Arkiv | mars, 2006

Jordgubbssäsongen snart över

8 Mar

Jaha, i takt med att vårlökarna börjar kika upp så smått går jordgubbssäsongen mot sitt slut…Jodå. I Kora äter man jordgubbar mitt i smällkalla vintern. Inte under sommaren. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning. Men koreanerna odlar sina jordgubbar under vinterhalvåret; i drivhus (koreaner är överhuvudtaget jätteförtjusta i drivhusodling). Så i slutet av november börjar de röda gubbsen dyka upp i affärerna. Sen kan man smaska på dem fram tills mars. Efter detta är de puts väck från fruktdiskarna.

De gubbar som säljs nu, i slutet av säsongen, är definitivt mindre än de giganter som dyker upp i november. Men jag tycker de små är mycket godare och smakrikare.

Bäst att pysa ner till affären och köpa en låda. Man vet inte om de är kvar i morgon…

Äntligen vårkänslor!

7 Mar

Herreduminskapare! Det finns hopp om våren!De senaste dagarna har det varit cirka 10 plusgrader här i Seoul, vilket fört med sig att jag drabbats av vårkänslor och ägnat mig åt trädgårdsförsköning. Det vill säga bortrensning av alla triljoner trista, bruna höstlöv som behagar skräpa omkring i våra rabatter. Och….vet ni vad jag sett under lövhögarna? Jo, små tulpanblad!

Tjohoooo!!!

”Tenrikjååå?”

4 Mar

Nej vet ni vad. En ynka timme efter att jag skrivit mitt förra inlägg (se ”Kass-öh?” nedan) var det dags igen.Pling-plång på porten. Jag sliter mig från datorn och går och kollar vem tusan det är nu då. Folk brukar inte ringa på oanmälda hos oss mitt på dagen.

I porttelefonens kamera ser jag en förtjusande liten gråhårsman med någon slags banderoll runt ena axeln. Totalt okänd.

Jaja, jag öppnar väl. Herrn i fråga ser definitivt inte heller ut som nån yxmördartyp.

Låser upp och gläntar på dörren. Kikar ut. Den prydlige lille mannen kikar in.

”Oh!” säger han förvånat och fnissar förläget.

Tell me about it, herrn lille. Du hade inte förväntat dig att det var nån utlänning som skulle öppna.

”Tenrikjåå!”, säger han och fnissar igen, fast lite förhoppningsfullt den här gången.

Tenrikjåå? Vad sjutton kan DET betyda nu då? Jag grunnar över om även detta kan vara engelska med charmerande koreansk brytning. Kan det vara nåt med ten – tio?

Nä. Jag kommer inte på ett skit. Säger ”sorry” och skakar beklagande på huvudet.

Farbrorn upprepar ”tenrikjåå” några gånger. Jag framhärdar med ”sorry” och beklagande huvudskakningar. Grunnar lite på vad hans banderoll ska betyda. Är han utsänd från något politiskt parti? Är det val snart? Jamen då är han ute i ogjort väder, jag får inte rösta i Korea. Konstigt att han framhärdar.

Just när jag funderar på att varligt ta lille farbrorn under armen och leda ut honom på gatan – det här leder uppenbarligen ingenstans – lyser han upp och säger ”Ah! Sorry! Wait-wait, English paper!”

Och sen rotar han i sin portfölj. Vaskar fram en broschyr och ger mig. Sen säger han ”good-bye, good-bye”, vinkar glatt och knallar iväg.

Jag stänger dörren. Kollar i broschyren. Rubriken är ”Tenrikyo – Teachings of Divine Truth”. Tydligtvis något religiöst samfund, grundat i Japan 1838. Handlar om att God the Parent vill att vi ska leva a Joyous Life. Jamen det låter väl trevligt.

Hört talas om Tenrikyo, nån? I annat fall kan ni nu anse er som förvarnade. Enligt broschyren satsar samfundet i fråga även på nya utlandsmissioner. Jojo.

Snart kan det vara du som har en liten Tenrikyo-farbror pling-plångandes på din ytterdörr…

”Kass-öhhh?”

2 Mar

Det ringer på porten. Jag går till porttelefonen och kollar (vi har nån avancerad variant med liten kamera, så man kan se vem det är som står där ute och ringer på).Hm. Tant i 60-årsåldern. Ingen jag är bekant med. Tja, jag öppnar väl.

”Anjånghasejå!”, utropar den lilla damen.

”Anjånghasejå!”, hälsar jag tillbaka.

”Kass-ööh”, säger hon, och glider sedan smidigt förbi mig genom porten. Travar målmedvetet ner mot vår källardörr.

Kass-öhh? Jaha? Och vad betyder det, då? Och varför är denna pigga människa på väg mot vår källare? Jag står kvar några stunder som ett fån.

Källardörren är stängd. Damen rycker i handtaget. Jag beslutar mig för att öppna för henne. Risken för att hon tänker yxmörda mig i källaren bedömer jag som tämligen liten. Risken för att hon är en nyfiken granne som beslutat sig för att ta reda på vad di däringa västerlänningarna egentligen har i sin källare är nog betydligt större, men om så är fallet, vassego, be my guest. Jag kan bjuda på kaffe också, om det skulle vara på det sättet.

Jag låser upp.

Damen kikar runt. Och travar målmedvetet fram till…gasmätaren.

Dagens aha-upplevelse infinner sig slutligen. Det var ”gas” hon sa, med koreanskt uttal. Kass-öhh. Naturligtvis! Hon är från gasbolaget. Kunde jag kanske ha gissat mig till. Tja, det var nog bra att jag släppte in henne trots allt.

En helt normal, vardaglig händelse in the life of a UFO, lost in translation in South Korea, liksom.

Personlighetsklyvning till vardags

1 Mar

Ibland gör mitt jobb mig alldeles full i skratt. För att det är så omväxlande, och ibland är kasten från det ena till det andra absurt tvära. Rena helomvändningar!Jag är ju översättare, koncentrerar mig på texter av ”allmänspråklig” karaktär, som jag så vackert och byråkratiskt kallar det. I klartext innebär det att jag inte tar mig an texter som är alldeles för mycket fikonspråk. Inga detaljerade manualer till skördetröskor eller kärnkraftverk, till exempel. Eller snåriga handelsavtal. Eller doktorsavhandlingar i nationalekonomi. Nej-nej-nej, bort-bort-bort. Jag försöker att bara ta mig an texter som jag har någotsånär hum om. En bruksanvisning för en mikrovågsugn är okej, jag vet ju vad en mikrovågsugn är och hur den funkar. Typ.

Denna vecka började jag med att översätta en artikel om män som inte riktigt kan få till det, ja, ni förstår vad jag menar (obs! om ni inte fattat det redan är det här en väldigt osexig blogg, så det blir inga termer eller snaskiga detaljer, pilutta er…). Det var till en patienttidning, så språket var allmänt hållet och därmed okej för mig att ta mig an.

När jag skickat in min översättning rasslade det till i e-postlådan igen. Jaha, nu var det bara att nollställa hjärnan. Ty det som damp in var en reklamtext för målarfärger. Tjoflöjt. Why not.

Efter en halv dags ledighet är det dags att vara flitig igen, ty det har kommit in ett nytt uppdrag, nämligen delar av en personalhandbok för anställda vid en svensk restaurangkedja. Handlar om vikten av att bemöta sina kunder på ett bra sätt. Häpp. Dags att ställa om, från övertygande reklammakare till pedagogisk personalutbildare.

Om inte annat blir jag väl lite allmänbildad. Eller samlar åtminstone på mig oändliga fragment av värdelöst vetande. Skit samma. Omväxling förnöjer, som sagt!

Och till slut: Tack Ia, som inspirerade mig till att skriva ett inlägg om mitt jobb 😉

Stamcellsskandalen når Sverige

1 Mar

Nu figurerar till och med Nobelpriskommittén i turerna kring Sydkoreas före detta nationalhjälte och superstar inom stamcellsforskningen, Hwang Woo-Suk, som jag skrivit om tidigare.En granskningspanel vid Seoul National University kom i december fram till att Hwang medvetet manipulerat sina forskningsresultat. Han har tidigare hävdat att han klonat elva stamcellslinjer från patienter – enligt granskningspanelen har dock ingen av dem existerat. Hwang har lämnat sin professur vid Seoul National University. Åklagare ska utreda huruvida han har begått lagbrott genom att betala kvinnor som donerat ägg till hans forskning. Till råga på allt anklagas han också för förskingring av forskningsanslag. Det här skulle man kunna göra en riktigt spännande tevesåpa av.

Nu har skandalen på sätt och vis nått Sverige. I dagens Korea Times berättar man att GNP, det stora oppositionspartiet här i Sydkorea, anklagar Oh Myung, minister för teknologi och vetenskap, för att ha lobbat för att ge Hwang Nobelpriset.
Anklagelserna grundar sig tydligtvis i ett avtal om samarbete mellan Seoul National University och Karolinska Institutet (KI). Professor Jan Carlstedt-Duke vid KI säger till Korea Times att anklagelserna är rena nyset. Minister Oh har inga som helst möjligheter att påverka vem som tilldelas ett Nobelpris.

Jaja, så fick Sverige vara med på ett hörn i den sydkoreanska dagspressen idag, i alla fall…

%d bloggare gillar detta: