Tyskens makalösa hög

När höstmörkret sänker sig är det inte helt fel att pigga upp tillvaron med nya kläder. Bättre att gå på höstpromenad i en ny, varm och snygg ylletröja än att sitta hemma i mörkret och deppa i en gammal trasa. Typ.Inte så långt från där jag bor finns en marknad där det säljs kläder i de flesta storlekar och för de flesta smaker. En av de intressantaste bodarna där tillhör Tysken. Eller Kinesen, som han även kallas. För all del, man kan kalla honom Svensken också. Han förmår nämligen konversera på rätt många språk, åtminstone några ord, för att glädja kundkretsen.”Tack så mycket, mycket bra, fina priser”, hojtar han med sin basker glatt på svaj när han ser att min kompis ? en av hans stammisar ? är i antågande.

Och så hans lilla bod, då. Den är makalös. Utanför hänger allt från balklänningar till koftor, kostymer och dunjackor. Här börjar man kolla igenom utbudet. Hittar man inget kan man därefter stiga in i det minimala bodsutrymmet. Längs väggarna, högt upp nära taket, hänger än mer klänningar, kappor och jackor. Vill man kolla på nåt får man be Tysken plocka ner det med hjälp av en för ändamålet avsedd lång pinne.

Och så själva golvytan därinne. Den består till cirka 80 procent av en enorm HÖG, åtminstone två meter hög (hahaha). Och HÖGEN består, inte helt oväntat, av ännu mer kläder. Alla möjliga sorters. Huller om buller. Man får helt enkelt ta tag i nåt som ser intressant ut, en jackärm eller så, och dra i den och se vad som kommer fram.

Det är inte vad för skit som helst som Tysken säljer. En hel del av utbudet är internationellt kända designermärken som tillverkats i Korea eller Kina och som Tysken på något sätt lyckats lägga vantarna på. Andrasortering, överskott eller sånt. Här kan man verkligen fynda, om man bara har gott om tid på sig, tar ett djupt andetag och förmår stå på huvudet rakt in i HÖGEN.

Denna gång hade kompisen och jag fått syn på en oerhört fräck svart långkofta med beige broderier och päls längs hals- och ärmringning. Det fanns två exemplar av den, en till henne och en till mig, perfekt tillfälle för att pruta ner priset lite, det borde ju gå…två koftor är väl ändå lika med mängdrabatt?
Icke sa nicke.
”Discount? Nononono!”, säger Tysken och gestikulerar vilt. ”You from Scandinavia! Rich country! A lot of oil, ooooooooooh yes, I know Scandinavia, see? But look at poor Korea ? no oil, no natural resources. Pooooooooor Korea! No discount!”

Tyskens argument är så spontancharmigt att kompisen och jag inte förmår påpeka att det inte är vi svenskar som är en rik oljenation, det är våra grannar norrmännen.

Nåväl. Kompisen och jag kollar runt lite till i HÖGEN och beger oss sedan därifrån. Fast först försöker kompisen ännu en gång pruta lite med ”mängdrabatt” som främsta argument.

Det är kört. Stenkört. Nåväl. Som kompensation och avskedshälsning får vi oss en släng av Tyskens poetiska ådra:
”You think about it and come back another time! Time, time, time…what is time, well, time is moneymoneymoney, time is everything, but money is nothing, always remember…”

”But no discount”, tillägger han. För säkerhets skull.