Krama varandra i trafiken

26 Aug

26 augusti 2005

Första dagarna under Sverigesemestern i somras var jag rätt förvirrad, vilket nog inte bara berodde på jetlaggen, utan även på att jag kommit ifrån så många ”självklara” vardagsgrejer i Sverige.
Till exempel fumlade jag brydd efter ljusknappen när jag skulle tända på toa, tills jag kom på att ”aha, ljusknappen sitter ju inne på toa” ? i Korea sitter ljusknapparna vanligtvis precis utanför badrummet.
Och första morgonen yrade jag ut i köket för att inmundiga ett glas vatten, och letade några sekunder omtöcknat efter vattenautomaten. I Korea beställer man ofta hem mineralvatten på stora dunkar eftersom kranvattnet är oerhört klorerat och smakar blöööörrk. Närmade mig den svenska vattenkranen med viss misstänksamhet. Hmmm, kan man verkligen dricka kranvatten?!?
Man blir allt lite miljöskadad när man bott utanför fäderneslandet en längre period. I somras kom jag dessutom på mig själv med att buga lite lätt allt som oftast; när jag hejade på kompisar, när jag tackade för hjälpen i någon affär etcetera.

Men jag har i alla fall inte anammat mina koreanska bilkörningsvanor på svenska gator och vägar, något som mina svenska medbilister ska vara oerhört tacksamma för. Bilkörning i Korea är lite på temat ”blunda, tuta och gasa”. Koreaner kan vara oerhört hjälpsamma och hänsynsfulla i olika sammanhang, dock inte i trafiken, och speciellt inte i den övertrafikerade staden Seoul. Här är det ”störst kör först” som gäller – bussar korsar fem filer utan att ge signal och svarta sedaner modell jättestörre med tonade rutor knör sig före i bilköer med minsta möjliga krockmarginal.
Taxichaufförer är också ett släkte för sig, de verkar av någon anledning tro att samtliga medtrafikanter har något slags sjätte sinne som upplyser dem om när chaffisen i fråga sekundsnabbt ämna gira in framför dem från fil bredvid, eller när de utan förvarning tänker stanna för att släppa av eller släppa in passagerare.
Dessutom har vi regeln ”minst kör först” också, det är alla motorcykelbud (hur många miljoner såna finns det egentligen i den här stan?!?) som kör lite där de känner för det, det vill säga överallt och hemskt gärna på trottoarerna (där de ibland verkar vara oerhört förtretade över att fotgängare uppehåller sig).
Trafikregler (t.ex. förbud mot rödljuskörning) verkar snarast vara en vänligt sinnad rekommendation här, inget man behöver ta sådär jättemycket på allvar, framför allt inte om man har bråttom. Och det har ju i princip alla i Seouls storstadsstress. Pallipalli, tuta och kör!
Till koreanernas försvar ska jag väl tillägga att det inte alls är lika illa när man kommer ut på landet. När vi var på den lantligt idylliska ön Jeju på Koreas sydkust tyckte till och med min make att det var ju fasen vad folk sniglar sig fram på vägarna…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: