Sjuåringar och livets stora frågor

9 Okt

8 oktober 2005

Kör hem dottern och hennes bästa kompis från ett födelsedagskalas. Efter att ha äntrat bilen totalt speedade, fnissandes och flamsandes, skrikandes och skrattandes på maxvolym med partyhattarna på svaj, försjunker de två sjuåriga festprissarna i den slags kontemplativa rofylldhet som endast tuggande av stora mängder gottepås-godis kan få till stånd.

Plötsligt suckar dotterns kompis till och utbrister: ”Vet du vad? En dag kommer du att gifta dig.”
Dottern: ”Öhhhh?!?”
Kompisen: ”Jooo, så blir det. Även om man som barn säger att man aaaaaaldrig vill gifta sig så kommer man att göra det ändå när man blir vuxen.”
Dottern: ”Men varför?”
Kompisen: ”Vet inte. Men din mamma ville säkert inte gifta sig när hon var barn. Nu är hon gift i alla fall. Precis som min mamma. Det bara blir så.”

Så avlevererar dotterns kompis den sista salvan:
”Ja, jag vill helst fortsätta vara som jag är nu. Liten och smart. Och inte gift.”
”Precis!”, bifaller dottern med stort eftertryck.

Efter detta infinner sig ödesmättad tystnad i baksätet medan Seoul by night med alla dess neonljus glider förbi i ösregnet. Efter en stund kommer töserna dock på andra tankar och börjar diskutera en av livets verkliga väsentligheter.

Dottern: ”Jag tycker dom här lila karamellerna är allra godast. Faktiskt godare än dom röda. Vad tycker du?”
Dotterns kompis: ”Ja, dom lila är absolut allra godast.”

I bilen råder åter harmonisk, karamelltuggande tystnad.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: