Arkiv | oktober, 2005

Tulpantider

18 Okt

Våra gäster, de två pågarna från Skåne, är i bästa växa-åldern, och såna måste man ju utfodra ordentligt. Vilket föranledde mig att åka till Costco, en amerikansk stormarknadskedja där man kan inhandla bröd, yoghurt, ost och skinka i storpack till rimliga priser. Så att grabbarna kan klämma i sig en ordentlig frukost innan de irrar ut på dagens praktik.Efter att ha plockat åt mig allt på inköpslistan drar jag kundvagnen mot kassan. Råkar flukta lite högerut, och plötsligt…TVÄRBROMS!!

Nämen…är det verkligen..näää…joooo…wow!

Tulpanlökar gott folk!!

Trodde jag knappt ens fanns i Korea. Annat än i den gigantiska nöjesparken Everland söder om stan, som brukar köra med någon Hollandsinspirerad tulpanfestival varje vår.

Men nu så. Jajamänsan! Inte tulpaner från Amsterdam, men väl tulpaner från USA blir det i rabatten nästa vår här hemma. Finfina pastellfärgade saker. De ser fina ut på förpackningen i alla fall.

Ursäkta mig, nu måste jag ut och gräva tulpanlökshål.

Uppseendeväckande

18 Okt

Idag har jag kört mamma till flygplatsen, dags för henne att vända hem igen och hålla koll på alla tusen och en saker hon är engagerad i därhemma. Lite tomt känns det här, men vi ses snart igen, för i år satsar vi på en svensk jul!Och genast är det dags för nästa besök. Två unga svenska killar ska praktisera på min mans arbetsplats i några veckor, och de ska bo hemma hos oss.

Skånepågarna väckte visst uppseende när de äntrade kontoret i Seoul för första gången. Ty de är av den blonda tvåmetersvarianten. Ujujuj, vad lååååånga de är, tycker makens koreanska kolleger. Speciellt en av dem, som har lite komplex för sin längd. Oklart varför, ty han är av normallängd för att vara korean (är 1,70 lite drygt). ”Usch, nu fick jag ännu mer komplex”, anförtrodde han dystert min make vid åsynen av grabbarna.

På tal om längd hävdar min mamma att min dotter kommer att bli längre än jag. ”Det ser man tydligt, så långa ben som flickan har”, hävdar hon bestämt. Så jag har sagt till dottern att när hon blir vuxen kanske hon blir längre än mig, och då kan hon ju klappa mig på huvudet och säga ”hej lilla mamma”.
Det tycker dottern är vansinnigt roligt att föreställa sig.

Historielöshet

17 Okt

17 oktober 2005

Kunde i går ta del av ett samtal två amerikaner emellan. De pratade bland annat om koreanernas brist på säkerhetstänkande, till exempel vad gäller trafiksäkerhet.

”Man behöver ju bara titta på hur få det är som har barnstolar till sina ungar i bilen”, sa den ene.

”Ja, de är typ 50 år efter oss i utvecklingen på många områden ? otroligt, det här är ju år 2005. Alltså, ibland undrar jag om det här med brist på trafikvett är genetiskt betingat, eller nåt”, sa den andre.

Jag vill på intet sätt försvara koreanska brister i trafiksäkerheten (inte minst eftersom jag har barn själv), men resonemanget ovan är vare sig rättvist eller logiskt.

USA har i och för sig deltagit i en hel del krig under 1900-talet, men själva landet har aldrig blivit invaderat och skövlat.

Korea har under 1900-talet dels genomlevt dels den långvariga japansk ockupationen, dels Koreakriget. 1953 var Korea helt skövlat och de två koreanska staterna byggdes upp i princip från scratch.

Länder som USA – och Sverige, inte att förglömma – har sålunda haft helt andra förutsättningar att bygga upp sina samhällen de senaste 50 åren. Vi har haft möjlighet att även utveckla andra saker än det som är helt grundläggande för livsuppehället.

En uppryckning i trafiksäkerheten kommer säkert i Sydkorea också, även om det kan ta längre tid än man kunde önska.

Att anföra genetiska orsaker till länders bristande utveckling på vissa områden tycker jag är rent ut sagt korkat. Och historielöst.

17 Okt

kolibri2.jpg

Har ni sett! Den här lille gynnaren brukar frekventera blomsterkrukorna utanför vår närbutik, och tänk att jag lyckades fånga den på bild…
Mamma och jag har planterat en hel del blommor, och pillat ner fröer, i vår lilla trädgård, så med lite tur får vi kanske kolobribesök på hemmaplan nästa sommar!

Skärpning, skärpning på toa

16 Okt

16 oktober 2005

Det finns vissa saker i Korea som jag nog aldrig kan vänja mig riktigt vid. Ja, ursäkta, nu blir det kanske lite osmakligt, men bland annat har jag vissa toalettrelaterade problem.

Precis som i andra asiatiska länder finns även här vad min dotter kallar för ”huka-toaletter” (västerländska toaletter är dock på stark frammarsch). Det vill säga en porslinsklädd ränna i golvet som man hukar över när man uträttar det man ska uträtta på toa.
”Huka-toaletterna” var väl lite småjobbiga till en början, men nu går det finemang (inbillar mig att hukandet främjar benmuskulaturen).

Vad jag har betydligt svårare för är att man inte ska slänga toapappret i toaletten. I Korea är avloppssystemen inte alltid tillräckligt dimensionerade i äldre hus. Därför bör man slänga sitt toapapper i en papperskorg bredvid toan. Även i nya hus, med moderna avloppssystem, står det en papperskorg vid toalettstolen, förmodligen för att folk är vana att slänga pappret just där.
Men efter 38 års rutinmässigt slängande av toapappret i toaletten är det inte helt lätt att lära om. Även om jag oftast, när jag besöker en offentlig toalett, predikar för mig själv ”släng nu toapappret i papperskorgen” hamnar det oftast, helt reflexmässigt, i toastolen.
Varpå jag skäms, och hoppas att jag inte orsakar översvämning…

Det är inte lätt att lära gamla hundar sitta…

Självlockigt hår inget att önska sig

15 Okt

15 oktober 2005

Ni som går omkring och önskar att ni hade riktigt självlockigt hår – lägg av med det. Okej, okej, när det är nytvättat och tillpysslat med lite mousse eller så kan det se riktigt hyfsat ut, men dagen efter…örrrk.

Vaknar och ser i spegeln att jag måste ha sovit på samma sida hela natten. Ty på ena sidan är håret spikrakt och stripigt, på andra sidan väller det fram tufsiga korkskruvar. Den looken har väl inte varit inne sen synthmodet gick ur tiden. Please, låt mig slippa.
Jag duschar och när en fåfäng förhoppning om att luftfuktigheten ska göra testarna lika krulliga på bägge sidor, så blir det åtminstone symmetriskt. Ibland funkar det, ibland inte. Funkar det inte blir det till att blöta håret och försiktigt kamma igenom med grov kam, det är sista utvägen och brukar resultera i att jag kan visa mig ute i offentligheten utan att någon får spatt.
Att borsta igenom hår som mitt när det är torrt leder oundvikligen till en estetisk katastrof. Resultat: förvuxet Micki-troll med ångest i blick.

Om nån vänlig medmänska har några bra tips på produkter för självlockigt/krulligt hår, samt några mirakel-skötselråd, vänligen hör av er.
Tackartackar.

P.S. Provade rakpermanent en gång i tiden. Ingen hit. Speciellt inte när lockigheten växte ut igen…

Surprise attack mot oskyldiga karlar

15 Okt

15 oktober 2005

Går på promenad med mamma ännu en gång uppför berget nästgårds, och hon upptäcker att det här och var finns små skyltar utplacerad med bilder och de latinska namnen på diverse växter.

”Hoho, titta här”, utbrister hon plötsligt, ”titta det står nåt om Linné också, det var väl trevligt!”

Närmar sig gör två oskyldiga, fritidsklädda koreanska män i 50-årsåldern. Min entusiastiska mamma suger tag i den ene av honom och drar honom energiskt i ärmen fram till skylten. Pekar entusiastiskt och utbrister:
”Hellohello, do you see? Look at the sign! It says Linné. LINNÉ! Do you know he named all the plants? And he was from Sweden. SWEEEEEDEN! And we are from SWEEEEEDEN too!”

Den stackars mannen, som förmodligen inte begripit hälften av vad mamma sagt, stirrar häpet dels på skylten, dels på mamma. Kastar sen en frågande blick på mig, som helst vill sjunka under jorden. ”Släpp honom nu mamma”, väser jag.

Mamma släpper äntligen taget. Ler strålande mot männen. De nickar artigt, mumlar ”nice to meet you, have a good day” och hastar som hindar upp för berget.

Undrade väl vad vi var för tokdårar.

Förkylt?

14 Okt

14 oktober 2005

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” – har du hört den förut?
Detta måste vara ett väldigt svenskt, eller åtminstone nordiskt talesätt. Kom att tänka på det idag, när temperaturen svalnade av betydligt frampå kvällskanten då solen gick ner.
Förra året gick dottern på en internationell förskola med ungar från all världens hörn. Efter skoldagen brukade många föräldrar låta barnen leka en stund på lekplatsen, men när temperaturen kröp ner mot 10 plusgrader, för att inte säga 5 grader plus, blev det allt glesare bland kidsen därute.
Uthålligast var min dotter (enda skandinav på skolan), en tysk grabb och, lite otippat tycker jag, ett gäng israeliska ungar.
Det var nog fler barn som ville ut och rasa av sig, men därav blev intet. ”Oh no dear, it is much to cold outside, you´ll get sick” hördes ofta från föräldrar från Mellan- och Sydeuropa, Mellanöstern och Asien.

Idag var jag hos guldsmeden för att hämta ut ett armband jag låtit laga. Fru guldsmed bjuder på en kopp varmt, grönt te och förmanar mig:
”You have to be careful now, very chilly mornings and evenings. Not good for your body. You get sick easily!”

Jag var på vippen att säga ”There is an old swedish saying…: there´s no such thing as bad weather, only bad clothes”…men jag lyckades hejda mig.

Förmodligen hade fru guldsmed bara blivit förbryllad.

Heta svensklistan

14 Okt

14 oktober 2005

Det mesta som är svenskt går att klara sig utmärkt förutan, men bor man utomlands och får besök från Sverige är det trots allt vissa grejer som gästerna mycket gärna får ta med sig.

Min ”heta lista” över svenskt smått och gott som jag jättegärna lyser upp min koreanska vardag med innehåller för närvarande…

– Wettextrasor: solklart världens bästa disktrasor i fråga om uppsugningsförmåga
– Pulversåser och pulvermixer: allt från bearnaisesås till mix för fiskgratäng
– Pärlsocker: för de tillfällen i livet det slår slint i huvudet på mig och jag bestämmer mig för att var en sån där käck bullbakande mamma
– Svinto: det absolut bästa rengöringsmedlet för ingrodda gratängformar
– Vetekli och kruskakli: när jag får för mig att attackera familjen med nyttigt bröd (grovt bröd är fortfarande inte särskilt vanligt i Korea, koreanerna är ju traditionellt inga brödätare)
– Filmjölk: man kan odla egen faktiskt, på en slatt filmjölk blandat med vanlig mjölk som får stå och gotta till sig i rumstemperatur över natt
– Hmmm…jaja, finns det plats i resväskan emottager jag gärna några kilo Ahlgrens bilar också…och för all del några påsar Estrella dipmix, om det nu ska vara på det sättet…

Saker jag däremot klarar mig riktigt bra förutan är:
Svenskt kaffe: det går snabbare än man tror att ställa om till pulverkaffe samt latte
Sill: godast om man äter det nån gång då och då
Falukorv: se ovan för sill.

Åh, vad det värmer gott…

13 Okt

13 oktober 2005

Det börjar bli lite småruggigt på kvällar och nätter även här i Korea. Då är jag kolossalt tacksam över Ondol, det klassiska koreanska, ack så mysiga uppvärmningssystemet.

Koreanerna kör nämligen sedan nästan tvåtusen år tillbaka med golvvärme. När frun i huset tände elden för matlagningen på morgonen, leddes värmen från elden till stenplattor under golvet, och stenarna värmde i sin tur upp själva golvet (ondol betyder ”varm sten” på koreanska). Numera, i moderna hus, använder man sig av varmvatten i rörledningar.

Ondol-uppvärmningen är för övrigt anledningen till att man sitter på golvet och äter i Korea. Samt sover på golvet, på en slags kombinerade madrasser och täcken (som sovsäckar, fast mycket rymligare). Rejält varmt och mysigt vill koreanerna ha det när de sussar, så oftast brassar de på rätt rejält om nätterna. Vi karga svenskar som sover i säng nöjer oss med mer modest värme på golvet, men, åhhhh, vad det är skönt när man sömndrucket en tidig och kall morgon kan sätta fossingarna på ett uppvärmt golv!

En lustig detalj är att Ondol-systemet inte gjort sitt intåg i badrummen. Där är det antingen svinkallt, eller så begagnar man sig av vanliga element.

%d bloggare gillar detta: