Birgit Nilsson, sjuåringen och jag

15 Jan

Jag odlar vidare min förtjusning för svensk teve, häller ut mig i soffan och följer dåsigt dokumentären om Birgit Nilsson.Sjuåringen bestämmer sig för att ackompanjera mig. Sätter sig på soffkanten. Säger efter ett tag:

”Du mamma. Det är lite konstigt med opera. Man hör ju inte vad dom sjunger. Det är så mycket aaaahhhhohhhhahhhhooooo liksom.”

Jo, det kan man ju tycka.

Sjuåringen funderar vidare, suckar lite, lägger ena benet över det andra på ett otroligt världsvant sätt och säger sedan:

”Du mamma. Sån där sång uppskattas nog inte så mycket nuförtiden.”

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: