Älskling! Ditt pucko!

22 Aug

22 augusti 2005

Veckans självklarhet kanske, ber i så fall om ursäkt, men jag måste skriva om det ändå…Det är konstigt hur en gnutta språkförståelse kan påverka hur man ser på människor. När jag först kom till Korea och rörde mig ute bland folk var de mig ännu mer främmande än vad okända människor hemma är. När jag gick och lullade runt för mig själv på stan funderade jag ofta över vad folk egentligen sade till varandra. Tonårstjejerna som fnissade ikapp utanför bion, de två pensionärstanterna i busskön, vilt gestikulerarandes, mamman på lekplatsen med sin glasskladdiga tvååring.

Jajaja, jag vet att man inte ska tjuvlyssna, men håll med om att man, helt automatiskt, och antingen man vill eller inte (oftast inte…) snappar upp en hel del av sina medmänniskors kommunikation när man rör sig ute bland folk. Hemma i sitt eget land tänker man inte så ofta på det. Orden bara trillar in i hjärnan, på något plan registrerar man betydelsen och glömmer det sedan oftast lika snabbt.

Men att befinna sig någonstans där man inte har en aning om vad folk egentligen säger känns lite konstigt. Faktiskt rätt så frusterande. Inte så att jag gått omkring och trott att alla runtomkring snackar skit om mig, så paranoid är jag inte – men stundtals är det väldigt irriterande. Jag vill liksom ha lite koll!

Men nu har jag ju kommit en litenliten bit på vägen fram till koreansk språkförståelse och lyckas understundom begripa en del. Åtminstone enstaka ord, och av sammanhanget (till exempel folks gester till varandra, eller situationen de befinner sig i) går det ibland att klura ut vad det hela rör sig om.

På stormarknaden häromdagen såg jag till exempel ett medelålders par på risavdelningen. ”JÅBÅ!!!”, utropade frun med irriterat tonfall när hon sett att maken lassat in en mindre säck ris i kundvagnen. Sen hörde jag ”bap” några gånger också, samt ”kåjå”. Hon pekade bestämt på än den ena rissäcken, än den andra. Mannen såg uppgiven ut, lyfte ut rissäcken igen, tog en annan och lyfte upp den i vagnen.
Ja, ”jåbå” betyder ”min älskling”, ”bap” betyder ris och ”kåjå” betyder stor. Till slut hajade jag att damen i fråga sa något i stil med ”varför i herrans namn tar du den lilla pyttesäcken, den tar ju slut på noll komma nix, vi måste ha en av de stora säckarna fattar du väl”.
Och genast kändes allt så vardagligt, så hemtamt! Jag menar, det hade ju kunnat utspela sig på Coop Forum på Burlöv Center där Agneta, 37, läxar upp Olof, 38: ”Amen herregud, va ska vi med dom futtiga pantofflorna, ta nu en stor säck!”

Lite kul är att ”jåbå” verkar kunna användas oavsett vad man för stunden tycker om sin själs älskade. Så är det ju inte riktigt med ordet ”älskling”. I alla fall har aldrig jag hört någon ryta:
”AMEN VA FAAAAN MIN ÄLSKLING, EN STOR SÄCK PANTOFFLOR SA JA JU!!!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: