den som jag inte har ont i), bugade lätt och vinkade av mig på sedvanligt manér.

På fysioterapin möttes jag av dom pigga, vinkande fysioterapeuterna som raskt tryckte ner mig på en ledig brits och bäddade in rygg och axel i värmedynor. Det var alldeles ljuvligt skönt, och jag var på väg och somna flera gånger, men hindrades av att fysioterapeuterna drog undan förhänget cirka varannan minut och glatt frågade ”You ok?”.

Efter 20 minuter kom en av dem och applicerade några lustiga sugkoppar på min axel. Det fick mig att tänka på blodiglar. Varpå jag blev hysteriskt fnissig och tänkte att ja här kör de med innovativa behandlingsmetoder, minsann.

Men sugkopparna var kopplade till en TENS-maskin (transkutan nervstimulering). TENS är ett sätt att lindra smärta via svag ström som förstärker kroppens egna smärtlindringssystem.

Och efter detta var det dags för behandling med infrarött ljus. Och som traditionen bjuder lite ofrivillig kissåbajshumor:
”And now Annie, please shit”.
”Nej tack så väldigt mycket, men jag gick faktiskt på toa innan jag gick hemifrån.”

Egentligen borde jag väl gått hem och vilat efter detta, men ibland (väldigt ofta) vet inte UFOt sitt eget bästa, så jag åkte ut på stan och fotograferade istället. Det är ju inte många dagar kvar nu, och jag vill ha med mig så många spännande, fina och roliga bilder som möjligt…

Ska faktiskt lägga mig på sängen en stund nu. Har precis serverat dottern lite mellanmål, och dragit dagens lustiga skit-historia för henne. Efter att ha vrålgarvat i flera minuter sa hon ”nu får du inte vara rolig mer mamma, för jag har så ont i skrattmusklerna!”

I det här huset ska vi inte ha mer muskelvärk än nödvändigt anser jag, så nu drar jag mig tillbaka en stund…

Igår tog jag mig i kragen…

7 Jun

…och ringde sjukhuset. Duktigt UFO.

Om två timmar lite drygt sitter jag hos farbror doktorn igen.

Skulle det bli lika äckligt som förra gången kan jag i alla fall gå hem och vila och tycka synd om mig hela dagen, och är (förhoppningsvis) i fin form när det är dags att hämta dottern från skolbussen.

Uppdatering lär följa…

More shopping – ‘til WE are dropping

6 Jun

[rockyou id=72046897&w=426&h=319]Min dotter har önskat sig att få handla upp de veckopengar hon har sparat här i Korea. Så eftersom det var helgdag hära idag – precis som i Sverige – begav vi oss till stormarknaden Lotte Mart. (Koreanska helgdagar innebär inte med automatik att affärerna är stängda). Barnet önskade köpa dagböcker, pennor, suddisar och sånt.

Vi vimsade runt på Lotte Mart i någon timme. Dottern valde att dväljas länge vid pappersavdelningen, och minst lika länge vid den väldigt rosa avdelningen för tjejleksaker (gissa vilken färg avdelningen för killeksaker har?!?). Hon hade grav beslutsångest, för att uttrycka det milt, och fick en konkret och ytterst lärorik upplevelse att ibland räcker inte ens pengar till ALLT man vill ha. Samt att mamma som vanligt är hård och bestämd och inte sponsrar med mer än högst tre kronor.

Själv föll jag till föga och införskaffade den fina skylten ”Authorized persons only”, som jag babblat om i ett inlägg nedan.

Efter detta stärkte vi oss med lunch på McDonalds i bottenplan. Vägg i vägg med McDonalds ligger Lotteria; den koreanska varianten av ett burgarpalats. De är till förväxling lika, åtminstone när det gäller skyltdesign, inredning och priser. Men Lotteria kör med en del hamburgervarianter som jag för mitt liv inte kan lära mig att älska. Till exempel den med bulgogisås (sötaktig koreansk marinad) eller den med superduperjätteräkor (halvt om halvt skalade) on top. Eller glassen med topping gjord på röda bönor. Sorry Korea, jag säger tack men nej tack.

Våga och vinn

5 Jun

För er kära läsare som följt mina öden och äventyr i den koreanska sjukvården, med anledning av långvariga smärtor i ena axeln, följer nu en liten uppdatering.

Det har blivit MYCKET bättre sen doktorn stack stora stygga nålen i de två axelmusklerna och ”rotade runt”. Den ena muskeln är nu helt besvärsfri.

Eftersom jag är en nyfiken själ har jag sökt en del på Internet för att få information om behandlingsmetoden i fråga. Och det visar sig att den inte bara appliceras här i Asien utan även i diverse västländer. På engelska kallas den ”dry needling”, eftersom man använder en kanyl som är ”torr”, det vill säga ingen vätska injiceras. Denna behandling baserar sig på kunskaper från västerländsk skolmedicins anatomiska och neurofysiologiska principer. Ska inte förväxlas med akupunktur. Metoden kan användas för muskelspasmer som inte svarar på annan behandling.

Så nu vet ni det.

Grejen är att jag fortfarande känner lite smärta och motstånd i den andra muskeln, när jag har armen i vissa lägen/positioner. Vilket föranleder mig att resonera med mig själv…

…ska jag ta mig i kragen, ringa till sjukhuset och beställa tid hos doktorn igen för en behandling till?

Jag hyser gott hopp om att det kan hjälpa. Med tanke på att musklerna i fråga inte svarade på annan behandling (massage, antiinflammatoriska samt muskelavslappnande mediciner) än denna.

Samtidigt tar det ju lite emot att underkasta sig en behandling som är REJÄLT smärtsam, gör en kräkfärdig och innebär risk för avsvimning.

Näääää. Jag får ta mig i kragen. Och riskera att jag kräks och svimmar av. It is for the greater good. Våga och vinn, so to speak. Det vore ju så superskönt att inte ha det minsta ont i axeln.

Skärp dig UFOt. Leta fram telefonnumret till sjukhuset.

I’m shopping ‘til I’m dropping (nästan)

4 Jun

Jag har gjort en shoppinglista över saker jag vill köpa med mig från Korea. På lediga stunder ägnar jag mig åt att bocka av grejer. Men det riktigt märkliga är att det hela tiden tillkommer saker på listan. Den blir bara längre och lääääääängre…

Dessutom: när man är ute och handlar råkar man dessvärre ofta se saker som inte alls står på listan men som man inser att man definitivt inte kan leva utan. När jag var en sväng på stormarknaden idag hittade jag till exempel små trevliga skyltar som man kan sätta upp därhemma. Ni vet såna där skyltar man ser här och var, ute på stan, i affärer, på bussar, tåg, kontor etc. Med texter som ”Rökning förbjudet” eller ”WC” eller ”Tillträde förbjudet”. Och med små ikoner på.

Så jag inhandlade diverse skyltar med både engelsk och koreansk text: två ”Bathroom”-skyltar (med en gubb- och en tantfigur), en ”No Smoking” och två där det rätt och slätt står ”Door” på.

Grunnar på om jag även borde ha köpt skylten med texten ”Autorized personnel only”. Den kanske dottern skulle vilja ha på dörren till sitt rum? Och jag skulle kunna sätte en på dörren till mitt arbetsrum…

Hmmmm. Jag hinner nog till stormarknaden en gång till. Hoppas jag.

%d bloggare gillar detta: