Arkiv | november, 2005

Multikulti-höst

13 Nov

Har jag redan berättar att det numera går att köpa pepparkakor i Seoul? Jodå, otroligt nog. I inte bara en, utan två, livsmedelsaffärer nära mig. Äkta Mor Annas!!Alltså, denna höst har tillvaron fått en ny multikulturell dimension för mig:
Jag sitter i soffan, äter Mor Annas pepparkakor och ser hur de höstgula, skira löven på gingkoträdet utanför sakta singlar ner.

Vackert…ännu

11 Nov

secretgarden3.jpg

Helt fantastiskt…snart mitten av november och det räcker fortfarande med en kofta när man går ut om dagarna här i Seoul.

Den koreanska hösten är så vacker. Träden så enormt färggranna. Här är en bild från Changdeok-palatsets trädgård.

Jag njuter för fullt. Ty snart kommer vintern, och den är dessvärre vare sig mild eller vacker; snarare smutsgrå och iskall.

Men den dagen den sorgen!

Telefonterror snart ett minne blott?

9 Nov

Telefonförsäljning – finns det nån enda konsument som gillar denna typ av marknadsföring? Fy tusan, jag tycker de inkräktat på mitt privatliv, tar upp min tid, tvingar mig tänka på saker som jag inte själv valt att tänka på just då.
Jag gissar att det är många, många som tänker som jag – och undrar varför så många företag ändå fortsätter med telefonförsäljning? Kan det inbringa så stora summor? Kanske folk köper saker i desperation, för att äntligen få slut på det ovälkomna telefonsamtalet?Ja, jag slipper ju äntligen sånt, här i Korea. Visst finns det telefonsäljare här med. Men de lägger så snällt på när jag säger ”sorry, can you speak English?”. Och om de faktiskt KAN engelska säger jag ”sorry, English no good, please speak Swedish? SWEDISH?!?”
Hehehe…

Hursomhelst, här är en bra länk för er som vill mota Olle i grind. Det gäller att gå till angrepp med samma vapen som ”motståndaren”….läs och lär av detta ”motmanuskript”!

http://www.xs4all.nl/~egbg/motmanuskript.html

Märkligt sammanträffande

9 Nov

…och så en kul grej som hände när jag var hos doktorn igår:Bäst jag ligger där och blir utkavlad på den elektriska massagebänken ser jag i ögonvrån en blond tjej komma in på mottagningen.

”Nämen vad gör DU här?” får jag ur mig på ren svenska. Det är nämligen en av de andra svenska tjejerna här i stan som tassat in.

”Men hej!” säger hon förvånat när hon får syn på mig. ”Ja, jag fick ryggskott i förra veckan. Du då?”
”Vet inte. Ont i ryggen. Det bara small till. Kanske det är ryggskott?”

Så ligger vi där på varsin bänk och blir elektriskt utkavlade. Fnissar lite. Vilket sammanträffande! Två svenskor i Seoul, på samma ryggmottagning, vid exakt samma tidpunkt. Hur stor är sannolikheten?

Men så blir det ofta här. De flesta svenskar i Seoul bor i ungefär samma område (i likhet med många andra västerlänningar). Ska man ner på affärsgatan för att handla en dag är det rätt ovanligt att man INTE springer på nån annan svensk.
Och eftersom det är relativt få svenskar i Seoul känner naturligtvis alla varandra. Som en liten, gammeldags svensk bondbygemenskap kanske, där alla vet det mesta om varann…fast så långt från Sverige, i en främmande, enorm 12-miljonersstad.

Lite komiskt är det allt.

Knådad och klämd

8 Nov

Då har jag varit hos farbror doktorn, då. Ja, farbror och farbror, han är nog yngre än jag faktiskt.Nåväl. Han förhörde sig om var jag hade ont, hur ont jag hade och hur länge det hållit på. Samt om jag hade haft ryggproblem tidigare. Sen fotograferade han mig framifrån och profil, matade in digitalbilden i datorn och ut kom en massa intressant information med bilder och diagram och pilar och procentangivelser hit och dit, balanspunkter och en massa annat.

”Din hållning är inget vidare”, sa han. Nä, det måste jag medge att den inte är, det framgår med all önskvärd tydlighet av bilderna. Ryggraden sneddar av till vänster längst ner och jag lutar huvudet för långt framåt, kroppens balanspunkt ligger för långt framåt och snett till vänster. Hej och hå.

”Men din hållning kan du förbättra med ändamålsenlig och säker träning. Fast inget sånt förrän det onda gått över”, sa doktorn.

Sen la han mig på någon slags elektrisk massagebädd, det kändes som piggiga brödkavlar knådade genom ryggen. Inte helt fel när man kommit över första chocken, faktiskt.
Efter detta klämde han och vred på mig, sånt som jag förmodar kiropraktorer gör.
Därefter gav han mig ett stretchingprogram att utföra två gånger dagligen. Samt en ny besökstid, så om två dagar ska jag dit igen.

Gick hem med betydligt lättare steg. Var så glad över att ha gjort något VETTIGT för mig själv! Samtidigt som det känns lite förbjudet…ja skratta ni bara, men ibland tänker jag ungefär så här ”men varför ska jag som har möjlighet att tänka på mig själv göra det, med tanke på att det finns så många här i världen som inte har den möjligheten, det är ju jätteorättvist och hemskt egoistiskt av mig”.

Därtill kommer att jag har en mamma som genomlevt krig, flykt, elände och (på senare tid) även allvarlig sjukdom med devisen ”det är bara att ta sig igenom”. Hon går genom väggar, det finns liksom inga alternativ.
Så varför skulle jag vara sämre?

Å andra sidan…har hon på senare år kommit till insikt om att man dessvärre inte kan ta sig igenom vare sig stroke eller cancer på ren vilja.
Så varför skulle jag vara sämre…?

Vett och ovett

8 Nov

Nu har jag – för en gångs skull – gjort något VETTIGT för mig själv. Hoppas jag i alla fall.Det är inte så att jag aldrig gör något ALLS för mig själv. Absolut inte. Men frågan är om det jag gör för mig själv är så himla vettigt. Nja, knappast. Att unna sig en påse godis är ju inte höjden av vettighet, direkt. Att unna sig en timmes slötittande på teve…nja, knappast det heller.

De vettiga saker jag skulle kunna göra för mig själv – som att börja träna igen, unna mig att inhandla och laga ”bättre” mat, för att bara ta några exempel – kommer bara till projektstadiet av någon anledning. Jag urskuldar mig jämt med att jag inte har tid, det är så mycket annat som är viktigare som kommer emellan. Som att hjälpa dottern med läxan. Eller sitta och chatta med någon kompis som är ledsen och behöver lite peppning. Eller ringa mamma. Eller ta mig an ett jobbuppdrag som jag egentligen inte har tid med, men det är ju kris hos kunden så man får kanske ställa upp ändå…etcetera.
”Duktig flicka” är my middle name, typ.

På det här sättet slipper jag att göra det jag borde göra för mig själv, samtidigt som jag faktiskt gör viktiga och vettiga saker, och därmed slipper jag ha dåligt samvete.
Smart, eller hur? Ja, här ser ni en som inte är född i farstun inte, hehe..

Men nu har jag som sagt gjort något som jag faktiskt tror kan vara vettigt för MIG SJÄLV. Jag har beställt tid hos en ryggspecialist som har kiropraktor, sjukgymnast- och massagemottagning, pilates och hela baletten. Ska dit senare idag.
Hoppas det blir bra.

Ryggont igen

7 Nov

Ajajaj. Nu är det dags igen.För två år sedan, lagom till juletid, fick jag diskbråck. Det var alls ingen angenäm upplevelse. Det gjorde ungefär så ont det kan göra utan att man tuppar av. Men jag slapp operation, och kurerade mig rätt bra.

Fast jag har nog en känslig rygg. Inbillar mig att den har blivit känsligare dessutom, efter diskbråcket. Rätt som det är ”smäller det till” i ryggen, av någon rörelse som kroppen tydligtvis inte tyckt om alls. Fast jag försöker vara så ergonomisk som jag bara kan. Som i morse, då tandkrämstuben trillade ner på golvet och jag böjde mig ner – böjde på knäna som sig bör – för att ta upp den. Då small det till igen. Ajaj.

Nu kommer jag att ha ont i ryggen i en vecka ungefär, för så brukar det bli. Ryggont är opraktiskt!! Dessutom ser det inte klokt ut när jag hasar mig fram med böjd rygg, likt en gammal, gammal ledbruten gumma. Men det gör faktiskt ont att försöka räta upp sig, och värktabletter hjälper inte.

Ja, jag vet att jag förmodligen borde ”göra något” åt detta. Men vad? Dessutom är jag ju en sån där käck och foträt människa som lever enligt devisen ”riktiga kvinnor sjåpar sig inte” och hoppas att eländet ska gå över av sig självt.

Hur är det egentligen, ska man vila ryggen när man har ont eller ska man vara i rörelse så mycket som möjligt så att den inte stelnar till? Med andra ord: ska jag ligga i soffan, kolla på Oprah och tycka synd om mig själv eller ska jag bita ihop och ge mig ut och vandra i det vackra höstvädret?

Tyskens makalösa hög

5 Nov

När höstmörkret sänker sig är det inte helt fel att pigga upp tillvaron med nya kläder. Bättre att gå på höstpromenad i en ny, varm och snygg ylletröja än att sitta hemma i mörkret och deppa i en gammal trasa. Typ.Inte så långt från där jag bor finns en marknad där det säljs kläder i de flesta storlekar och för de flesta smaker. En av de intressantaste bodarna där tillhör Tysken. Eller Kinesen, som han även kallas. För all del, man kan kalla honom Svensken också. Han förmår nämligen konversera på rätt många språk, åtminstone några ord, för att glädja kundkretsen.”Tack så mycket, mycket bra, fina priser”, hojtar han med sin basker glatt på svaj när han ser att min kompis ? en av hans stammisar ? är i antågande.

Och så hans lilla bod, då. Den är makalös. Utanför hänger allt från balklänningar till koftor, kostymer och dunjackor. Här börjar man kolla igenom utbudet. Hittar man inget kan man därefter stiga in i det minimala bodsutrymmet. Längs väggarna, högt upp nära taket, hänger än mer klänningar, kappor och jackor. Vill man kolla på nåt får man be Tysken plocka ner det med hjälp av en för ändamålet avsedd lång pinne.

Och så själva golvytan därinne. Den består till cirka 80 procent av en enorm HÖG, åtminstone två meter hög (hahaha). Och HÖGEN består, inte helt oväntat, av ännu mer kläder. Alla möjliga sorters. Huller om buller. Man får helt enkelt ta tag i nåt som ser intressant ut, en jackärm eller så, och dra i den och se vad som kommer fram.

Det är inte vad för skit som helst som Tysken säljer. En hel del av utbudet är internationellt kända designermärken som tillverkats i Korea eller Kina och som Tysken på något sätt lyckats lägga vantarna på. Andrasortering, överskott eller sånt. Här kan man verkligen fynda, om man bara har gott om tid på sig, tar ett djupt andetag och förmår stå på huvudet rakt in i HÖGEN.

Denna gång hade kompisen och jag fått syn på en oerhört fräck svart långkofta med beige broderier och päls längs hals- och ärmringning. Det fanns två exemplar av den, en till henne och en till mig, perfekt tillfälle för att pruta ner priset lite, det borde ju gå…två koftor är väl ändå lika med mängdrabatt?
Icke sa nicke.
”Discount? Nononono!”, säger Tysken och gestikulerar vilt. ”You from Scandinavia! Rich country! A lot of oil, ooooooooooh yes, I know Scandinavia, see? But look at poor Korea ? no oil, no natural resources. Pooooooooor Korea! No discount!”

Tyskens argument är så spontancharmigt att kompisen och jag inte förmår påpeka att det inte är vi svenskar som är en rik oljenation, det är våra grannar norrmännen.

Nåväl. Kompisen och jag kollar runt lite till i HÖGEN och beger oss sedan därifrån. Fast först försöker kompisen ännu en gång pruta lite med ”mängdrabatt” som främsta argument.

Det är kört. Stenkört. Nåväl. Som kompensation och avskedshälsning får vi oss en släng av Tyskens poetiska ådra:
”You think about it and come back another time! Time, time, time…what is time, well, time is moneymoneymoney, time is everything, but money is nothing, always remember…”

”But no discount”, tillägger han. För säkerhets skull.

Ode till pulversåsernas lov

3 Nov

Fattar ni hur bra ni har det hemma i Sverige? Skulle inte tro det. Jag säger bara en sak:Pulversåser.

Bearnaise. Café de Paris. Hollandaise. Choronsås.

Är det något som aldrig, ALDRIG NÅGONSIN får felas i resväskan när jag återvänder till Korea från Sverige så är det pulversåser. Varpå det haglar ironiska kommentarer ur karln jag är gift med, som att vi nu måste be hyresvärden bygga om köket, utvidga det så att vi får plats med x antal nya köksskåp som jag kan fylla med alla miljarder pulversåser jag släpar hit. Slår vad om att han har haft någon mardröm om att en dag komma hem, öppna ytterdörren och bli nersmockad av ett berg med pulversåsförpackningar som vildsint väller ut ur huset.

Ikväll testade jag nån ny variant av kall sås, man blandar pulvret med gräddfil eller crème fraiche; Lemon and dill hette den visst. I egenskap av språkfascist frågar jag mig i och för sig varför den inte kunde heta Citron och dill. (Å andra sidan är väl jag inte den bäste att utöva kritik, så mycket engelska ord jag understundom blandar in i mina blogginlägg, sade hon, ödmjukt självrannsakandes.) Men god var den till laxfilén.

Nä, jag vet. Pulversåser är vare sig höjden av kulinarisk idérikedom eller finess. Men så underbart enkelt och snabbt ibland. Och lite exotiskt festligt blir det allt, här på andra sidan jorden, där vardagskryddan nummer ett heter chilipeppar och Blå Band och Knorr är tämligen okända storheter..

Filmjölk på andra sidan jorden

2 Nov

HA! Visste ni att man kan göra filmjölk själv? Jaså, det visst ni…jamen ursäkta då att jag upptar er dyrbara tid med sånt här. Eller var det nån som ändå inte visste? Oh, så trevligt, då ska jag förklara hur man gör:Man hettar upp en liter mjölk ungefär. Till kokpunkten nästan. Fast man måste dra kastrullen från spisen innan mjölken börjar koka.
Sen får den svalna. När mjölken är fingervarm häller man i cirka en deciliter filmjölk (ja jag är ledsen, men helt utan filmjölk går det inte).
Blandningen får stå i rumstemperatur ett dygn cirka och gosa till sig. Voila, det har blivit filmjölk!

Ungefär så här gjorde folk förr i tiden, innan man kunde köpa filmjölk i affärerna. Då kallades det ibland långmjölk, eller tjockmjölk

Men jag vet, i dagens Sverige är det väl alls ingen poäng att pyssla med sånt här. Men för mig gott folk…som ni säkert kan gissa er till är ”filmjölk” ett totalt okänt begrepp i Korea. Yoghurt finns här. Speciellt drickyoghurt. Det bälgar koreanerna med glädje i sig varje dag. Good for health, you know.

Så när vi återvände från Sverige till Seoul i somras hade jag självklart med mig en liter filmjölk i bagaget. Blev alldeles tårögd när jag gjorde som man borde enligt receptet ovan och fick till det perfekt. Filmjölk är ju ändå…tja, filmjölk, liksom. Något speciellt för en svensk.

Funderar på om man inte skulle kunna lansera filmjölk här i Korea. Har försökt förklara för en koreansk kompis vad det är: ”it is kind of like kimchi, but without the kimchi, if you know what I mean?!?”. Humhum. Jamen så kan man väl ändå säga, det är ju syrat av nyttiga bakterier å sånt. Typ som kimchi. Kunde väl slå an här med? Åtminstone hos den unga generationen koreaner som tänker lite wild and crazy och gillar att testa nya saker, speciellt sånt som marknadsförs med slagord som ”good for health” och ”wellness”.

Kanske ska göra ett storkok, åka till någon lämplig matmarknad, knö in mig bland kimchi- och ginsengtanterna, vifta med svenska flaggan och pröva min lycka?!?

%d bloggare gillar detta: