Lika för alla

9 Dec

Kvaliteten på detta inlägg kan vara jetlag-märkt (två timmars nattsömn), så ni är härmed förvarnade!
Hursomhelst. Väl tillbaka i Seoul kan jag inte låta bli att reflektera över vad jag tycker bäst om i Sverige.
Bland det trevligaste, när jag återvänder till hemlandet, är att höra tilltalet ”du”. Enkelt, praktiskt, demokratiskt. Närbesläktat är att höra alla möjliga människor presentera sig med förnamnet. Som piloten gjorde när vi flög inrikes i somras. Så hemtrevligt och tryggt, på något sätt.Duandet, och förnamnspresentationer, ger mig en (naiv?) föreställning om att Sverige i grund och botten är ett land där människors värde inte baseras på vilken position de har i samhället, hur gamla de är, vilken familj de kommer ifrån – etcetera. När piloten presenterar sig som ”Stefan” innebär detta att han likställer alla sina passagerare – den familjära presentationen går ju presumtivt ut till samhällets alla skikt: bland resenärerna kan finnas allt från arbetslösa, läkare, företagsledare och dagbarnvårdare.

När man bor i ett land där tilltal och bemötande av andra människor sker enligt betydligt mer hierarkiska principer känns detta rätt så befriande. Jo, jag är glad över att vara svensk.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: