Undrar vad de snackade om?

11 Okt

11 oktober 2005

Satt och njöt av caffe latte och tonfiskmacka med mor min på ett café mitt i stan idag, vilade våra ömma fötter efter en längre promenad i solen.

Vid bordet bredvid tar tre personer plats. En kille i 35-årsåldern i kavaj och slips, två tjejer i ungefär samma ålder, lite mer fritidsklädda.
Killen börjar prata. Först hör jag honom mest som ett bakgrundssorl medan jag slurpar latte. Sen blir det plötsligt tyst. Jag hör hur ena tjejen suckar. Sen drar hon efter andan och börjar prata med en röst som antyder att sakernas tillstånd inte riktigt är vad de borde, men att hon ändock försöker lägga lite band på sina känslor av irritation.
Den andra tjejen säger inget, hon tittar drömskt ut genom fönstret och småler.
Tjej nummer ett pratar och pratar. Jag kikar över och ser hur killen böjer lite på huvudet och blundar. Som om han tänker djupt, eller skäms.
Tjej nummer ett blir tyst.
Nu sitter alla och tiger. Tjejerna tittar ut genom fönstret. Killen blundar fortsatt, med böjt huvud.
Då tar plötsligt tjej nummer två till orda. Jag rycker nästan till, för hennes röst är riktigt vass och genomträngande, betydligt skarpare än tjej nummer ett. Och rösten passar liksom inte alls ihop med hennes docksöta, småleende, mycket välmejkade ansikte. Sen klipper hon av, tystnar. Jag kikar på henne. Samma drömska blick ut genom fönstret, samma småleende. Som vore hon en robot som någon plötsligt dragit ur kontakten på.
Killen suckar litelite, fortfarande med böjt huvud och stängda ögon.
De tre tiger, men jag tror inte det är i samförstånd.

Vid det laget gick mamma och jag. På hemfärden grunnade jag på vad det egentligen var frågan om med de tre vid bordet bredvid. Affärsmöte? Tjejerna missnöjda med en felleverans? Eller var han deras chef och de påpekade hur usla arbetsvillkor de hade? Eller var han underställd dem och de var missnöjda med hans arbete?

Det enda jag lyckades uppfatta var nåt om höga priser. Fasen också, jag får skärpa till mig med koreansklektionerna. Synd att gå miste om så mycket vardagsdramatik som tjuvlyssnande kan innebära…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: