Att sitta eller inte sitta

28 Sep

28 september 2005

På min väg till stormarknaden igår var det rusningstrafik i tunnelbanan. Knödde mig in. Efter några stationer strömmade merparten av passagerarna ut och det blev en plats precis bredvid mig ledig. Äsch, inte lönt att sätta sig, tänkte jag, ska ju snart av. Men då daskade den 60-plus-dam som satt bredvid den lediga platsen till mig på armen och pekade uppfodrande på platsen. Tja, det var ju bäst att sätta sig, jag är definitivt inte den som bråkar med koreanska 60-plussare, inte. Damen log nöjt och moderligt mot mig när jag satt mig. Jag måste sett trött och sliten ut eller nåt (och jag som sovit gott och kände mig piffig och pigg?!?), annars hade hon väl inte anmodat mig att sitta ner på detta sätt.

En som också lärt sig att man inte bråkar med äldre koreaner är min svärfar. När han jämte svärmor var på besök i Seoul förra året bestämde vi oss en dag för att ta tunnelbanan till marknaden Namdaemun. Även då var det tämligen knökat i tricken. Svärmor lyckas dock tillskansa sig en sittplats.

Då reser sig den manlige 75-plussare som sitter bredvid och anmodar svärfar att slå sig ner. Svärfar avböjer vänligt men bestämt, han har ju inte ens fyllt 70, unga människan. Fast det är klart, han är ju gråhårig förstås, och då framstår man kanske som lastgammal i Sydkorea. De flesta här färgar nämligen håret långt upp i åren.

Den koreanske gentlemannen säger nåt, förmodligen ”jodå, sätt dig nu”. Svärfar insisterar på att stå. Då blir gentlemannen BESTÄMD, och avlevererar en högljudd harang följt av ett brummande, morrande ljud – liksom för att understryka vad han sagt. Min envise svärfar står kvar och brum-morrar han med. Nu börjar folk börjar vända sig om för att kolla vad vi egentligen håller på med.
Svärfar insisterar på att fortsätta insistera på att han inte behöver sitta. Då tycker gentlemannen helt uppenbart att ”nu får det vara sluttjafsat”, varpå han mycket bestämt DRAR ner svärfar på sittplatsen. Ler sen mycket nöjt. Svärfar väljer tack och lov att erkänna sig besegrad.

Tur det, annars kanske det hade slutat med blodvite?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: