En underdog i Asien

25 Sep

25 september 2005

Efter två timmars besatt, ja nästan mordisk kamp mot ogräset i vår gräsmatta i det vackra vädret ger sig ryggen min till känna och jag beslutar mig att ägna mig åt en riktig söndagslyx: sträcka ut mig på sängen med en god bok.

Väljer ”K-märkt på väg” av K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis, en ljuvlig betraktelse över Sverige från förarsätet vid den tid då bilismen fortfarande var något tämligen nytt och löftesrikt som gav Medelsvensson en alldeles ny känsla av frihet. Gottar mig bland annat åt otroligt kitschiga vykort med 50-talsmotel, bensinstationer och grälla turistvyer. Lovar mig själv att vid nästa Sverigebesök köpa en bok jag såg i somras; tror den hette ”Sveriges fulaste vykort”. En underbar samling vykort med allt från förskräckliga betonggrå Domusvaruhus till solbadande brudar i strutbikinisar och hövolmshår i solnedgång. Alldeles ljuvligt!!

Leker med tanken att hitta en volym benämnd ”Koreas fulaste vykort” i någon bokhandel här i Seoul, det vore kul. Men det skulle förvåna mig alldeles oerhört om det faktiskt fanns en sådan bok här. Än har Sydkorea som land inte blivit så stabilt och självsäkert att det förmår skämta med sig själv på ett sådant sätt. Sydkoreaner kan vara oerhört känsliga för kritik mot sitt eget land. När ett amerikanskt teveprogram för en tid sig gjorde sig lustiga över Hyundai-bilarna gav detta upphov till en proteststorm; på barrikaderna stod inte oväntat nog representanter för Hyundai, men även sydkoreanska politiker och samhällsdebattörer. Att detta teveprogram i tidigare avsnitt skämtat med andra bilmärken från andra länder (utan någon större reaktion från länderna i fråga) spelade ingen större roll.
Varför är det så här då? Jo, Sydkorea ser sig fortfarande som en ”underdog”. Trots de enorma framsteg och den raketartade ekonomiska utveckling landet har haft under de senaste 30 åren är det som om koreanerna inte riktigt förstår att det faktiskt är sant…att de inte är något underkastat, utsuget, ockuperat land längre. Därför jobbar man på som attan, utbildar sig som attan, utvecklas som attan. Man vill fortfarande komma ikapp, och bli fullt ut erkänd av ”den utvecklade världen”. Därför ses kritik av landet som sådant, eller det man har åstadkommit, ofta inte med blida ögon. Man saknar det grundmurade självförtroende som man kan tillåta sig i många västländer med en helt annorlunda politisk historia bakom sig.

Men om 20-30 år kanske man kan köpa ”Koreas fulaste vykort”. Då ska jag skicka efter den, och kanske med nostalgi i blick sitta och gotta mig åt bilder på ändlösa koreanska höghuskomplex i solnedgång…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: