Arkiv | februari, 2006

GI är nog inget för Korea

11 Feb

Under drygt en månad har jag satsat på att äta mat med lågt GI, och trivs jättebra med det. Har aldrig varit särskilt förtjust i potatis, pasta och ris, däremot i kött, fisk och fågel, så GI-tänket passar mig perfekt. Sötsuget har försvunnit, jag har slutat slarva med maten, jag får äta mig mätt och midjemåttet har minskat – hurra!Tyvärr har inte Korea samma lättåtkomliga utbud av livsmedel med lågt GI som man hittar i Sverige. Fullkornspasta, bulgur och parboiled ris kan man till exempel titta i månen efter. Men med lite uppfinningsrikedom, planering och snälla människor som tar med saker från Sverige fixar det sig ändå utan större problem.

Det där med ris är förresten intressant, tycker jag. I Korea äts (liksom i andra asiatiska länder)företrädelsevis vitt, klibbigt ris. Med andra ord den ”värsta” risvarianten ur GI-synpunkt. Och STORA MÄNGDER vitt, klibbigt ris äter man dessutom. Ofta tre gånger om dagen. Men visa mig den korean som enbart livnär sig på klassisk koreansk husmanskost och som är överviktig. Jag tror inte det finns en enda. Visst kan man se överviktiga människor här med – inte minst barn och ungdomar, tyvärr, dessutom blir de allt fler tycker jag – men jag misstänker att där är det McDonalds, godis och för mycket stillasittande som är boven i dramat.
Vanlig koreansk husmanskost innehåller mycket starka kryddor (lär höja fettförbränningen), lite fett och låg mängd socker. Kanske är det därför man inte blir tjock på den. Hmm…undrar vad Ola Lauritzson och Fredrik Paulún skulle säga om den teorin?

Tja, GI-metoden passar mig, men jag tror aldrig att den kommer att slå igenom i Korea ? klibbriset är liksom alldeles för mycket ”nationalklenod” för det…

Världens billigaste hemförsäkring?

10 Feb

Tjohoooo, så kom fakturorna för bil- och hemförsäkringen.Vår bilförsäkring kostar ett antal sköna svenska tusenlappar per år. Inte helt oväntat. (Men då, gott folk, ska ni veta att försäkringsbolaget pröjsar böterna första gången man kör mot rött ljus och blir tagen av polisen…jo, det är faktiskt sant!)

Men hemförsäkringen…gissa vad vi får betala?
40 kronor. För hela året.

Tja, det här säger väl en del om hur försäkringsbolagen bedömer olika typer av risker här i Korea. Strul i trafiken – vardagsmat. Att någon bryter sig in i ens hem – högoddsare.

Vilken lättnad!

9 Feb

Usch vad jag är slarvig. Eller tankspridd. Borde ha gett mig själv i nyårslöfte att vara mindre slarvig/tankspridd. Jaja, det får väl bli inför 2007, det.
Har gått omkring en hel dag och gruvat mig för att jag tappat bort mitt bankkort. Igår, när jag kom ner till tunnelbanestationen och skulle dra fram det ur plånboken var det inte där. (Här i Seoul kan man beställa bankkort som även går att använda som betalkort i t-banespärrarna, mycket fiffigt). Jag rotade igenom hela plånboken. Och alla fack i väskan. Och alla fickor. Nada.Det blev till att lösa enkel biljett, och det var ju inte i hela världen, men tanken på att eventuellt ha tappat kortet var inte så lustig. Vid hemkomsten rotade jag igenom den andra väskan jag brukar använda, men där låg inget kort. Letade igenom garderob, skrivbord, allt möjligt, men det gav inget. Usch.

Grejen med mig är att jag kan lägga saker VARSOMHELST utan att tänka närmare på det. Nycklarna ovanpå smörpaketet i kylen, javisst, inga problem. Jag tror problemet bottnar i att jag oftast vill vara en riktigt duktig flicka/effektiv kvinna som håller hur många bollar i luften som helst, men jag når liksom inte ända fram. Därav blir det inte sällan nycklar i kylen, osthyvlar ovanpå badrumsskåpet och sånt. Haha, och sen irriterar jag mig som tusan på min sjuåring, som släpper saker överallt (när man letar efter henne är det bara att följa den snitslade banan…) och KAN FÖR MITT LIV INTE BEGRIPA att ungen inte kan vara lite ordentligare. Humhum, lite eftertankens kranka blekhet kanske vore på sin plats?

Min mamma brukar tjata om att när man tappat något ska man alltid tänka tillbaka på sista gången man hade föremålet i fråga i sin hand. Hmmm…det måste ha varit i måndags, då åkte jag ju t-bana. En solig, faktiskt inte så kall dag var det ja…HÄPP!

Eftersom det varit fint väder hade jag inte tagit dunjackan på mig den dagen, utan en tunnare kappa. Kanske kortet kunde ha hamnat i fickan där…?

Öppnade garderoben. Rotade fram kappan. Alldeles rätt! Kortet låg i kappfickan.

Puh! Och tack för hjälpen mamma!

Tempelfrid och kommers

7 Feb

bali2.jpg

Bali tillhör Indonesien, som är ett muslimskt land, men 95 procent av Balis invånare är hinduer. Vart man än åker på ön ser man både små och stora hinduistiska tempel. Det här är ett av de mest berömda – Ulun Danu. Själva huvudtemplet ligger på fast mark, men detta sidotempel ligger ute i en sjö.

Det här är nog en av de finaste och mest exotiska vyerna på Bali tycker jag. Tempelområdet är omgärdat av en vacker, blomstrande park, och allt andas frid. Åtminstone när man någotsånär helskinnad lyckats ta sig förbi de väldigt entusiastiska souvenirförsäljarna vid ingången.

På tal om kommers vill i princip alla på Bali sälja något till dig. Allt från souvenirer till taxiresor. Man går inte många meter utan att bli ”antastad”. Inte särskilt förvånande. Bali lever på turism. Och efter bombattentaten kommer inte lika många turister hit som tidigare. Många känner säkert en viss desperation. Hur ska man få ihop till brödfödan nu då?

Men allt sker med ett stort leende. Som man gör bäst i att återgälda, även om man för sjuttifjärde gången på en dag tackat nej till att köpa saronger, träskulpturer, tavlor eller något annat. Ett vänligt leende och ett vänligt ”no thank you” brukar respekteras.

Vitt, vackert och dämpat

7 Feb

Snösnösnösnösnö, och så lite mera snö, samt en del snö till.
Det har hållit på att snöa i flera timmar. Har alltid tyckt att snöväder lägger en fridfull vit filt över omgivningen, och det stämmer faktiskt också i en storstad som Seoul. Till och med här blir det faktiskt lite tystare. Lite dämpat.Egentligen skulle jag gått en långpromenad nu på morgonen (det är förmiddag här nu, medan det är mitt i natten i Sverige), och sedan åkt ut för att storhandla.

Därav bliver inget i detta väder. Nej, jag vet, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, men intensivt snöande i Seoul är lika med stor risk för trafikkaos samt ytterligt halkiga trottoarer, så jag håller mig inne.

En stilla pyssel- och plockdag får det bli. Kunde ha varit värre.

Märklig dröm

7 Feb

I natt hade jag en kul och knäpp dröm. Maken och jag skulle till vår sommarstuga (vi har ingen sommarstuga in real life). Den låg i ett ganska tättbebyggt område med en massa andra små sommarstugor, typ stugby, mitt i skogen.När vi kommer dit har hela stugområdet försvunnit, infarten leder rakt in till hallen på en jättelik herrgårdsbyggnad. Vi irrar omkring i byggnaden ett tag och hittar plötsligt min pappa, som sitter och läser tidningen på en gustaviansk soffa.

Vi frågar pappa vart vår stuga har tagit vägen.
Pappa tar av sig glasögonen, suckar lite och tittar på oss som vore vi inte riktigt kloka. Sen säger han:
”Jamen stugan har vi ställt upp på vinden. Inte kan den stå utomhus nu, det är ju mitt i vintern!”

Sen kommer plötsligt en av våra svenska vänner här i Seoul med ett stort fat pannkakor som hon smetat ett tjockt lager honung på. Hon säger glatt: ”Ät nu ordentligt, för sen måste vi plantera vårlökar, det är verkligen hög tid!”

Tja, sen vaknade jag.

Nån drömtolkare som vill gripa sig an detta?!?

Paradisiskt

6 Feb

bali1.jpg

Jamen kolla. Terrassrisodlingar på Bali. Hur vackert får det bli?

När jag öppnade resväskan efter vår hemkomst igår steg det upp en doft av kryddor, rökelse och färskt kaffe som vi köpt på en kaffeplantage. Ahhhhh…drömmer mig tillbaka.

Sen grävde jag djupare i väskan. Då steg det upp en doft av fotsvettiga sandaler.

Livet kan inte vara perfekt jämt 😉

5 Feb

Wow, min första bloggutmaning! Tack för den, Multimamman!Jaha, jag ska göra en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter jag har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan.

UFO:ts lista

1. Jag är så lat att jag nästan aldrig orkar fälla ner toalocket efter mig, med följd att både ett och annat som inte bort hamna i toastolen hamnar där – urrrrrk

2. Jag tycker att dillchips och dajm är jättegott ihop

3. Jag gillar att gå på stan med mp3-spelare med bra musik, då fantiserar jag om att jag är med i nån fräck och konstnärlig musikvideo (dock avhåller jag mig från att sjunga till musiken…)

4. Om det står en jättesnygg karl i korvkiosken går jag inte fram och handlar något där, hur hungrig och korvsugen jag än är, jag är en blyg viol som blir kolossalt lätt generad. Letar istället efter en korvkiosk med en sur tant i. Det känns tryggt.

5. Om jag har kjol på mig (speciellt kortare varianter) och är ute någonstans måste jag alltid kolla att jag inte stoppat in baksidan på kjolen i strumpbyxorna av misstag. Alternativt måste jag tvångsmässigt kolla att jag VERKLiGEN kom ihåg att ta på mig kjolen, så att jag inte går omkring i bara strumpbyxor.

Japp, det var det, det!

Fast nu kan jag inte fullfölja resten av utmaningen, som ju består i att utmana fem andra bloggare att göra bort sig på samma sätt. För alla mina favorit-medbloggister ? ja, de flesta bloggare överhuvudtaget ? verkar ju redan ha antagit utmaningen!

Sorrysorrysorry…men om det är någon som läser detta, och som inte blivit utmanad än – känn dig härmed utmanad och uppmanad!

Åter till vardagen

5 Feb

Ni vet hur man kan sitta och drömma sig bort med resekataloger…alla vackra bilder på smaragdgröna hav, rena stränder och vajande palmer. Och så kanske man slår till och beställer en resa. Sätter sig på flyget, kommer dit – och upptäcker att jodå, på sätt och vis liknar det ju bilderna i katalogen. Mer eller mindre i alla fall.Men nu har jag varit på Bali. Och det är banne mig EXAKT LIKA VACKERT som på bilderna. Helt enormt!

Ska ladda upp lite bilder hit snart. När jag tagit mig an smutstvätten, och dammsugit bort sanden ur resväskan.

%d bloggare gillar detta: